Aldrig ge upp

Find a place inside where there's joy, and the joy will burn out the pain. 

Joseph Campbell


Det var ett tag sedan jag skrev sist. Jag har varit på kontroll, allt var bra.
Kändes skönt.Jag var tillbaka till plastikkirurgen i oktober och vi beslöt
att göra ett försök till.

Den 27 mars opererades jag igen. Denna gången tog man fett från midja
och höger bröst. Det innebär att man måste fixa höger bröst lite med dvs
minska skinnet som blir för stort när man tagit bort fett från det.
103 ml fick man ihop. Det är rätt mycket. Vänster bröst har fyllts ut bra
och man kan se bröstvårtan för första gången på 6 år!

Jag har inte lika ont i midjan om jag bara ínte försöker resa mej på "fel"
sätt. Däremot slog jag i det opererade bröstet så det är rätt ömt även när
jag vilar. Jag drog undan armen snabbt då jag blev skrämd och lyckades
 slå mej själv på bröstet. Klumpigt.
Väntar på tid för att få ta bort stygnen. Börjar undra om de glömt mej.
Det är 10 dagar jag opererades sedan imorgon!

Det har alltså tagit 5 operationer att komma så här långt. Nej det är inte av
någon form skönhetsoperation. I början så satt ingen BH bra utan den
flyttade sej över det vänstra bröstet så BH:n satt helt på sned och det gjorde
ont, riktigt ont. Nu det sista så opererades jag för att när det högra är så
mycket större har det en tendens att glida ur BH:n då det inte finns tillräckligt
som håller emot. Penibelt när man upptäcker att det högra är på väg ur !

Som vanligt fick jag gott om smärtstillande, mer än vad som behövs.
Apoteket kommer att få tillbaka Oxycodonet oanvänt. Det har räckt med
enstaka 500mg paracetamol.

Ändå har jag det bra. Jag har vänner och släktingar som har det värre.
Min resa nu är utan cancer, deras är 2:a resan med cancer.

En av dem har just påbörjat  en tung resa. Hon gjorde en svår resa för
30 år sedan ungefär och denna resan är inte lättare. Hennes humör är
makalöst. Att hon orkar vara glad och förtröstansfull mitt i all smärta.

Min släkting fick för några veckor sedan veta att hans lymfon kanske
är på väg tillbaka. Vi väntar på att få veta vilken resa han behöver göra.

Jag håller tummarna för er!

Grabben skall snart göra sin kroppsröntgen. Det har nu gått 5 år sedan
han fick sin cancer och opererades. Sedan dess har alla prover varit bra.
Så nu kanske hans resa är klar. Vi får höra när han träffar onkologen
nästa gång.

Vi går mot ljusare tider så låt hoppet spira!

Ha det

Eva

Den årliga besiktningen- år 6

Life is 10% what happens to you and 90% how you react to it.

Charles R. Swindoll

 

Så var det dags igen. På senvåren gjorde jag mammografin- allt OK, och i förra veckan tog jag lite blodprover.

Denna veckan var det dags för läkarbesöket.

Proverna visade att allt var bra. Hade förhöjt värde som visar en mindre inflammation. Jotack, det kan jag säga själv utan prover. Har värk i fingerlederna och det gör ont att lyfta och greppa samtidigt. Det kan vara utlöst av cellgifterna men också något jag har anlag för. Läkaren sa att än var det ingen ide att söka reumatologen när inflammationsvärdena inte är högre.

Nu är det bara 3 år kvar av de särskilda kontrollerna. Sedan utvärderar man kanske mitt underlag i någon rapport. Vi var ju inte tillräckligt många som vågade avstå från herceptinet. Jag fick det 3ggr medan man normalt tar det 18ggr. Ingen rolig medicin. Gjorde förbannat ont i kroppen efter att man fått det. Hoppas att vi som vågade delta i försöket ändå bidrar med något fast vi var så få att försöket stoppades.

 

När det gäller rekonstruktionen av bröstet så tror jag det räcker nu. Det finns en sak kvar att göra- flytta en av musklerna i ryggen och huden fram för att bygga upp ett nytt bröst men det innebär att jag inte kan ”typ staka” något vidare mer så jag tror jag struntar i det. Efter sista operationen fungerar det bättre med att bära BH även om det finns lite kvar at önska.

Sonen har nu bara ett år kvar av sina kontroller. Nu flyttar han långt bort igen vilket kanske kommer att orsaka en del handläggningsproblem mellan USÖ och Luleå men denna gången är han fortfarande skriven i Hallsberg så det blir USÖ som får betala.

Ju äldre vi blir desto fler drabbas av cancer och desto fler känner vi som drabbas. Jag skulle önska att det inte var så. Både min vän och en av mina kusiner tillhör de drabbade och båda börjar nu sin resa. Det bästa rådet jag kan ge är att våga prata om sin sjukdom. Då blir man inte sjukdomen utan den blir en form av ryggsäck man bär med sej ett tag och sedan kan lyfta av. Mentalt behöver man få vara sitt vanliga jag fast man är sjuk. Inte är man vattenkoppor när man fått det utan det är något som man inte fyller sina tankar med. Det är klart att det är skillnad mellan vanliga sjukdomar och cancer men det är  viktigt att inte tappa bort sej själv och våga leva varje dag.

