På igen

 2026-04-08

Ny cancer

Så kom dagen då man fick straffet för nära 40 års rökning. En fläck på lungan. Misstänkt primär lungcancer med en misstänkt påverkad lymfa.

Än vet jag inte riktigt vad som skall hända och hur spridd lungcancern är. 

Idag blir det en biopsi på tumören i lungan och nästa vecka en petskanning. Sitter i väntrummet.

Sedan kommer sanningen. 

Det har varit svårt att berätta för min familj, mina syskon, Jans mamma, syster och svåger och mina vänner. Jag har ju redan en gång tidigare behövt säga att jag har cancer. 

Min mamma och en av våra vänner har dött i lungcancer så det är ett skrämmande ord.

Nu blev det ingen resa till Barcelona i maj så vi åker till helgen till Stockholm och roar oss. Man får göra det bästa av det som sker.

Så var biopsin tagen. Gick hyfsat. Höll på att kräkas när man skulle bedöva svalget. Fick lugnande så resten gick bra fram till slutet. Då började jag hosta.

Har vilat en timma. Äntligen något att äta. Om en stund får jag ta tåget hem.

Ha det!

En dag i taget

Don't let fear rule your life. Live one day at a time, and never be afraid.

Tammy Faye Bakker

Mamma dog härom veckan till följd av sin spridda lungcancer. Att få diagnosen

cancer skrämmer både den som fått cancer och de närmaste, såväl släkt,

vänner som arbetskamrater. Sedan är det ingen tröst att man kanske var

gammal. Det är mer en fråga om att ha något att leva för. Det hade mamma

ända fram till den sista månaden och hon levde i 4 år med cancer.

Mamma blev en i statistiken över dem som dött av sin cancer. Man glömmer i

en sådan stund att många överlever och blir friska trots sin cancerdiagnos.

Sonen har fått nyss svar på sina undersökningar- vare sej blodprov och

röntgen visade på någon testikelcancer. Det gångna året har han kontrollerat blodet

varannan månad och röntgats 2ggr per år. Nu i fortsättningen kommer han

inte behöva gå på kontroller så ofta. Om jag minns rätt så är det blodprov

en gång i kvartalet och röntgen en gång om året.

2 år drygt har gått sedan han fick sitt cancerbesked och opererades och

han går nu in i sitt 3:e år.

De två första åren är risken som störst för återfall.

Jag hittade en knöl för dryga månaden sedan i det opererade bröstet

och fick tid på mammografin.

Man fick komplettera undersökningen med ultraljud och svaret var i och för

sej positivt. Det var ingen cancerknöl utan knölen var fettvävsnekros.

Fick slå upp detta svar och det innebär att fettet i bröstet ”dör”.

Inget att göra något åt bara hoppas det bara inte ökar.

Vid ett tidigare tillfälle kände jag en knöl stor som ett ägg och ansvarig

läkare vid mammografin och ultraljud sa att jag hade cystor i höger bröst.

De är ofarliga och kan bildas när man kommer i klimakteriet när bröstens körtlar och bindväv omvandlas till fett. Oftast är de små men de försvinner av sej självt.

Var på plastikkirurgen häromdagen för kontroll efter operationen.

Det märks inte så stor skillnad denna gången men lite dock. Jag skall tillbaka

till hösten och ev opereras om. Får se hut det går med fettvävsnekrosen också.

 Det börjar bli ont om bukfett så vi får se var man kan ta ifrån nästa gång.

Jag föreslog att de skulle ta dubbelhakan eftersom man inte kan komma åt

bukfettet som sitter innanför bukhinnan J

4 år har gått sedan jag fick mitt cancerbesked och jag går nu in i mitt 5:e år.

Jag tänker på vänner som jag vet haft cancer eller som nu slåss mot sin cancer.

Sonen är med i ung cancer och finns som kontaktperson om någon ung behöver prata.

Jag finns här om någon behöver prata- bara hör av er.

Ha det!

Eva

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk

Find a place inside where there's joy, and the joy will burn out the pain.

 Joseph Campbell



Min mor har lungcancer. Man upptäckte det ungefär samtidigt som
jag fick bröstcancer.
Det har nu gått snart 4 år och hennes cancer har spridit sej.
Först kom en tumör till i andra lungan. Sedan en dag tappade hon orden
och då fann man metastaser i hjärnan.


Dessa beslöt man att stråla så nu ligger hon på Borås sjukhus
och strålas 5gånger. Sedan får hon åka hem.


Så långt låter allt bra men det är långt ifrån sanningen.
Visst får vi ett trevligt bemötande från personalen men jag tycker att
besparingarna inom vården gått för långt. Det har blivit svårigheter
med koordinationen av olika insatser och med vad som gäller.


Så häromdagen surade jag till lite och skickade ett mail till
Skaraborgs sjukhus i Skövde. Det löd:

Hej

Jag heter Eva Odenmark. Min mor, Brita Odenmark är patient hos er- lungcancer.

Det har varit mycket svårt att få koll på alla aktiviteter.

Ex

1) Mor åkte in akut då hon plötsligt började tappa ord. Man fann då att hon fått

metastas på hjärnan. Man hade röntgat henne och konstaterat detta.

