Det hänger inte på håret!

Any idiot can face a crisis - it's day to day living that wears you out.
Anton Chekhov

Idag var det dags för ett besök eller två på strålbehandlingsenheten vid USÖ.

Först fick jag träffa en läkare som talade om vad som skulle ske, hur länge och eventuella komplikationer.

Sedan var det dags för att skannas av dvs genomföra en datortomografi.

Läkare berättade för mig att strålningen kommer att ske i 4 veckor. Först 3 veckor strålning där tumören satt sedan ytterligare en vecka på hela bröstet pga storleken på tumören. Den var på gränsen att gå upp en grupp i deras mätsystem.

Eventuella problem?

1 Man kan börja känna trötthet efter 2 veckor och det kvarstår i 2 veckor efter avslutad behandling

2 Man kan få något som liknar brännskador (från rodnad till blåsor)

3 Strålningen kan skada hjärtat och dess kärl (all strålning ger skador som inte kan ”läkas”).

Jaha- jag konstaterade att nästan all medicin (gifter- tablett eller spruta, strålning) riskerar ge skador på hjärtat. Fast om man inte tar dem är man garanterat död rätt snart. Så det är inget som bekymrar mej. Risken är rätt så låg dock. Dessutom skall jag imorgon på hjärtkontroll

där man kommer att skanna av hjärtat igen. Så jag följs upp ordentligt!!

Datortomografin var intressant . Den trevliga sköterskan talade om att jag skulle försöka hitta en bra ställning i maskinen för så skulle jag få ligga exakt likadant varje strålning  i 30minuter!

Så det var bara att försöka hitta en ställning som jag trodde jag kan ligga stilla i. Sedan lade man ”snören/tejp” på bröstet och tatuerade mej på 4 ställen, dock bara  en liten prick. 2 gånger lyckade hon träffa en nerv så det gjorde ont men det gick snabbt över. Så blev jag fotograferad och inmätt av både vanlig kamera och skanningsmaskinen.

Utifrån dessa bilder skall man sedan planera strålningen (djup, bredd mängd).

Markering (1 av 4)  med tusch och sedan i mitten en "gaddning"!
En på vardera sida-strax under armarna, och 2  i rad på höjden,  mitt på bröstkorgen

Jag kommer att vara sjukskriven under hela perioden. Om jag orkar börja jobba är det bara bra.

Annars är livet rätt bra. Grabben, som just kommit hem från Luleå och inte sett mej sedan mitten av augusti, skrattade åt mitt fjuniga huvud och sa

:- Du å jag, mamma, varpå vi slog våra knogar ihop som dagens kompisar gör. Grabben har nämligen inte mycket längre hår än mej men det är ju inte så tunt å fjunigt som mitt.

Med Julrosett på skallen!

Dessutom har ögonbrynen sakta börjat försvinna. Får se om jag också tappar ögonfransarna. Läkaren på onkologen sa att ögonbryn och fransar tappar man de sista veckorna om man tappar dem. Huvudhår växer med ca 1 cm/månad men det första som kommer är bebishår!

Största problemet är nog egentligen att jag jämt är mer eller mindre hungrig. Det började någon gång efter 4:e cellgiftsbehandlingen. Ni anar inte hur mycket man kan äta!
Inte bra för figuren men det är klart att den tjockare kroppen passar bra till det rundare huvudet (kortisonets inverkan sk månansikte).

Igår storstädade jag sovrum och vardagsrum. Det gick inte fort, många fikapausar och sk städfilmer gick det åt. Men jag hade vaknat ovanligt tidigt och kan man inte sova är det lika bra att göra något. Så jag städade i princip mellan 8 – 16. Då förstår ni att det inte gick fort!!

 Fick lite huvudvärk av det så det var lite svårt att sova. Tog i lite för mycket. Men jag har märkt att om jag håller mej igång så orkar jag bättre. Annars blir jag så trött om jag inte gör något mer än att vila. Likadant så tycks det som om jag dricker min tomatjuice varje dag blir jag piggare. Kanske ligger det något i att lykopen, som finns bla i tomater, är bra för återbyggnad/reparation  av kroppens celler.

Klart vore det ju bäst om jag kunde hitta någon medelväg mellan att vila och att ”slita”.

Nej, dags att ta en kopp kaffe

Ha det!!