Jag tänker på er och finns här om ni behöver hjälp eller bara prata!

 

Ha det

Eva

5 års kontroll

As time goes by....

Igår var jag hos min läkare på onkologen. Jag visste redan att mammografin
var utan anmärkning så jag var inte nervös. Han gjorde lite kontroller av
brösten, armhålorna och lyssnade på hjärta och lungor. Provsvaren från
blodproverna var alla bra. Så jag blev godkänd och skall se honom om ett år igen.

Jag har aldrig fått något "nu är du frisk", någon friskförklaring utom efter
operationen när det var dags att få svaret på vad det var som fanns i bröstet:
Du hade en tumör, bröstcancer, inte hormoniell, den är nu bortopererad
och vi fann inget i lymfan men .... där kom det jag inte visste fanns ens.
HER2, låter  inte allvarligt men det var inte att leka med. Innebär att min
cancer  växer fort pga ett  protein. Var 5:e bröstcancerfall har detta protein.

Jag ställde upp på ett försök som innebär att man får Herceptin bara 3 ggr
istället för en 18ggr behandling (1st var 3:e vecka). Därför kommer jag att
följas upp i 9 år istället för vanliga 5 år.

Min son var hos sin läkare på sitt 3 års kontroll. Han mår bra och
värdena är som de ska vara. Så vi har lämnat vår sjukdom ytterligare
1 år till bakom oss!

Det blir ytterligare en plastikoperation av bröstet. Var hos läkaren
innan sommaren och han tyckte vi skulle göra ett försök till.
Så nu väntar jag på kallelse till operation. Jag vill inte gärna
göra den stora operationen som innebär att man flyttar en muskel
från ryggen. Låter inte roligt och det finns alltid en risk att det finns
för lite blodådror i bröstet, då det varit strålat, och den flyttade muskeln
med hud riskerar att få för lite blodflödet.

Men just nu funderar jag inte på det utan njuter av att min son och
jag ser framåt med tillförsikt.

Min son och jag

Ha det

Eva

En dag i taget

Don't let fear rule your life. Live one day at a time, and never be afraid.

Tammy Faye Bakker

Mamma dog härom veckan till följd av sin spridda lungcancer. Att få diagnosen

cancer skrämmer både den som fått cancer och de närmaste, såväl släkt,

vänner som arbetskamrater. Sedan är det ingen tröst att man kanske var

gammal. Det är mer en fråga om att ha något att leva för. Det hade mamma

ända fram till den sista månaden och hon levde i 4 år med cancer.

Mamma blev en i statistiken över dem som dött av sin cancer. Man glömmer i

en sådan stund att många överlever och blir friska trots sin cancerdiagnos.

Sonen har fått nyss svar på sina undersökningar- vare sej blodprov och

röntgen visade på någon testikelcancer. Det gångna året har han kontrollerat blodet

varannan månad och röntgats 2ggr per år. Nu i fortsättningen kommer han

inte behöva gå på kontroller så ofta. Om jag minns rätt så är det blodprov

en gång i kvartalet och röntgen en gång om året.

2 år drygt har gått sedan han fick sitt cancerbesked och opererades och

han går nu in i sitt 3:e år.

De två första åren är risken som störst för återfall.

Jag hittade en knöl för dryga månaden sedan i det opererade bröstet

och fick tid på mammografin.

Man fick komplettera undersökningen med ultraljud och svaret var i och för

sej positivt. Det var ingen cancerknöl utan knölen var fettvävsnekros.

Fick slå upp detta svar och det innebär att fettet i bröstet ”dör”.

Inget att göra något åt bara hoppas det bara inte ökar.

Vid ett tidigare tillfälle kände jag en knöl stor som ett ägg och ansvarig

läkare vid mammografin och ultraljud sa att jag hade cystor i höger bröst.

De är ofarliga och kan bildas när man kommer i klimakteriet när bröstens körtlar och bindväv omvandlas till fett. Oftast är de små men de försvinner av sej självt.

Var på plastikkirurgen häromdagen för kontroll efter operationen.

Det märks inte så stor skillnad denna gången men lite dock. Jag skall tillbaka

till hösten och ev opereras om. Får se hut det går med fettvävsnekrosen också.

 Det börjar bli ont om bukfett så vi får se var man kan ta ifrån nästa gång.

Jag föreslog att de skulle ta dubbelhakan eftersom man inte kan komma åt

bukfettet som sitter innanför bukhinnan J

4 år har gått sedan jag fick mitt cancerbesked och jag går nu in i mitt 5:e år.

Jag tänker på vänner som jag vet haft cancer eller som nu slåss mot sin cancer.

Sonen är med i ung cancer och finns som kontaktperson om någon ung behöver prata.

