Horisontellt läge

The future will be better tomorrow.
Dan Quayle

Har drabbats av en rejäl förkylning uppe på allt annat. Inte optimalt.  Igår sov jag bort

större delen av dagen. Under dagtid låg jag i soffan och sov.

Eftersom jag nyss tagit cellgifterna med tillhörande kortison så blir jag stundvis mycket

varm för att strax efter pga förkylningen bli väldigt kall. Så höll det på hela dagen.

Drack nog för lite för jag kände mej lite yr och kom på att jag inte gått på toaletten

på hela dagen. Vilka triviala bekymmer egentligen men jag måste passa mej om

det inte ska bli värre.

Dottern åkte till affären köpte godis (choklad och saltgodis) och julmust. Piggnade till

en hel del. Trodde det skulle bli svårt att somna när det var dags att gå och lägga sej

i sängen men icke då.

Sov ända fram till strax efter 9 och nu ligger jag i soffan igen. Kommer att sköta drickandet bättre

idag. 

 Tur man inte är någon mode docka!

Denna morgonrocken gör sig inte på bild men är rent ljuvligt skön!

En ullfilt över kroppen under tiden jag fryser är skönt och enkelt att sparka av sig när kroppen
 plötsligt  blir hur varm som helst. Den värmen är svår att beskriva.
Det är som om huvudet plötsligt tänkte börja koka.
Svårt att hålla nedkyld och under den stunden det pågår är det jobbigt.
Men enligt sjuksköterskan på onkologen får jag nog vänta ialla fall minst 4 -6 veckor till innan
det är borta.  Får trösta mej med att efter jul minskar  "värmeattackerna" i antal och grad 
för varje dag! Man får inte vara otålig.

Jag är väl inte direkt känd för att vara tålmodig. Egentligen är jag mycket tålmodig men
det finns situationer där jag inte hejdar mej. Oftast situationer som strider mot mina etiska
grundprinciper.  Behöver inte vara saker som berör mej, kan vara andra. Eller när
negligerar personer, situationer eller inlägg. Då kan jag bli som en bulldog!
Jag vet att ibland tar saker tar lång tid och mycket arbete. Jag är bra på att vänta
och arbeta. Jag kan vänta på  vissa mål hur länge som helst.


Just nu väntar jag på att varje dag bli lite piggare. Vilket jag kommer att bli men
först har jag en nedgång att passera. 14 dagar efter cellgifterna skall jag börja bli starkare
och det kommer lagom som julklapp!

Fast allra mest längtar jag efter att på att få ha hela familjen samlad över julen.
Det har vi inte varit sedan beskedet om min cancer kom.
N åkte till Luleå för att studera och kommer hem för första gången snart.
B har varit hemma några gånger under hösten.

Bästa julklappen är att ha alla hemma!

Ha det!