Dag efter dag....

Nu har det blivit fart på alla saker som skall hända. Vi var ute i trädgården och arbetade lite. 

Gick in för jag började bli trött Sedan började mobilen ringa. 

Mobilen har ringt många gånger inom loppet av 20 minuter.

Man ringde från Lungmottagningen och bokade in en skallröntgen imorgon (fredag) 

På måndag gäller besök på Onkologmottagningen och fler blodprover. 

På tisdag blir det Audiologiska mottagningen (cellgifterna kan påverka hörseln). 

På onsdag dags för lungbiopsin så man flyttade omkologbehandlingen 

Valborgsmässoafton dvs torsdag blev ny dag för onkologbehandling dvs cellgifter

Sedan kommer jag att gå in i vilomode ett tag! Så egentligen är det bara att åka med och 

inte glömma andas.

Ha det!

Eva

 

Domen

Så kom då äntligen besöket på lungmotttagningen som skulle berätta hur det står till.

 Var lite svårt att somna natten innan. Tur det finns insomningstabletter.

Upp 06.15. Först skjutsade jag dottern till hennes jobb. Sedan till USÖ. Lite fika och sedan en långpromenad. 

Hjälpte en man som var lite vilse att hitta rätt.

Tur jag hade plattan med. Lååång väntetid.

Läkaren sa att man inte hittat några metastaser i kroppen (phu) men man måste ta en annan sorts röntgen på hjärnan då petskanningen inte är så bra på att visa ev metastaser i hjärnan.

Man tänker sej en botande behandling med cellgifter, strålning och immunterapi. Man ska göra en ny biopsi, denna gången från utsidan och in i lungan.

Tumören är väldigt stor och sitter längst ner i lungan vilket tydligen är bra ur biopsi synpunkt.

Man kommer också att kontinuerligt göra  röntgenundersökningar med längre tid emellan om allt ser bra ut.

Så jag lämnade USÖ med lättare steg.

På måndag skall jag till onkologläkare och onsdag onkologsköterska. Så på måndag får jag planen vad det gäller cellgifter och strålning. I närtid kallelse till lungbiopsin. Så det är fullt upp. Nu gäller det att ge kroppen så bra förutsättningar som möjligt. Rejäla promenader, sova ordentligt å bra mat

Men inte minst- stöttande familj och vänner!!

Underskatta inte värdet av att göra  ingenting

  - Nalle Phu

Ha det

Eva

Nästa steg

Steg 4 – Petskanning 

 Så var det dags för 4:e steget i fasen lungcancer. Den första röntgen gav vid handen att det var något i lungan. Steg 2 var att kolla med skiktröntgen- det fastslog en tumör i höger lunga och förstorad lymfa. Steg 3 blev att ta en biopsi på tumören och lymfan för att nu slutligen genomgå en PET-skanning.

 

Tog bilen till USÖ i morse. Jag fick gå ner en trappa från vanliga röntgen. Väl där satte man en infart och efter dryga 30 min gav man mej min radioaktiva lösning. Efter ett tag var det dags att gå till ”pet-skannings” utrustningen. 

Bara att ligga helt stilla. Fast man försökte tänka på något roligt kom man hela tiden tillbaka till – undrar hur lång tid det är kvar! Man har inget tidsbegrepp när man ligger i maskinen. Efter att den snurrat över mej några gånger tog den en långsam runda och sedan var det klart. Bara att åka hem. 

Fast jag skall undvika barn under 3 år i nära resten av dagen och alla andra under ett par timmar. 

 Så nu sitter jag här och glor på TV i gästrummet. Hoppas nu läkarna kommer fram till en bra behandling efter alla prover. Kanske får jag svar denna eller nästa vecka. 

 Ha det bra å sköt om er!

Lung biopsi

"Livet är till 10 % vad som händer oss och 90 % hur vi reagerar på det.

 

I onsdags gjorde jag en biopsi på en tumör i min lunga. Dagen kunde börjat bättre.