Jag finns här om någon behöver prata- bara hör av er.

Ha det!

Eva

Livet går upp å ner å upp....

"Fuck cancer"

Så stod det på den T-shirt som sonen, Niklas, bar när han överraskade mej med att flyga

 hem till min födelsedagsfest!  En liten knytnäve åt den cancer jag haft. 

Nu som ödets ironi så opererades Niklas för testikelcancer i går morse.

Dagen innan gjordes en kropps skanning.  Resultatet från den var positivt- 

man fann inga metastaser! 

Ska man få cancer så är testikelcancer den cancern med störst procentuell

 "botningsgrad"! 

Nu ska Niklas gå och ta blodprov 1 gågn/vecka för att se så cancermarkörerna i 

blodet minskar och helst försvinner!  

Vi vet inte vad som mer ska ske men vi vet att läkaren sagt

" detta skall lösa sig utan några problem"!

Så nu siktar vi framåt och kanske kan vi göra vår planerade semesterresa.

Ha det

Eva

Bara bröst

Partiell mastektomi

Utdrag ur text  från cancer.nu
"
Vid en operation tar en kirurg bort tumören i bröstet. Vid bröstcancer opereras ofta bara den del av bröstet där tumören finns, en så kallad partiell mastektomi. Den här metoden används om tumören inte är större än tre till fyra centimeter i diameter. Ingreppet brukar kombineras med strålbehandling av den del av bröstet som finns kvar."

När man får bröstcancer står det klart att man måste opereras, man har inget val.

Hur mycket man tar in av vad som skall ske och hur man ser ut efteråt tänks det nog olika på.

Min läkare på mammografin berättade att man skulle ta bort en tårtbit och att bröstet skulle sjunka
 in där det sedan skulle fattas ”bröstvävnad”, man kanske kunde dra åt lite så hålet inte skulle bli så stort.
Just då tänkte man mest att det ordnar sig.

När det var dags att komma till kirurgavdelningen berättade den kirurgen bryskt när jag
frågade att det var klart det skulle bli ett hål och det var inget att göra något åt.

Lite mera av  ”är du inte lite för gammal för att bry dig”.

Strax efter operationen så var bröstet helt ok.  Det såg ut som det andra.

Idag har skinnet dragit ihop sig där ärren är efter operationen och det har blivit en tjock ärr vävnad.
Tjejen i sängen bredvid berättade att vävnaden kommer att mjukna upp om ett år. Om den nu inte
gör det vad kan man göra åt det?

Kollade lite på nätet men det tycks som om bara de som tagit bort bröstet helt kan få sk

Rekonstruktiv/plastik operation av brösten.  Det blir till att fråga min läkare på onkologen
så får hon väl ta upp det med kirurgerna.

Ingen stor sak men jag vill veta!

Lite exempel jag hittat på nätet på hur olika det kan se ut efter operation (partiell mastektomi).

Så olika det blir. En del syns knappt inget och andra får det värre. Detta lite beroende på hur mycket man tagit bort och hur nära "ytan". 
De flesta har två ärr där det ena är efter lymfkörteln (portvaktskörteln ) eller flera körtlar och sedan vid själva tumören i bröstet.  På den sista bilden kan man se ett ärr precis  uppe vid armhålan ( lymfkörtelar) och sedan ett ärr vid sidan på bröstet. Denna bild är tagen 14 dagar efter  en operation och ännu kan man inte se om det kommer att bli ev ärrvävnad  av olika format/storlek och som kan förändra  formen av bröstet. 


Nej -jag kommer inte att lägga upp  någon bild på mej själv!  Det är lite för privat. Men kanske min berättelse och bilderna kan hjälpa andra att förstå  vad som sker eller ska ske och hur olika det kan bli.

Nu ska jag vila efter att ha ätet en rejäl ärtmiddag med alla tillbehör. Fast jag hoppade över snapsen till sillen och det var bara 1mm punch i min skål men pannkakorna har lagt sig som en tyngd i magen. Men gott var det.

Go´kväll

Pank och fågelfri

Balansräkning

I fredags kunde jag se vilken "lön" jag skulle få av försvarsmakten. Svaret är 0kr!
 Från Försäkringskassan får jag 14300 i månaden. Det kommer nu att fattas  en hel del varje månad.
Har lämnat in Beslutet från försäkringskassan till min chef  som han nu förhoppningsvis har skickat in till HR C.
Det är dock ingen som talar om för mig vad som gäller eller vad som händer härnäst. Min chef eller de andra på jobbet vet inte och HR C får jag ju inte tala med.  Fortfarande hoppas jag att någon skall höra av sig och säga att det jag fick en aning om när jag talade med Salu Ansvar och HR C stämmer, så det ramlar in mer pengar. Blir lite ansträngt här hemma när vi skall få allt att gå ihop.  Skall jag ta lån? Fast vem får lån om man inte jobbar!
Precis vad man behöver!! Det är ju inte bara jag som är pank det påverkar ju resten av familjen med.
Å ingen   hör av sig , det är det värsta! Jag vill ha tillbaka den organisationen som fanns förut som tog hand om personalfrågor. Dit jag (chef eller ej) kunde ringa/skriva och få svar. Där man kände att man kunde få stöd.
Balansen är fullständigt rubbad.

