Aldrig ge upp

Find a place inside where there's joy, and the joy will burn out the pain. 

Joseph Campbell


Det var ett tag sedan jag skrev sist. Jag har varit på kontroll, allt var bra.
Kändes skönt.Jag var tillbaka till plastikkirurgen i oktober och vi beslöt
att göra ett försök till.

Den 27 mars opererades jag igen. Denna gången tog man fett från midja
och höger bröst. Det innebär att man måste fixa höger bröst lite med dvs
minska skinnet som blir för stort när man tagit bort fett från det.
103 ml fick man ihop. Det är rätt mycket. Vänster bröst har fyllts ut bra
och man kan se bröstvårtan för första gången på 6 år!

Jag har inte lika ont i midjan om jag bara ínte försöker resa mej på "fel"
sätt. Däremot slog jag i det opererade bröstet så det är rätt ömt även när
jag vilar. Jag drog undan armen snabbt då jag blev skrämd och lyckades
 slå mej själv på bröstet. Klumpigt.
Väntar på tid för att få ta bort stygnen. Börjar undra om de glömt mej.
Det är 10 dagar jag opererades sedan imorgon!

Det har alltså tagit 5 operationer att komma så här långt. Nej det är inte av
någon form skönhetsoperation. I början så satt ingen BH bra utan den
flyttade sej över det vänstra bröstet så BH:n satt helt på sned och det gjorde
ont, riktigt ont. Nu det sista så opererades jag för att när det högra är så
mycket större har det en tendens att glida ur BH:n då det inte finns tillräckligt
som håller emot. Penibelt när man upptäcker att det högra är på väg ur !

Som vanligt fick jag gott om smärtstillande, mer än vad som behövs.
Apoteket kommer att få tillbaka Oxycodonet oanvänt. Det har räckt med
enstaka 500mg paracetamol.

Ändå har jag det bra. Jag har vänner och släktingar som har det värre.
Min resa nu är utan cancer, deras är 2:a resan med cancer.

En av dem har just påbörjat  en tung resa. Hon gjorde en svår resa för
30 år sedan ungefär och denna resan är inte lättare. Hennes humör är
makalöst. Att hon orkar vara glad och förtröstansfull mitt i all smärta.

Min släkting fick för några veckor sedan veta att hans lymfon kanske
är på väg tillbaka. Vi väntar på att få veta vilken resa han behöver göra.

Jag håller tummarna för er!

Grabben skall snart göra sin kroppsröntgen. Det har nu gått 5 år sedan
han fick sin cancer och opererades. Sedan dess har alla prover varit bra.
Så nu kanske hans resa är klar. Vi får höra när han träffar onkologen
nästa gång.

Vi går mot ljusare tider så låt hoppet spira!

Ha det

Eva