 

Först kom jag för tidigt så det var inte öppet på USÖ lungklinik.

Sedan hade sköterskan svårt att sätta in en infart så efter 2 försök kom en annan sköterska och fick dit den i höger arm.

Sedan meddelade de att läkaren som skulle genomföra biopsin var sjuk.

Som tur var kunde en annan komma men det skulle ta lite tid innan han kom.

1 ½ timma efter att jag kom in var det dags att gå till ”operationsrummet”.

Först fick jag skölja munnen med smärtstillande- blev som hos Tandläkaren. ’Nu var det dags att få smärtstillande i svalget, 3ggr och den sista gjorde mej kräkfärdig men de var ju tvungna gå ner långt i svalget med medlet.

Sedan kom det avslappnande medlet intravenöst. När jag fått det brydde jag mej inte så mycket om vad som hände.

De talade hela tiden om vad som skulle ske.

Tyvärr så började bedövningen släppa det sista så jag hostade rejält, fast jag försökte låta bli, när det skulle ta sista provet.

Väl klart med proven kom jag tillbaka till min säng och slumrade till i ca en timma. Sedan fick jag äntlige kaffe och en smörgås. Jag hade ju varit fastande sedan dagen innan kl 20.

Väl hemma så var jag väldigt slö hela kvällen men vaknade pigg dagen efter.

Sköterskorna – stort tack till dem. Hela tiden vänliga och hjälpsamma. Heder till dem!!

 

På igen

 2026-04-08

Ny cancer

Så kom dagen då man fick straffet för nära 40 års rökning. En fläck på lungan. Misstänkt primär lungcancer med en misstänkt påverkad lymfa.

Än vet jag inte riktigt vad som skall hända och hur spridd lungcancern är. 

Idag blir det en biopsi på tumören i lungan och nästa vecka en petskanning. Sitter i väntrummet.

Sedan kommer sanningen. 

Det har varit svårt att berätta för min familj, mina syskon, Jans mamma, syster och svåger och mina vänner. Jag har ju redan en gång tidigare behövt säga att jag har cancer. 

Min mamma och en av våra vänner har dött i lungcancer så det är ett skrämmande ord.

Nu blev det ingen resa till Barcelona i maj så vi åker till helgen till Stockholm och roar oss. Man får göra det bästa av det som sker.

Så var biopsin tagen. Gick hyfsat. Höll på att kräkas när man skulle bedöva svalget. Fick lugnande så resten gick bra fram till slutet. Då började jag hosta.

Har vilat en timma. Äntligen något att äta. Om en stund får jag ta tåget hem.

Ha det!

Aldrig ge upp

Find a place inside where there's joy, and the joy will burn out the pain. 

Joseph Campbell


Det var ett tag sedan jag skrev sist. Jag har varit på kontroll, allt var bra.
Kändes skönt.Jag var tillbaka till plastikkirurgen i oktober och vi beslöt
att göra ett försök till.

Den 27 mars opererades jag igen. Denna gången tog man fett från midja
och höger bröst. Det innebär att man måste fixa höger bröst lite med dvs
minska skinnet som blir för stort när man tagit bort fett från det.
103 ml fick man ihop. Det är rätt mycket. Vänster bröst har fyllts ut bra
och man kan se bröstvårtan för första gången på 6 år!

Jag har inte lika ont i midjan om jag bara ínte försöker resa mej på "fel"
sätt. Däremot slog jag i det opererade bröstet så det är rätt ömt även när
jag vilar. Jag drog undan armen snabbt då jag blev skrämd och lyckades
 slå mej själv på bröstet. Klumpigt.
Väntar på tid för att få ta bort stygnen. Börjar undra om de glömt mej.
Det är 10 dagar jag opererades sedan imorgon!

Det har alltså tagit 5 operationer att komma så här långt. Nej det är inte av
någon form skönhetsoperation. I början så satt ingen BH bra utan den
flyttade sej över det vänstra bröstet så BH:n satt helt på sned och det gjorde
ont, riktigt ont. Nu det sista så opererades jag för att när det högra är så
mycket större har det en tendens att glida ur BH:n då det inte finns tillräckligt
som håller emot. Penibelt när man upptäcker att det högra är på väg ur !