Rätt/fel

När man har ont eller blir frustrerad så är det ju inte precis humör befrämjande eller alltid ger en rättvis bild av alla aktörer.  Innebär också att man blir surig och lite småelak. Men ni får ursäkta -oavsett hur processen skall gå till inom försvarsmakten tycker jag att vi glömt den lilla människan och tittar bara på processkartan som någon "processmanager"  tagit fram. Nu när jag vill kunna ställa frågor och få svar så passar det ju inte in i försvarsmaktens arbetssätt. 
I mitt hem har jag inte tillgång till  HR portalen eller PRIO. Jag är egentligen hellt i händerna på om min chef hinner och kan ta hand om mej.
Så jag fortsätter vara sur tills jag får svar. Sedan vad svaret än blir, för det är en annan sak, får jag gå vidare därifrån. Just nu finns det inte ens ett "därifrån" och jag har varit sjuk sedan 26 juli.
Man kan tycka att jag ändå tjänar så bra så jag skall inte klaga men det är principen jag är ute efter.
Om jag blir sjuk skall jag snarast få reda på vad som gäller, vad jag skall göra och vad min chef skall göra!

Statusrapport

Kroppen värker rejält. Är som en rejäl influensa utan feber.  Man vet inte hur man skall sitta, ligga eller stå. hittar man ett sätt att vara på så tar det inte lång stund förrän värken hittat nya platser. Under förmiddagen kändes det som om ryggen skulle gå av. Så inte undra på att jag är lite gnälligare än vanligt!

Hårfint

Rapunzel, släpp ned ditt hår..

Jaha, i torsdags var det dags att låta håret falla för frisörens "rakhyvel". Håret har börjat falla av fortare och i större mängder. Hemskt obehagligt faktiskt. Hela tiden fick jag samla upp hår efter mig. Att borsta tänderna innebar samtidigt att torka ur handfatet pga att det låg en massa hår där.

Nåja, jag har ju hela tiden varit beredd på detta så jag tog bilen in till USÖ dels för att ta en hel hög med nya prover och för att raka av mej håret och anpassa peruken.

Så här blev det hos frisören

Nej det känns inte konstigt egentligen, bara skönt. Jag tror att andra bryr sig mer än vad jag gör. Jag kan ju nu både ha frisyr å vara fin när jag har peruken på eller jag kan vara utan den till vardags. Rätt bekvämt fast det tar lite tid att vänja sig vid peruken får jag säga.  Har köpt lite schalar och mössor för att kunna variera mig.

Så här blev det med peruken

Japp så här ser jag ut med den på. Jag berättade på jobbet att jag äntligen skulle ha en frisyr och att jag valt en annan färg än jag normalt har. Gäller ju att passa på!   AA gissade direkt vilken färg jag valt.
 Nåväl, han känner mej vid det här laget vi har jobbat ihop i många år  och jag är nog en "rödtott" innerst inne.
Det syns inte så tydligt på fotot att hårfärgen är röd/brun aktig och jag tycker att jag passar i det. Men inte säkert jag skall ha det så när mitt riktiga hår börjar växa ut för då måste man springa hos frisören för att hålla det snyggt och jag är inte så bra på det!

Ja det var en annorlunda vecka. Inne till läkare eller sköterskor mån, tis, ons och torsdag. Idag gör jag inget för idag kommer stora grabben hem och vi skall fira hans födelsedag.

Så ikväll blir det massa god mat, ett litet glas vin och ett dopp i bubbelpoolen.  Livet är trots allt bra skönt!

Vi är många

Ett oväntat samtal

 

 

Idag ringde en fd kvinnlig arbetskamrat. Jag blev förvånad men glad över samtalet. Hon frågade hur jag mådde och jag svarade bra. Men hon fortsatte med att hon visste om min bröstcancer  så sådär jättebra kunde jag ju inte må och att hon just genomgått samma sak.

Hon hade som jag även den positiva HER2 proteinet men hennes cancer var spridd till lymfkörtlarna.

Idag har hon slutat såväl cellgiftsbehandlingen och strålningen. Dock måste hon få injektionerna för HER2  i ett år så i januari räknar hon med att allt är klart.

Vi hade ett jättetrevligt samtal (om man kan säga så om cancerprat). Jag fick gärna höra av mig om det  var något. Hon ligger ju steget före.

 Det känns skönt att det finns någon att ringa när man får frågor. Någon som redan vandrat den vägen.

Jag är glad  att hon hörde av sig!

 Tänk vad ett oväntat telefonsamtal kan betyda så mycket ibland!

