Det hänger inte på håret!

Any idiot can face a crisis - it's day to day living that wears you out.
Anton Chekhov

Idag var det dags för ett besök eller två på strålbehandlingsenheten vid USÖ.

Först fick jag träffa en läkare som talade om vad som skulle ske, hur länge och eventuella komplikationer.

Sedan var det dags för att skannas av dvs genomföra en datortomografi.

Läkare berättade för mig att strålningen kommer att ske i 4 veckor. Först 3 veckor strålning där tumören satt sedan ytterligare en vecka på hela bröstet pga storleken på tumören. Den var på gränsen att gå upp en grupp i deras mätsystem.

Eventuella problem?

1 Man kan börja känna trötthet efter 2 veckor och det kvarstår i 2 veckor efter avslutad behandling

2 Man kan få något som liknar brännskador (från rodnad till blåsor)

3 Strålningen kan skada hjärtat och dess kärl (all strålning ger skador som inte kan ”läkas”).

Jaha- jag konstaterade att nästan all medicin (gifter- tablett eller spruta, strålning) riskerar ge skador på hjärtat. Fast om man inte tar dem är man garanterat död rätt snart. Så det är inget som bekymrar mej. Risken är rätt så låg dock. Dessutom skall jag imorgon på hjärtkontroll

där man kommer att skanna av hjärtat igen. Så jag följs upp ordentligt!!

Datortomografin var intressant . Den trevliga sköterskan talade om att jag skulle försöka hitta en bra ställning i maskinen för så skulle jag få ligga exakt likadant varje strålning  i 30minuter!

Så det var bara att försöka hitta en ställning som jag trodde jag kan ligga stilla i. Sedan lade man ”snören/tejp” på bröstet och tatuerade mej på 4 ställen, dock bara  en liten prick. 2 gånger lyckade hon träffa en nerv så det gjorde ont men det gick snabbt över. Så blev jag fotograferad och inmätt av både vanlig kamera och skanningsmaskinen.

Utifrån dessa bilder skall man sedan planera strålningen (djup, bredd mängd).

Markering (1 av 4)  med tusch och sedan i mitten en "gaddning"!
En på vardera sida-strax under armarna, och 2  i rad på höjden,  mitt på bröstkorgen

Jag kommer att vara sjukskriven under hela perioden. Om jag orkar börja jobba är det bara bra.

Annars är livet rätt bra. Grabben, som just kommit hem från Luleå och inte sett mej sedan mitten av augusti, skrattade åt mitt fjuniga huvud och sa

:- Du å jag, mamma, varpå vi slog våra knogar ihop som dagens kompisar gör. Grabben har nämligen inte mycket längre hår än mej men det är ju inte så tunt å fjunigt som mitt.

Med Julrosett på skallen!

Dessutom har ögonbrynen sakta börjat försvinna. Får se om jag också tappar ögonfransarna. Läkaren på onkologen sa att ögonbryn och fransar tappar man de sista veckorna om man tappar dem. Huvudhår växer med ca 1 cm/månad men det första som kommer är bebishår!

Största problemet är nog egentligen att jag jämt är mer eller mindre hungrig. Det började någon gång efter 4:e cellgiftsbehandlingen. Ni anar inte hur mycket man kan äta!
Inte bra för figuren men det är klart att den tjockare kroppen passar bra till det rundare huvudet (kortisonets inverkan sk månansikte).

Igår storstädade jag sovrum och vardagsrum. Det gick inte fort, många fikapausar och sk städfilmer gick det åt. Men jag hade vaknat ovanligt tidigt och kan man inte sova är det lika bra att göra något. Så jag städade i princip mellan 8 – 16. Då förstår ni att det inte gick fort!!

 Fick lite huvudvärk av det så det var lite svårt att sova. Tog i lite för mycket. Men jag har märkt att om jag håller mej igång så orkar jag bättre. Annars blir jag så trött om jag inte gör något mer än att vila. Likadant så tycks det som om jag dricker min tomatjuice varje dag blir jag piggare. Kanske ligger det något i att lykopen, som finns bla i tomater, är bra för återbyggnad/reparation  av kroppens celler.

Klart vore det ju bäst om jag kunde hitta någon medelväg mellan att vila och att ”slita”.

Nej, dags att ta en kopp kaffe

Ha det!!

2:a Perioden

Attitude is a little thing that makes a big difference. 

~Winston Churchill

Igår var jag hos distriktsköterskan igen. Såret på låret är nu nästan helt täckt av en sårskorpa och
allt ser bra ut. Äntligen! Har ett plåster kvar för att inte sårskorpan skall fastna i något
Nu har 2:a perioden i matchen mot cancer startat. Förra  behandlingen innebar sista gången med
 "Her 2 medicin". I och med det kommer nu nästa gång innebära en ny sort av cytostatika,
 ingen mer kortison  att äta i mängder och till att börja med ingen spruta dagen efter.