Som vanligt fick jag gott om smärtstillande, mer än vad som behövs.
Apoteket kommer att få tillbaka Oxycodonet oanvänt. Det har räckt med
enstaka 500mg paracetamol.

Ändå har jag det bra. Jag har vänner och släktingar som har det värre.
Min resa nu är utan cancer, deras är 2:a resan med cancer.

En av dem har just påbörjat  en tung resa. Hon gjorde en svår resa för
30 år sedan ungefär och denna resan är inte lättare. Hennes humör är
makalöst. Att hon orkar vara glad och förtröstansfull mitt i all smärta.

Min släkting fick för några veckor sedan veta att hans lymfon kanske
är på väg tillbaka. Vi väntar på att få veta vilken resa han behöver göra.

Jag håller tummarna för er!

Grabben skall snart göra sin kroppsröntgen. Det har nu gått 5 år sedan
han fick sin cancer och opererades. Sedan dess har alla prover varit bra.
Så nu kanske hans resa är klar. Vi får höra när han träffar onkologen
nästa gång.

Vi går mot ljusare tider så låt hoppet spira!

Ha det

Eva

Den årliga besiktningen- år 6

Life is 10% what happens to you and 90% how you react to it.

Charles R. Swindoll

 

Så var det dags igen. På senvåren gjorde jag mammografin- allt OK, och i förra veckan tog jag lite blodprover.

Denna veckan var det dags för läkarbesöket.

Proverna visade att allt var bra. Hade förhöjt värde som visar en mindre inflammation. Jotack, det kan jag säga själv utan prover. Har värk i fingerlederna och det gör ont att lyfta och greppa samtidigt. Det kan vara utlöst av cellgifterna men också något jag har anlag för. Läkaren sa att än var det ingen ide att söka reumatologen när inflammationsvärdena inte är högre.

Nu är det bara 3 år kvar av de särskilda kontrollerna. Sedan utvärderar man kanske mitt underlag i någon rapport. Vi var ju inte tillräckligt många som vågade avstå från herceptinet. Jag fick det 3ggr medan man normalt tar det 18ggr. Ingen rolig medicin. Gjorde förbannat ont i kroppen efter att man fått det. Hoppas att vi som vågade delta i försöket ändå bidrar med något fast vi var så få att försöket stoppades.

 

När det gäller rekonstruktionen av bröstet så tror jag det räcker nu. Det finns en sak kvar att göra- flytta en av musklerna i ryggen och huden fram för att bygga upp ett nytt bröst men det innebär att jag inte kan ”typ staka” något vidare mer så jag tror jag struntar i det. Efter sista operationen fungerar det bättre med att bära BH även om det finns lite kvar at önska.

Sonen har nu bara ett år kvar av sina kontroller. Nu flyttar han långt bort igen vilket kanske kommer att orsaka en del handläggningsproblem mellan USÖ och Luleå men denna gången är han fortfarande skriven i Hallsberg så det blir USÖ som får betala.

Ju äldre vi blir desto fler drabbas av cancer och desto fler känner vi som drabbas. Jag skulle önska att det inte var så. Både min vän och en av mina kusiner tillhör de drabbade och båda börjar nu sin resa. Det bästa rådet jag kan ge är att våga prata om sin sjukdom. Då blir man inte sjukdomen utan den blir en form av ryggsäck man bär med sej ett tag och sedan kan lyfta av. Mentalt behöver man få vara sitt vanliga jag fast man är sjuk. Inte är man vattenkoppor när man fått det utan det är något som man inte fyller sina tankar med. Det är klart att det är skillnad mellan vanliga sjukdomar och cancer men det är  viktigt att inte tappa bort sej själv och våga leva varje dag.

Jag tänker på er och finns här om ni behöver hjälp eller bara prata!

 

Ha det

Eva