 

 

Lite Statistik

Fakta om bröstcancer

Uppgifterna bygger på Socialstyrelsens senast publicerade statistik och avser förhållandena år 2010. För mer information se www.socialstyrelsen.se eller klicka här. Se även följande länk: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-12-15

Sverige

Kvinnor

• Ca 6 800 kvinnor fick under året en bröstcancerdiagnos (7 917 tumörer diagnostiserades)
• 18 kvinnor varje dag får bröstcancer, eller en kvinna var 77:e minut
• Relativ 10-årsöverlevnad är ca 79 % (relativ 5-årsöverlevnad är ca 87 %)
• Bröstcancer utgör 30 % av all cancer som drabbar kvinnor
• 63 % är över 60 år vid diagnostillfället
• 3,5 % är under 40 år
• Yngsta diagnostiserade är i åldersgruppen 15-19 år (1 fall) och i 20-24 år (3 fall)
• 5-10 % av all bröstcancer beror på ärftliga faktorer
• Fler än 88 700 kvinnor lever idag med en bröstcancerdiagnos (diagnostiserade 1958-2009)
• Ökningstakten är 0,9 % per år under de senaste 10 åren och 1,3 % under de senaste 20 åren
• Cirka 1 500 kvinnor dör årligen i bröstcancer (4 kvinnor varje dag) baserat på uppgifter det senast decenniet. Men antalet har varit lägre 2009-2010 (ca 1 400 kvinnor per år).

Män

• 33 män fick under året en bröstcancerdiagnos

Källa för uppgifterna nedan: http://www.breasthealthday.org/breast-cancer-facts (avser förhållandena år 2008)

Europa

• Ca 450 000 kvinnor får årligen bröstcancer (ca 333 000 i EU-27)
• Ca 140 000 kvinnor dör årligen i sjukdomen (ca 90 000 av dessa inom EU-27)
• 20-30 % är under 50 år
• 33 % är mellan 50-64 år

Medels hasning- framåt

En dag i taget

Har nu ätit antibiotika sedan fredags men ännu ingen riktig förbättring. Lymfkörtlarna på höger sida av halsen är fortfarande svullna.  Men det finns en massa annat positivt.
Medicinen mot magkatarren har äntligen börjat verka. Kan åter igen stoppa i mej nästan vad som helst och tom kaffet ( jag som brukade dricka 10 koppar /dag) kan jag ta 2 -3 koppar av på en dag och det börjar smaka bättre. Dessvärre inte lika gott som förut. Frukost kaffet är bäst. Resten kan jag hoppa över rent smakmässigt.
Jag fick ett par stick av häcken hemma förra veckan. Det blev snabbt stora sår som varade. Nu har det äntligen slutat vara och rodnaden är mycket mindre.
Så jag räknar med att på fredag vara i form för nästa kur. Skall bara boosta upp mej med en massa kortison först. Den berömda supen (12 små kortisontabletter i ca 2 cl vatten- sväljes i ett drag) morgon och kväll inför nästa behandling.
Hade hoppats kunna stärka mej med att kunna promenera varje dag men icke. Får satsa på detta efter nästa behandling.
Bara ta nya tag.

Min bästa kompis, Kari Einarsson,  dog i cancer för några år sedan. Nu när man sitter själv med liknande sjukdom tänker jag åter på henne och hur hon kämpade. Ja, jag saknar henne. Ett under att vi blev vänner. Vi var varandras kompletta  motsatser!  Tänk er själva, bästa kompisar -en sengångare och en kanin!
 Men roligt hade vi.

Ju äldre man blir ju fler känner man som blivit svårt sjuka eller dött. Bara i cancer har jag flera kamrater (såväl nära, bekanta och inom jobbet) som dött medan de flesta  tack och lov överlevt.  Jag är inte ensam om att på  mitt jobb ha cancer. Tänker på min kollega och hoppas han har det bra. Får rapport från de andra mellan varven.


 Ingen cancer är den andra lik och inget är givet. Vissa typer av cancer är lättare att ta hand om än andra.
Oddsen förbättras om man hittar cancern i tid dvs den skall inte vara spridd. Det i sig är sedan ingen garanti för lyckad behandling. Den skall inte vara HER2 positiv och den ska helst sitta på lättåtkomliga platser. Sedan skall den drabbade klara medicineringen dvs svara bra och rätt.


Men jag tänker avsluta cellgifterna i januari enligt plan, sedan köra lite strålbehandling så då blir det ingen sedvanlig slalomåkning i januari


 men jag funderar på att boka in något i mars/april!!!

Idre januari 2012!

Två steg framåt , ett tillbaka

Vacker morgon i Marrakech

När jag vaknade till strax före kl 8 denna morgon, sken solen på husen utanför fönstret. Ni vet det där fina milda ljuset som brukar finnas i reklamen för mer sydliga länder.

Rummet jag ligger i är ljust och lagom stort för 2. Ingen toalett eller dusch på rummet men det fungerar OK ändå.

En dam kommer in och frågar om jag vill ha frukost på rummet och i såfall vad.

Naturligtvis är jag inte i Marrakech men väl på avdelning 85 på USÖ i Örebro.