Så idag var jag först och fick den sk Picc-linen inopererad. Med denna slipper man nu sticka
så mycket  då det blir svårare ju mer jag "sticks" och kärlen blir känsligare.
Sköterskan som gjorde det var under upplärning men hon arbetade fint. Det gjorde bara lite
ont precis  när de sa att det skulle göra det.  Lite lokalbedövning inför sista fasen underlättade.
Hade lite svårt att lägga armen som de ville ha den för jag har lyckats få inflammation i axeln
så att lyfta armen rakr klarar jag inte eller vinkla axeln. Men med lite hjälp så fick vi till en
ställning på armen som gjorde att de kunde arbeta.
Kändes skönt att sköterskan under upplärning och den "undervisande" sköterskan hela
tiden pratade. Tiden gick väldigt fort trots att det tog dryga halvtimman.

Efteråt ned till röntgen för att kontrollera att den satt rätt- den fick dras tillbaka 3 cm,
hade kommit lite för långt in men det var inte sköterskans fel. Jag var lite kortare i
armarna och kroppen än vad normal tabellen angav och det var den man gick efter
när man tryckte in slangen.

Picc-linen på plats. Skall sitta resten av tiden och rengöras/spolas 1ggn i veckan hos
distrikstsköterskan  i Hallsberg.
Lite läbbigt att tänka att man har en slang i ett hål i armen som går nästan fram till hjärtat.
Sitter en "plast" uppe på allt så jag kommer inte åt vare sej slang eller öppning. 
Viktigt - Jag får inte styrketräna eller annat för armen påfrestande , bada bastu eller bada.
Som om jag hade tänkt börja styrketräna!!

Sist idag var det läkar besök. Läkarna följer upp hur jag haft det  och informerar om det som
komma skall. Jag deltar  i en test kring HER2 proteinet och då följer man upp med en massa
 frågor och när behandling är klar kommer ett stort antal kontroller, lite oftare och längre än normalt.

Det mesta har ju varit bra och gått enligt plan. De sk blemmorna var dock ej normal fall.
 Nu förstår jag också varför jag varit så seg i ögonen och tidvis haft svårt att orka läsa.
En sk bieffekt av cellgifterna. Kanske slipper jag 5 veckor strålning och iställer blir det bara 3!
Inte bestämt än jag tror det blir så. Börjar 3 veckor efter sista cellgiftsbehandlingen så det
blir i början av januari.
Vi skall tala mer om detta nästa gång jag träffar läkaren.


Jag kommer från och med imorgon få en annan sorts cellgifter. Då slipper jag nog
problemet med ögonen men får nog andra problem såsom illamående.
 Hitills har det inte varit något problem. Jag har fått hänta ut 3 tabletter på apoteket ,
 till en kostnad av ca 102 kr styck, som skalll ta udden  av illamåendet.
Kommer även att få kortison i spruta om jag fattade det hela rätt.
Annars är bieffekterna ungefär de samma som förut.

Lite värre är att mitt HB-värde är nere i 95 så jag måste kanske få blodtranfusion.
Cellgifterna påverkar  ju även benmärgen.
Nästa cellgiftsomgång (imorgon) kommer ju att reducera ytterligare celler.
Så jag skall ge akt på trötthet och feber (jag blir ju mer infektionskänslig).

Nej, dags att vila inför morgondagen. Jag måste ju orka ligga i ett par timmar
och titta på någon film medan sjuksköterskorna tar hand om mej  ;-)

Ha det!

Pricken över I

Vattenkoppor, maginfluensa och förkylning?!

Mina fina "vattenkoppsutslag", som givet inte är vattenkoppor utan  en liten restprodukt av medicineringen och inte ovanligt, blir inte färre eller kliar mindre. Jag får vara glad att de inte nått ansiktet! Talade med syster på avd 85 i förmiddags och det är just nu inte ycket att göra någor åt. Har en på nedre delen av ryggen som är stor -nästan som en rejäl finne, och den är öm! Bara att badda med alsol, flera gånger per dygn. Åh vad det kliar!! Gäller att hålla sig borta från utslagen så de inte sprider sig mera!

På detta har nu magen pajat lite. Hade svårt att somna inatt då magsäcken tyckte att han var överfull och ville trycka tillbaka maten upp igen. Kändes inget skönt. Men idag har magen bestämt sig för att trycka ut alltihopa så man bör inte sitta kvar lugnt när magen börjar trycka på. Som tur är inte lika bråttom som vid maginfluensa.

