å tiden går

“Life is what happens to you while you're busy making other plans.”
― John Lennon

Å hur mår jag då?

Nu har det gått en vecka sedan jag fick PICC-linen insatt och det har inte varit några problem alls.

I eftermiddag skall jag till distriktsköterskan och få den rengjord, titta till mitt sår på låret
(som verkar vara hellt läkt- äntligen!) och ta ett blodprov så HB värdet skall kontrolleras.
Är inte lika trött som veckan innan så kanske att det inte gått ner mer.

Under helgen drabbades jag av en oerhörd aptit. Jag har nog ätit för 2! Igår kväll  åt jag tills
magen stod spänd som en ballong men jag var fortfarande hungrig.
Kanske någon biverkning som jag missat. Kanske därför jag är piggare nu.

Men inte bra om det fortsätter så här. Då kommer jag att vara rund som en boll hela jag,
inte bara ansiktet!

Jobbet

I år skall jag få NOR (Nit Och Redlighet i rikets tjänst dvs tjänstgjort i 30 år inom staten).
Tiden går fort. Det som började med en frivillig anställning 1982 vid S2 Karlsborg,
för att många ordinarie befäl var på utbildningoch man saknade personal till att idag
vara på FMTM i Örebro. Hela denna tiden har jag i princip arbetat med ledningsystem.
Det har varit en hel del utveckling inom det området.

Hoppas jag kan delta vid utdelningen. Vi är fler som skall få den och vi skall vara på
Bielke mässen som sedan 2006 finns i stadshuset Kumla.

Sedan är det lunch för en kollega som skall sluta inom försvarsmakten. Alltid lika tråkigt när

duktiga  och trevliga människor slutar. Vi har jobbat en hel del ihop och det har varit både

intressant och roligt.

Viktigast

Fortfarande har grabben  ingen bostad uppe i Luleå.  Otroligt, en hel termin har nästan gått och han får bo hos goda kamrater. tur det finns människor som ställer upp.

J har opererat handen och idag skall stygnen tas. Vi får hoppas att allt ser fint ut därunder.

A letar jobb. Inte lätt att hitta något i närområdet.

Så i julklapp vill jag ha

- lägenhet till N

- J:s händer friska

- jobb till A

.- snö på julafton

Så där var min önskelista.

Efter besök hos distrikts sköterskan

Såret på låret är bra. Inget skydd behövs även om det inte riktigt finns någon vanlig sårskorpa.

Svaret på blodprovet  går imorgon till USÖ. Sedan ringer de om det är något.

Rengöringen av PICC-linen gick som smort. Det som är värst är att ta bort skyddsplasten.

Det gör lite ont i skinnet! :-)

Så allt gick riktigt bra. 

Även J stygn  i handen togs bort  av samma distriktssköterska

( han hade fler än han trodde- 6st!) och allt såg bra ut.

Bra slut på dagen. Dags att ta kväll.

Ha det

D4 +1

Eva med röda nunan

Vaknade av mej själv. Hade somnat bra och sovit riktigt gott. har varit riktigt pigg hela förmiddagen,
Dock började jag bli ordentligt röd i ansiktet. Det lyser riktigt rött! Känner mej varm i ansiktet
men utan feber.
Kortisonet jag fick har även hjälp till mot inflammationen i axeln. Det hjälpte till att sova bättre.
Jag kan dock inte hålla armen rak när jag skall lyfta den högre än 45 grader mot kroppen.
Den värsta värken är i alla fall borta! Fast man blir så rund och fin i ansktet av kortisonet!.

Röda kinder, lätt svullen. Kan ta jobb som Rödljus!

HB kom på besök med rosor och fika bröd. Alltid lika trevligt. Blev mycket jobb prat som vanligt - vi är ju på samma arbetsplats men jag gillar att bli uppdaterad. Man behöver hållas/hålla sig  ajour när planen är att komma tillbaka.

Men vi har annat och prata om också. Allt från hans och  frugans USA resa till närliggande händelser fram till om hur jag själv har det.

Klockan tickar iväg och plötsligt har många timmar gått.

Nej dags att titta vidare på handbollen!

Go´kväll!