Men det är vackert utanför fönstret. Kan tyvärr inte ta ett kort får då måste jag starta telefonen

Och på denna avdelningen får man inte ha elektroniska mojänger igång. Inga alls!

Vad har då hänt?

I onsdags började jag frysa. Kollade febern- 38 prick. Vid 38 skall man ringa sin avdelning. Jag väntade några timmar till för det var snart dags att lägga sig. Sjukhuset och jag kom överens om att ta några albyl och kontakta sjukhuset nästa morgon.

Sagt och gjort, ringde sjukhuset nästa morgon och deras svar var : Kom in för lite prover.

Idag är det fredag morgon och jag är kvar på sjukhuset. Något om de vita blodcellerna som har något värde som skall vara 0,5 men jag hade 0,1. Så nu får jag antibiotika direkt i armen.

Jag tog bilen in i går förmiddags så kompisen Joakim kom sent på eftermiddagen  och körde hem den till familjen. Tusen tack för detta! Det var Annas födelsedag och jag var inte hemma att fira henne. Vi hann med att ge henne frukosten på sängen och en morgonpresent.

Men min fina familj kom in till mej med Tacopaj (dotterns val av födelsedags middag, hon och jag är galna i denna rätt) och lite grejer till mej. Sedan hade man sparat en present som Anna öppnade på sjukhuset.

Sov hemskt illa i natt.  Ont i benen och varm.  Täppt i näsan. Har andats genom munnen. Ni vet hur torr man blir om läpparna och hur konstigt det blir inne i munnen. Kommer nog att småsova hela dagen.

Som tur är behöver jag inte vara kvar längre utan får åka hem idag. Klart skönare att vara hemma.

Så nu skall jag gå och ringa familjen så jag kommer hem så fort som möjligt.  Borta bra men hemma bäst.

Matchning

Att matcha

När något skall hända i ens liv vill man gärna veta vad som skall hända och hur.
När man skall föda barn vill man veta vad som skall ske så man kan förbereda sig. Äta bra, motionera och gå på porofylax. Sedan kommer värkarna och man åker in till BB och föder barn. Glasklart och enkelt.

Inget av mina barns födelser följde mallen!. Inga fina värkar, inga barn som ville komma ut när det var dags, ingen pigg mamma- bara en trasig mamma- ett barn som dök i golvet vid födseln. Inget följde mallen!

När jag fick cancer så hade man en ide om hur det går till. Först får man cancer, sedan opereras man och man får cellgiftsbehandling och ev strålning. Javist är det så men så kommer den där okända aspekten- det lilla proteinet som är det som jävlas värst. Å inte följer det mallen.

Som vanligt har vi människor skapat en mall. Mot den matchas allt och alla. Så här skall en födsel gå till, så här ser en cancer ut, detta händer i skolan, så här blir det är du går barn,-börjar jobba- osv. Då skrämmer man ingen i förväg och alla vet hur det skall gå till. Allt kommer att  fungera automatiskt. Ordning och reda, inga lösa trådar, lätt att förstå och förklara.

Nästan lite som försvarsmaktens sätt att rekrytera. Skriv in vad du vill ha så när vi försöker matchas det hela mot personal resurserna kommer allt att bli jättebra.

Jaha, med min erfarenhet så kommer jag förmodligen att få någon som kan allt vad jag begärt (åtminstone på pappret) men inte vill människan jobba egentligen eller gillar inte oss andra eller är oerhört lågpresterande. Kanske får jag någon högpresterande som gör alla sina jobb så fort att resten inte hinner med.Tänk om jag får någon som inte gillar kvinliga chefer. Hur kul blir det?
Eller rent ärligt sagt- JAG  OCH DE ANDRA GILLAR INTE MÄNNISKAN!
Men han "matchar" -det står i datasystemet.
Hur blir arbetsklimatet då? Inte kommer någon att jobba ihjäl sig direkt. Dåliga bär kan förstöra hela korgar.

Men människan har ju matchats fram så klart att människan passar- detta är något som HR förstår bäst.
Lite så känns vårt nya personalsystem.

Ibland blir jag lite deppig men så vaknar västgöten i mej-

DET OMÖJLIGA TAR BARA LITE LÄNGRE TID

Så så småningom kan vi nog börja anställa personal även på de mjuka kraven- att vi verkar "gilla varandra" och har respekt för varandras åsikter och personligheter.

Enligt mitt förmenande är det när en grupp fungerar tillsammmans som man kan flytta berg. Se bara inom idrotten.
Hur skulle annars Degerfors kunnat ha fotbollslag i högsta divisionen eller Lindersberg i handboll?
Det handlar  bla om teknik, taktik och gruppdynamik varsamt styrda av goda ledare.

Försök få in det i ett matchningsprogram.

Dagen D

Fortsättning på slaget

Idag påbörjas nästa fas i behandlingen. Cellgifter och medicin mot HER2 positiva genen. Cellgifterna skall jag ha i 6 månader medan HER2 behandlingen bara 3ggr då jag kom med i den kontrollgruppen som köär den korta tiden. Annars skulle det blivit upp till 1 års behandling. Spännande.
Kom alldeles för tidigt till USÖ. Gick och tog en kopp kaffe, läste lite mail, kollade bostäder i Luleå.
Grabben har ännu inte fått någon riktig stans att bo och vist går det bra men jag skulle inte gilla att bo i mitt eget vardagsrum någon längre tid. Så vi får hoppa något händer snart.

