NOR- Minnen från min tid vid S2

Detta inlägg avser enbart minnen från min tid vid S2 och har inget med min cancer att göra!

Det omöjliga tar bara lite längre tid!

S2 devis

Den 5 december 2012 fick jag ta emot NOR (Nit och Redlighet i Rikets tjänst). Vi var 6 st från FMTM som samlats på Bielke mässen i Kumla.

För mej som normalt bara går hemma var det trevligt att få träffa kollegorna.

30 år är mycket och vad har jag egentligen tillfört?

Jag ska berätta några delar av mitt yrkesverksamma liv så kanske det klarnar J

Början på den långa resan

 

Jag började att utbilda mej som Lotta. Befälen i sambandstjänst/växeltjänst var från S2 i Karlsborg. De hade en lite annorlunda inställning till tjejer än många befäl från andra förband.

Jag hade bla kn CA Johansson och  öv Hasse Kvint  som befäl. De var av den åsikten att om jag skulle bli instruktör så skulle jag kunna tjänsten ordentligt. Det innebar tex att CA lärde mej bygga och ansluta inre nät, Kvint gav mej ett par systemtekniker att basa över, så de stackarna tvingade jag att lära mej nästan allt om trådstationsvagn 5 och dessutom ofta på kvällarna då jag hade andra lektioner på dagarna. Med egen nyckel till vagnen hade jag ju fri tillgång.

Den kunskap de gav mej kostade CA en middag då han slog vad om att jag inte kunde koppla upp en 1425 hertz telefon!!

Episod 1

Mitt sista år som elev var jag på slutövningen förare åt övningsansvarige . De visste nämligen inte riktigt var de skulle placera mej. Nåväl jag körde och körde och till slut var klocka 2 på natten. Jag var riktigt trött och sa att nu orkar jag inte mera. KÖR sa mannen. Men då höll jag på att köra rakt fram i en T-korsning så hemåt bar det. Väl hemma sa jag till tjejerna i växeln att jag inte fick väckas förrän kl 07. Inte av någon!!

06.30 stod det en löddrande kn Skargren i min dörröppning och vrålade :

-Hur kommer det sej att tjejerna i växeln inte lyder mej och inte vågar ringa och väcka dej? Vem är chef här egentligen?

Hmmmm, en del av oss är naturliga chefer tänkte jag med ett leende.

Sedan talade jag med tjejerna och sa att de naturligtvis var tvungna att lyda högre chef!

Episod 2

Jag började min tjänstgöring på S2 efter att blivit felkopplad i växeln.
Jag satt som utbildningsansvarig på Lotta kåren i Mariestad och skulle ordna en grundkurs i fjärrskrift och bad att bli kopplad till fk Johansson. Så blev det men istället för Ulf kom jag till Roland (jag hade haft båda som befäl på Lottaskolan). Han satt då och hade lite personal problem. Det saknades utbildare på växel så han frågade om jag kunde tänka mej att komma och utbilda länk-killarna på den vx de hade i hytten.

Javisst svarade jag och på den vägen är det. Jag blev kvar inom försvarsmakten. Där ser man vad ett samtal om än så felkopplat kan betyda!

Episod 3

Den 1:a april bröt jag benet när jag med några kamrater från S2 var i Frankrike och åkte skidor. När vi kom hem hade vi en övning att ta hand om. Sagt och gjort, det går att jobba med gipsat ben.

Mitt ansvar var som C SBC i den stab som var i Vättern skolan med elever från MHS. Jag hade väldigt ont i mitt ben (visade sig senare att det var mycket stora mjukdelsskador så jag kom att kunna jogga först i slutet av juli!) och gick för att sova till vårt kryptorum som är både tyst och mörkt. Sa till soldaterna att väcka mej klockan 07.00 då jag skulle ha en genomgång med MSH eleverna kl 08.00.

Jag vaknade 07.45! Panik. Stapplade ut ur rummet med det korta håret stående rakt upp.

: Varför i h:e har ni inte väckt mej? Skrek jag åt personalen.

-         Vi tyckte synd om Fanjunkaren som hela natten har haft mycket ont!

Tydligen hade jag ojat mej i sömnen och ont hade jag rejält.

-Tack för omtanken men ni skall följa order! Sa jag till dem innan jag hastade vidare

Jag hann precis in för att genomföra utbildningen av MHS eleverna. Jag hann bara blaska av ansiktet med vatten, inga tänder borstade och hungrig. Jag gick inte nära någon människa innan jag hann tvätta mej och borsta tänderna ordentligt. Så ni kan förstå att jag fort lämnade genomgången.  Vad genomgången handlade om?  Meddelandets gång i en stab, vem gör vad och hur!

Episod 4

CA (om jag minns rätt annars var det MB) skulle komma på besök på S2. Jag var då på 3.kompaniet där nuv öv Örtengren var chef och kn Ekvall var stf. Stf var mycket noggrann med att jag behandlades som vilket annat befäl som helst och inte hade några vare sej nack- eller fördelar av att var tjej.

Jag fick dock gå in till kompanichefen för att be om att få undantag avseende uniformen.

Vi hade 59 an ute men den var lite stor så jag hade fått sy in den. Nu beordrade man att vi Skulle ha 58:an (tror jag det var) på under besöket men jag hade inte den och om jag skulle ta ut den behövdes den sys in. Jag slapp detta tack och lov men var då den ende på förbandet som bar 59:an.

När CA med följe kom till mej övningshallen där jag hade utbildning i VTÖ –anläggningen (växeltjänstövning) så gjorde jag mej beredd att hälsa korrekt. Vi hade fått öva innan.

Men innan jag hann säga något så stack CA fram handen och hälsade . Jag som hade övat på att lämna av till generalen.

Han frågade hur det var att vara kvinna och om jag behandlades annorlunda.

-Ja,  general svarade jag och såg i ögonvrån hur kompanichefen hade svårt att hålla sig för skratt medan ställisen mer såg ut som om världen rasat. Sedan fortsatte jag:

-De andra befälen har fått lämna av men inte jag!’

 Generalen skrattade och sedan fortsatte inspektionen. Efter vad jag vet var han nöjd och

Kn Ekvalls hjärta återfick normal takt!

Episod 5

Som avslutning en liten kort historia från skolhuset.

Kompanihefen meddelade en dag att jag skulle skickas på utbildning till TSA för att bli signalskyddslärare. Sagt och gjort. I januari flyttades jag sedan till Skolhuset för att tjänstgöra hos kn Eriksson.

Nya soldater hade ryckt in (fredsfjärrskrifts soldater som skulle tjänstgöra på milostaberna)

Nu skulle deras första lektion genomföras. Jag var inte hundra kunnig på fjärrskriftsutrustningarna utan kn Eriksson skulle genomföra utbidlningen på fjärrskirftsutrustning 508b.

Jag satte mej längst bak i salen och lyssnade på kn Eriksson lektion.

Han har en underbar humor men det är inte lätt för de nyinryckta som inte vågade skratta pt hans demonstration medan jag låg över bänken längst ned skakande av skratt.

Särskilt åt hans genomgång av remsläsaren:

-         Tag nu ert pekfinger och killa försiktigt de små piggarna!

Väldigt militäriskt J.

Soldaterna lärde sig snabbt uppskatta denne kunnige, humoristiske man. Jag tror de hade gått till världens ände för hans skull.

Detta var lite av mina minnen från S2. Stort tack till er alla, militärer som civila, som jag har haft nöjet att få arbeta med. Det har varit både lärorikt och nöjsamt.

Ha det!