Dagen D4

Hallonsaft

Då var det dag för en ny omgång cellgifter. Ser framemot detta. Nu har jag passerat halvvägs.
Kom tidigt till avdelningen. Hann ta en kopp kaffe  och ett muffin, läsa lite tidningar och
ta det lugnt.
Dagen till ära hade jag bytt peruk. Idag kom jag ljushårig och lite längre.
Ändå hittade gårdagens sköterska mej för att fråga om jag haft några problem med PICC-linen.
Jag kände inte igen henne först.
 Igår var hon inklädd i grönt bara ansiktet syntes  den lilla stund jag såg henne.
Hon stod mest bakom mej och instruerade den sköterkan som var under utbildning på
"insättande av PICC-line". Men jag kände igen hennes röst.
 Hon har en väldigt trevlig röst, lite som Lotta Bromé.
Jag är glad över personalen, de är alltid vänliga, beredda stödja och verkar genuint intresserade
 av sina patienter. En eloge till dem!!

Väl inne på rummet var det dags för de nya medicinerna.
Först var det 3 sprutor med medicin mot illamående (inkluderat kortisonet Betapred som jag
tidigare tog många av i tablettform) 1 spruta med cellgift och 2 påsar cellgifter. Det tar lite tid att
 trycka in inehållet i sprutorna. Det är inga vanliga sprutor typ små med tunn nål
 tex vid vaccination, bedövning  utan den lite större sorten och man får direkt i 
"uttaget" i PICC-linen. Den ena påsen såg ut som hallonsaft till färgen.
Att gå på toaletten är spännande- kisset har fått en ny färg!

De nya medicinerna skall inte ge smärta i muskler och ben. Skönt, för det var jobbigt.
Däremot har risken för illamående ökat. Annars samma biverkningar som tidigare.
Får hoppas jag slipper dem.

Skall till distriktsköterskan på tisdag för att spola PICC-linen samt ta lite prover.
Man vill hålla koll på HB-värdet.

Jag, uppkopplad till droppen via PICC-linen och med ny frisyr dagen till ära!

Svårt att få med allt på en bild- som jag tar själv- kvalitén blir inte den bästa och posen är väl inte den mest naturliga!

Så jag var hemma kl 13, handlande och åt lunch. Nu vilar jag resten av kvällen. Är rätt trött men mår bra!

Ha det!

2:a Perioden

Attitude is a little thing that makes a big difference. 

~Winston Churchill

Igår var jag hos distriktsköterskan igen. Såret på låret är nu nästan helt täckt av en sårskorpa och
allt ser bra ut. Äntligen! Har ett plåster kvar för att inte sårskorpan skall fastna i något
Nu har 2:a perioden i matchen mot cancer startat. Förra  behandlingen innebar sista gången med
 "Her 2 medicin". I och med det kommer nu nästa gång innebära en ny sort av cytostatika,
 ingen mer kortison  att äta i mängder och till att börja med ingen spruta dagen efter.

Så idag var jag först och fick den sk Picc-linen inopererad. Med denna slipper man nu sticka
så mycket  då det blir svårare ju mer jag "sticks" och kärlen blir känsligare.
Sköterskan som gjorde det var under upplärning men hon arbetade fint. Det gjorde bara lite
ont precis  när de sa att det skulle göra det.  Lite lokalbedövning inför sista fasen underlättade.
Hade lite svårt att lägga armen som de ville ha den för jag har lyckats få inflammation i axeln
så att lyfta armen rakr klarar jag inte eller vinkla axeln. Men med lite hjälp så fick vi till en
ställning på armen som gjorde att de kunde arbeta.
Kändes skönt att sköterskan under upplärning och den "undervisande" sköterskan hela
tiden pratade. Tiden gick väldigt fort trots att det tog dryga halvtimman.

Efteråt ned till röntgen för att kontrollera att den satt rätt- den fick dras tillbaka 3 cm,
hade kommit lite för långt in men det var inte sköterskans fel. Jag var lite kortare i
armarna och kroppen än vad normal tabellen angav och det var den man gick efter
när man tryckte in slangen.

Picc-linen på plats. Skall sitta resten av tiden och rengöras/spolas 1ggn i veckan hos
distrikstsköterskan  i Hallsberg.
Lite läbbigt att tänka att man har en slang i ett hål i armen som går nästan fram till hjärtat.
Sitter en "plast" uppe på allt så jag kommer inte åt vare sej slang eller öppning. 
Viktigt - Jag får inte styrketräna eller annat för armen påfrestande , bada bastu eller bada.
Som om jag hade tänkt börja styrketräna!!