Snart dax att gå bort till onkologen. Dagens sejour blir den längsta så jag har laddat med filmer, vatten och frukt. Hoppas de inte har det långt till kaffet.

Återkommer efter behandlingarna för nu måste datorns kommunikation slås av.


Senare samma dag

Nu har jag fått "medicin". Gick jättebra. Jag är lite slö men kan inte riktigt sova. Inatt blev det inte någon sömn att tala om. Beror på "boostningen" med kortisonet.
Den verkan kommer att kvarstå några dagar/nätter till. Därefter blir det äntligen riktigt sova.

och så till sist: kom till sjukhuset strax efter kl 08 och lämnade  strax efter 15.30. Blev en lång dag. Trött i kroppen men huvudet forfarande klart. Känns konstigt.

Nästa besök om 3 veckor.

Klara, färdiga...

En Säker dag!

Igår var jag på jobbet. Hela sektionen skulle spela lite bowling och på kvällen dags för en bit mat och lite gott att dricka hemma hos Lars H.
Grabbarna från södra Sverige hade med  Spettekaka och bjöd på.  Så jag drack vin och åt Spettekaka. Inte alls dumt men ack så sött.
Sedan var det dags att ordna mat. Vi gjorde maten själva efter Lars anvisning (Vampyrsåsen rekommenderas varmt). Jag var så oerhört mätt. Tur att jag tog de stora byxorna  på!
Tack till er alla på sektionen för en mycket trevlig kväll och ett särskilt tack till Lars med fru som lät oss få vara i deras hem.
Det kommer väl att ta tid innan ni hittar allt som vi stoppat in i fel låda när vi lagade mat.

En osäker dag

Idag vaknade jag  runt 9 och var rätt seg. Gårdagens trevligheter satte sina spår.
Idag var det dags att åka in till onkologens medicinska mottagning och träffa min läkare.
Hjärtkontrollen som gjordes i måndags visade att hjärtat var bra. På måndag börjar jag med behandlingarna.
Först skall jag äta en oerhörd mängd tabletter (12 åt gången) morgon och kväll dagen innan samt samma morgon och sedan morgonen efter. Kommer att bli väldigt vacker av dem... kortison om jag förstod saken rätt..dvs man blir ofta svullen.
Man skall sätta in en kateter (liknande) som sedan skall vara kvar under det halvår som behandlingen tar.
Skall bli skönt att komma igång.
Har varit lite svårt att somna med allt i huvudet men ikväll somnar jag nog bra. Inte bara beroende på att gårdagen blev sen utan läkarens förklaringar och en hoppfull prognos. Cancern i bröstet är ju bortopererad. Inget fanns i lymfan. Men HER2 proteinet måste man göra ngt åt.Om inte proteinet varit positivt hade man bara strålbehandlat mej men nu blir det cellgifter och något, som jag glömt vad det hette,  mot "HER2". Å sedan blir det strålbehandling.

Har nu helgen på mej att bestämma om ag skall ha peruk eller inte. Kanske bäst att ta en så man inte skrämmer folk. De kommer förmodligen ändå att bli förvånade, när  de ser mej i en frisyr, för ingen kan påstå att det jag haft förut kan kallas frisyr!
Vem vet, kanske skaffa en helt ny frisyr och hårfärg :-)

Vilse i pannkakan

En dag med mycket spring.

Provtagning
Jaha, nu har jag påbörjat resan. Imorse var jag först till Kem Laboratoriet för att lämna lite blod för provtagning.
Jag var färdig redan kl 08.35..

På jobbet
Efter provtagningen på morgonen for jag till jobbet. Det finns en del information och ärenden som måste lämnas över eller hanteras. Det var roligt att vara tillbaka. Saknar arbetskamraterna.
Jag har på det stora hela alltid haft bra arbetskamrater och chefer ända sedan S2 tiden, Människor som varit intresserade av att dela med sig av sin kunskap i syfte att alla på enheten/sektionen/gruppen skall ha så bra utbildning/kunskap som möjligt. Ytterst få har haft den egna karriären som främsta mål. Sådana har en tendens av att inte vilja dela med sig av sin kunskap.

Jag läser en del på nätet å särskilt nu när jag är sjukskriven.
Det är sällan man läser i bloggar och media om den sidan av försvarsmakten dvs all kunnig och duktig personal vi har.
Mestadels läser man om hur fel allt är. Då händer det att jag funderar på en del som skrivits och av vilka. Naturligtvis skriver man efter sin kunskap och syn. En del lägger fram sin syn på  flera olika ställen  med olika dignitet på nätet.
Om man diskuterar försvaret och dess anläggningar på Flashback  så har man inte min tillit.