Innan mamma åkte hem kontrollerade min syster med avdelningen om hon

behövde röntgen tiden som fanns någon vecka drygt senare- svaret var nej

och att avdelningen skulle se till att den avbokades.

2) Mor fick en kallelse (ändock) till röntgen och åkte in till sjukhuset .

Där visade det sej att tiden var tillbaka tagen och att man inte behövde

röntga henne då det gjorts när hon var inne akut (se pkt1). Sköterskan

på röntgen var och kontrollerade med läkaren medan vi väntade.

3) Mor fick mycket ont i ryggen och lades in akut. Efter ett par dagar

skulle mamma till Borås för en första träff inför strålningen. Jag ringde

 avdelningen för att kontrollera om allt var OK och hur hon skulle komma

till Borås samtidigt frågade jag lite ytterligare kring mors röntgen fick

beskedet att någon mer röntgen inte behövdes och att smärtan förmodligen

 kom från tumören i lungan..

4) Mamma skulle nu till Borås för strålning av hjärntumören.

Hon åkte in den 29/3 och idag 31/3  hämtade min syster posten

hos mamma. Där låg en kallelse-( att vara inne samma dag) till

röntgen av ryggen då man ville kontrollera om cancern spridit sej

till ryggen (se pkt 3). Någon röntgen av ryggen är alltså inte gjord!

Jag måste tyvärr säga att det inte tycks vara någon ordning på någonting!

Jag ber Er vara lite noggrannare i er hantering av patienter.

Varje dag som går blir en förlorad dag med mer smärta och mer spridning av cancern.

Eva Odenmark

Jag har fått svar från Diariet

"

Hej!

 

Jag vidarebefordrar ditt mail till Lungmedicin och diarieför det hos oss!

 

Med vänliga hälsningar

 

Diariet

 

Skaraborgs Sjukhus

"

Jag hoppas nu att man inte hanterar någon mer på liknande sätt.

Det som skett har skett och det kan vi inte ändra på men jag hoppas

att man tar kritiken på alvar och tittar igenom sina rutiner och ansvar

på sjukhuset.

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk- inte ens min syster eller jag

som är friska har lyckats få rätt svar när vi pratat med de olika avdelningarna.

Värst känns nästan den gången vi var med mor för att röntga och mottagnings-

sköterskan sade att det fanns ingen tid bokad trots att vi kom med en kallelse i handen. Sköterskan och vi gick bort  till enheten läkaren var. Sköterskan talade med

honom och kom tillbaka med svaret till oss att ingen röntgen behövdes

för det var redan gjort.

Eller som när jag ringde avdelningen och en sköterska tog fram hennes journal

och svarade att ingen röntgen behövdes. Ungefär en vecka senare kom kallelsen

per post.

Vad mer kan man göra? Jag vet inte hur mycket tid min syster lagt ned på

att ringa, tala med dem på sjukhuset för att försöka få klarhet i mammas
 behandlingar, men det är åtskillig.

Jag är glad att hon och min bror finns där som stöd för mamma.

Det är lite för många mil mellan dem och mej för att jag skall kunna

ställa upp lika mycket som de.

Avslutar med mammas ord

Man får se till det som är bra!

Eva

Restaurering

3:e gången gillt

Igår storstädades sovrum och badrum för att inte tala om mej själv,
Descutan gör en ren men helt torr i huden. Även läpparna var torra.
Dock skönt att sedan ta på rena kläder, krypa ner i en ren säng.

Kl 05.45 ringde klockan och dags att åter igen skrubba sej med Descutan.
Sedan iväg till USÖ för att för 3:e gången flytta fett från magen till bröstet.
Läkarna ritade med tusch på bröst och mage så min rena kropp har nu sugit
åt sej tuschet. Grant värre, kommer att bli jobbigt att få bort då jag
inte får duscha på en vecka. Nu är det tvagning med tvättlapp som gäller.

Ca 08 in på operation. Operationsbordet och täcket var uppvärmt! Så skönt!
Denna gången fick jag små "dioder" på pannan, kinden och bakom örat.
Detta för att mäta hur djupt jag sov. Tror nog att detta innebar att jag slapp
för mycket sömnmedel och det gjorde att jag slapp allt jobb med maskinen
på uppvaket som piper för att jag syresätter mej dåligt, eg slutar andas.
En sköterska brukar komma och säga att jag måste andas. Men inte denna gången!
Var oerhört skönt att slippa det problemet.

Så denna gången mådde jag hur bra som helst efter operationen. Inte alls lika trött
eller illamående.
Hur operationen i sej gick vet vi inte förrän om 6 månader.

Nu sjukskriven. Skall ha gördel i 3-4 veckor. Så får en midja för ett tag :-)

För övrigt mår sonen och jag bra. Mor mår bra trots omständigheterna.
Man har upptäckt att hon har metastaser i hjärnan. Än vet vi inte hur de tänker
tackla det. Men hon är vid gott humör. Min mor är en riktigt fighter!
Känns tryggt att ha syskon som alltid ställer upp och hjälper mor.

Stort tack och kram till er båda!

Nu dags att vila!

Ha det

Eva