Sist idag var det läkar besök. Läkarna följer upp hur jag haft det  och informerar om det som
komma skall. Jag deltar  i en test kring HER2 proteinet och då följer man upp med en massa
 frågor och när behandling är klar kommer ett stort antal kontroller, lite oftare och längre än normalt.

Det mesta har ju varit bra och gått enligt plan. De sk blemmorna var dock ej normal fall.
 Nu förstår jag också varför jag varit så seg i ögonen och tidvis haft svårt att orka läsa.
En sk bieffekt av cellgifterna. Kanske slipper jag 5 veckor strålning och iställer blir det bara 3!
Inte bestämt än jag tror det blir så. Börjar 3 veckor efter sista cellgiftsbehandlingen så det
blir i början av januari.
Vi skall tala mer om detta nästa gång jag träffar läkaren.


Jag kommer från och med imorgon få en annan sorts cellgifter. Då slipper jag nog
problemet med ögonen men får nog andra problem såsom illamående.
 Hitills har det inte varit något problem. Jag har fått hänta ut 3 tabletter på apoteket ,
 till en kostnad av ca 102 kr styck, som skalll ta udden  av illamåendet.
Kommer även att få kortison i spruta om jag fattade det hela rätt.
Annars är bieffekterna ungefär de samma som förut.

Lite värre är att mitt HB-värde är nere i 95 så jag måste kanske få blodtranfusion.
Cellgifterna påverkar  ju även benmärgen.
Nästa cellgiftsomgång (imorgon) kommer ju att reducera ytterligare celler.
Så jag skall ge akt på trötthet och feber (jag blir ju mer infektionskänslig).

Nej, dags att vila inför morgondagen. Jag måste ju orka ligga i ett par timmar
och titta på någon film medan sjuksköterskorna tar hand om mej  ;-)

Ha det!

Bättre och bättre dag för dag

Once you choose hope, anything's possible. 

~Christopher Reeve

Det blev ingen feber, det onda i halsen minskade till dagen därpå för att sedan vara helt borta.

För första gången dags att byta ”plåster” själv. Sist jag var hos distriktssköterskan bestämde

vi att nu hade såret blivit så pass bra att jag kan duscha det och lägga om det själv.

Skönt att äntligen  duscha utan att behöva luta sig bakåt och ha benet på en pall med

en handduk om för att suga upp  vatten som försöker nå plåstret. Inte så lätt kan jag lova. 

Dottern fick lägga på plåstret då det är lite svårt att nå. Såret är nu ungefär som  en enkrona. '

Skall tillbaka på måndag till distriktssköterskan.

Även efter att hon slutat ta hand om detta sår skall jag besöka henne 1ggn iveckan.

Detta för att ”rengöra” Picc-linen när den är insatt.

Blemman på magen håller på att torka ut. Har en ny liten bredvid men även

den är på väg bort.

Sedan finns det några små plitor av samma typ men de är under kontroll.

 Alla blemmorna är lite lila och de tar tid att blekna.

Så jag mår oförskämt bra!

Har varit ute i solen och gått lite. Vad skönt det kan vara! Man blir direkt mycket piggare!

Behövs inför nästa vecka då det blir full fart.

Måndag- distrikssköterskan för omläggning av såret på låret

Tisdag – till USÖ för insättning av Picc-line samt läkarbesök

Onsdag – till USÖ för cellgiftsbehandling

Men just nu tänker jag ha en riktigt skön helg  med familj och vänner.

Skall först åka till  syrran och hennes make och gratulera i efterskott för  att dagen

därpå åka till  J och J för den traditionella Halloween kvällen.

Ha det!

Puh

“What day is it?"
It's today," squeaked Piglet.
My favorite day," said Pooh.”  *

Vaknade och kände att lymfkörtlarna på halsen börjat svullna. Hade tom lite ont i halsen och huvudet känns större än vanligt.

Det torde inte vara många dagar kvar innan det vänder, innan de vita blodkropparna ökar och jag blir mindre mottaglig mot bakterier. Men i dag förlorade jag mot bakterierna.

Idag blir det alltså inte mycket gjort. Ingen promenad, inte ens gå-bandet.