Grabben har blivit stor
Vinkade av grabben som nu far till Luleå för 3 års studier. Kommer att bli tomt. Lägenhetssituationen i Luleå är värre än Stockholm eller i alla fall nära på! Luleå Tekniska Universitet har tagit in 2000 elever fler i år. Fast man glömde att ordna bostäder samtidigt.  Någon tänkte fel....
Vänlig Lulebo ställde upp och upplät sitt eget sovrum till grabben åoch  hans kompis för att själv sova på soffan!
En särskild kram riktas härmed till Camilla Björk, lika snäll som sin far!

Provtagning
Klockan 16 åter på USÖ.  Nästa hålltid var på Fysiolog mottagningen och dax för en ultraljudsundersökning av hjärtat.
Jag hade ingen aning om att man kunde "bilder" av hjärtat på så många håll.
Ultraljudet gick bra så det hela var klart på 40 minuter.  Kanske kunde gått lite fortare om jag inte varit så nyfiken.  Man skall inte alltid prata när undersökningen sker. Ger vid vissa tillfällen störningar på ultraljudet så det får göras om:-)
Resultatet kommer att gå till onkologen så på fredag får jag förhoppningsvis ett positivt svar.


Hemma igen
Det blev en dag med mycket spring och utan direkta svar eller åtgärder. Men grunden för planen framåt vad det gäller behandlingen torde snart kunna läggas efter  alla dessa prover.
Jobbet kommer att kräva att vi träffas fler gånger och tack och lov att jag får jobba hemmifrån så pass jag orkar. Annars skulle hjärnan krympa. Man kan ju inte bara vara passiv och titta på TV eller sitta framför datorn.


Så någon kompassrikting har jag inte än, inte ens vägen men slutmålet!
Tack för idag

Förbereda sig

Det gäller att förbereda sig. Jag gillar inte för mycket förberedelsetid. Om jag har det blir det bara skit!
En gång gjorde jag ett arbete riktigt noga och o god tid och länge.
Ett asgarv från min dåvarande chef när han läste underlaget  gjorde klart för mig att gott om tid är inte min grej. Skrivelsen jag skulle ta fram var fullständigt kass. Eftersom jag viste vad det stod så läste jag även det som inte stod..

Efter ett antal redigeringar hade mycket försvunnit och en hel del var oläsligt. Jag läste dock det jag tyckte stod för huvudet fyllde i det felaktiga. Jag kunde ju underlaget utantill

ALDRIG  mera så mycket förberedelser!!

Så nu tyckte jag att det var dax att klippa håret innan jag tappar det!
Kanske inte så kul att tappa 30 cm långt hår men 2-3 cm!!

Den som väntar på saker om min familj får vänta. I denna bloggen kommer bara mina tankar (rationella eller ej) kring min sjukdom å jobb.

Detta mest för att "prata" av mig!

Ibland är det skönt att skriva av sig istället för att prata!

Gröna sidan upp

Nu så är det dags att ha den gröna sidan upp. Det har jag väl i och för sig haft hela livet då jag började i Lottorna någon gång i början av 70 talet ( vx Lotta som det hette). Sedan 82 anställd inom försvaret.

Jag har alltid trivts i försvarsmakten även om jag inte alltid haft samma ide, tanke framsyn som en del chefer, tyckare, och andra förståsigpåare.

Jag tillhör väl inte den tysta gruppen direkt utan har framfört mina åsikter och för det mesta upplever jag att man lyssnat. Innebär ju inte att man gjort som jag tyckt vilket i sej inte är konstigt för ibland har man inte hela bilden för sig klar,

Fast nu är jag tyst eller i alla fall tystare. Trolig cancer sa läkaren och opererade bort en tårtbit (som de kallar det) av bröstet.  Lite senare sa man bröstcaner med HER 2 positiv ( ett protein som när det är positivt innebär att cancerförlopp blir snabbare). I alla fall inget i lymkörtlarna.  så det kanske tar bort udden av HER2 hotet.

På måndag skall jag kolla hjärtat med ultraljud.  Medicinen för att minska HER2 hotet  innebär ökad risk för skador på hjärtat.
Jaha, all skit jämnar ut sig!

På fredag skall jag till onkologen för att börja bestämma när cellgiftsbehandlingen skall starta och hur medicinen mot HER2 proteinet skall sättas in. Skall delta i en studie kring detta så jag kommer att följas upp extra noga.


Vad tänker jag då?
Mest när jag skall sova eller inte gör något som kräver att huvudet är med så är det  svårt att inte tänka på att jag har cancer. Tankarna är mest - Jaha å kanske bara ett år kvar. Hur kommer det att kännas? Fast innerst inne tror jag det går bra. Några andra tankar är inte OK fast de finns där.
Är väl å famnar någonstans i kris stadie trappan på 2:a mot 3:e steget.
Värst är det nog för barnen. Grabben ville inte alls veta ens.


Så det blir gröna sidan upp!! Som man sa nere i Karlsborg

Det omöjliga tar bara lite längre tid!!