Sedan så fryser jag och är lite förkyld. Inte blåsa för hårt och absolut inte försöka ta bort något i näsan med hjälp av en näsduk för då börjar man blöda näsblod i en rasande fart! 

Men annars har jag det bra!
Ikväll tänker jag ta världens dusch, smörja in huden (där inga blemmor finns), badda huden (där blemmorna finns) och göra en skön ansiktmask. Huden blir nämligen torr och oelastisk. Man skulle kunna säga att huden åldras rejält. Beror givetvis på att cellgifterna arbetar mot just celler som skall förnya sig, Hudcellerna är ju typiska sådana.
Om inte annat är det rätt skönt att pyssla om sig ibland.

Dags att krypa ihop i soffan och starta DVD spelaren.

God eftermiddag å ha en bra dag!

Dagen D

Fortsättning på slaget

Idag påbörjas nästa fas i behandlingen. Cellgifter och medicin mot HER2 positiva genen. Cellgifterna skall jag ha i 6 månader medan HER2 behandlingen bara 3ggr då jag kom med i den kontrollgruppen som köär den korta tiden. Annars skulle det blivit upp till 1 års behandling. Spännande.
Kom alldeles för tidigt till USÖ. Gick och tog en kopp kaffe, läste lite mail, kollade bostäder i Luleå.
Grabben har ännu inte fått någon riktig stans att bo och vist går det bra men jag skulle inte gilla att bo i mitt eget vardagsrum någon längre tid. Så vi får hoppa något händer snart.

Snart dax att gå bort till onkologen. Dagens sejour blir den längsta så jag har laddat med filmer, vatten och frukt. Hoppas de inte har det långt till kaffet.

Återkommer efter behandlingarna för nu måste datorns kommunikation slås av.


Senare samma dag

Nu har jag fått "medicin". Gick jättebra. Jag är lite slö men kan inte riktigt sova. Inatt blev det inte någon sömn att tala om. Beror på "boostningen" med kortisonet.
Den verkan kommer att kvarstå några dagar/nätter till. Därefter blir det äntligen riktigt sova.

och så till sist: kom till sjukhuset strax efter kl 08 och lämnade  strax efter 15.30. Blev en lång dag. Trött i kroppen men huvudet forfarande klart. Känns konstigt.

Nästa besök om 3 veckor.

Klara, färdiga...

En Säker dag!

Igår var jag på jobbet. Hela sektionen skulle spela lite bowling och på kvällen dags för en bit mat och lite gott att dricka hemma hos Lars H.
Grabbarna från södra Sverige hade med  Spettekaka och bjöd på.  Så jag drack vin och åt Spettekaka. Inte alls dumt men ack så sött.
Sedan var det dags att ordna mat. Vi gjorde maten själva efter Lars anvisning (Vampyrsåsen rekommenderas varmt). Jag var så oerhört mätt. Tur att jag tog de stora byxorna  på!
Tack till er alla på sektionen för en mycket trevlig kväll och ett särskilt tack till Lars med fru som lät oss få vara i deras hem.
Det kommer väl att ta tid innan ni hittar allt som vi stoppat in i fel låda när vi lagade mat.

En osäker dag

Idag vaknade jag  runt 9 och var rätt seg. Gårdagens trevligheter satte sina spår.
Idag var det dags att åka in till onkologens medicinska mottagning och träffa min läkare.
Hjärtkontrollen som gjordes i måndags visade att hjärtat var bra. På måndag börjar jag med behandlingarna.
Först skall jag äta en oerhörd mängd tabletter (12 åt gången) morgon och kväll dagen innan samt samma morgon och sedan morgonen efter. Kommer att bli väldigt vacker av dem... kortison om jag förstod saken rätt..dvs man blir ofta svullen.
Man skall sätta in en kateter (liknande) som sedan skall vara kvar under det halvår som behandlingen tar.
Skall bli skönt att komma igång.
Har varit lite svårt att somna med allt i huvudet men ikväll somnar jag nog bra. Inte bara beroende på att gårdagen blev sen utan läkarens förklaringar och en hoppfull prognos. Cancern i bröstet är ju bortopererad. Inget fanns i lymfan. Men HER2 proteinet måste man göra ngt åt.Om inte proteinet varit positivt hade man bara strålbehandlat mej men nu blir det cellgifter och något, som jag glömt vad det hette,  mot "HER2". Å sedan blir det strålbehandling.

Har nu helgen på mej att bestämma om ag skall ha peruk eller inte. Kanske bäst att ta en så man inte skrämmer folk. De kommer förmodligen ändå att bli förvånade, när  de ser mej i en frisyr, för ingen kan påstå att det jag haft förut kan kallas frisyr!
Vem vet, kanske skaffa en helt ny frisyr och hårfärg :-)