När man ligger mycket får man ont i ryggen så det är svårt att hitta sätt att vila på som känns skönt.

Jag hoppas att jan kan klara mej utan penicillin denna gången. Kan inte vara bra att behöva äta så mycket. Räcker med all kortison- oavsett tabletter eller salvor.

Det är ju inte så långt kvar till nästa behandling. Den 30 skall jag få  PICC-linen och den 31 ny cellgiftsomgång. Tiden går fort.

Jag behöver vara pigg nästa vecka. J skall operera sin hand. Nu innan operationen har han mycket ont och det kommer att ta sin tid innan det slutar göra ont. Han har ont i den andra med men där kan ingen operation göra något.

Efter operationen kan han inte göra så mycket. Tur att A är hemma. Hon kommer att hjälpa till. Men man vill ju kunna göra så mycket som möjligt själv. För man kan ju vila emellanåt. Fast om man har feber och värk då blir man liggande och får inte något gjort.

A håller på att baka. Skall bli någon form av kladdkake kaka. Skall bli gott till kaffet.

Nej, jag tror jag vänder på mej i soffan och blundar lite. När jag vaknar är nog kakan klar.

Man ska nog vara lite mer "Nalle Puh-ig"!

God eftermiddag!

(http://www.goodreads.com/author/quotes/81466.A_A_Milne)

* Carpe Diem

Bara bröst

Partiell mastektomi

Utdrag ur text  från cancer.nu
"
Vid en operation tar en kirurg bort tumören i bröstet. Vid bröstcancer opereras ofta bara den del av bröstet där tumören finns, en så kallad partiell mastektomi. Den här metoden används om tumören inte är större än tre till fyra centimeter i diameter. Ingreppet brukar kombineras med strålbehandling av den del av bröstet som finns kvar."

När man får bröstcancer står det klart att man måste opereras, man har inget val.

Hur mycket man tar in av vad som skall ske och hur man ser ut efteråt tänks det nog olika på.

Min läkare på mammografin berättade att man skulle ta bort en tårtbit och att bröstet skulle sjunka
 in där det sedan skulle fattas ”bröstvävnad”, man kanske kunde dra åt lite så hålet inte skulle bli så stort.
Just då tänkte man mest att det ordnar sig.

När det var dags att komma till kirurgavdelningen berättade den kirurgen bryskt när jag
frågade att det var klart det skulle bli ett hål och det var inget att göra något åt.

Lite mera av  ”är du inte lite för gammal för att bry dig”.

Strax efter operationen så var bröstet helt ok.  Det såg ut som det andra.

Idag har skinnet dragit ihop sig där ärren är efter operationen och det har blivit en tjock ärr vävnad.
Tjejen i sängen bredvid berättade att vävnaden kommer att mjukna upp om ett år. Om den nu inte
gör det vad kan man göra åt det?

Kollade lite på nätet men det tycks som om bara de som tagit bort bröstet helt kan få sk

Rekonstruktiv/plastik operation av brösten.  Det blir till att fråga min läkare på onkologen
så får hon väl ta upp det med kirurgerna.

Ingen stor sak men jag vill veta!

Lite exempel jag hittat på nätet på hur olika det kan se ut efter operation (partiell mastektomi).

Så olika det blir. En del syns knappt inget och andra får det värre. Detta lite beroende på hur mycket man tagit bort och hur nära "ytan". 
De flesta har två ärr där det ena är efter lymfkörteln (portvaktskörteln ) eller flera körtlar och sedan vid själva tumören i bröstet.  På den sista bilden kan man se ett ärr precis  uppe vid armhålan ( lymfkörtelar) och sedan ett ärr vid sidan på bröstet. Denna bild är tagen 14 dagar efter  en operation och ännu kan man inte se om det kommer att bli ev ärrvävnad  av olika format/storlek och som kan förändra  formen av bröstet. 


Nej -jag kommer inte att lägga upp  någon bild på mej själv!  Det är lite för privat. Men kanske min berättelse och bilderna kan hjälpa andra att förstå  vad som sker eller ska ske och hur olika det kan bli.

Nu ska jag vila efter att ha ätet en rejäl ärtmiddag med alla tillbehör. Fast jag hoppade över snapsen till sillen och det var bara 1mm punch i min skål men pannkakorna har lagt sig som en tyngd i magen. Men gott var det.

Go´kväll