Ändring i planen

Tisdag morgon iväg till vårdcentralen för att lämna lite blod för analys inför läkarbesök. Var lite trött och snuvig. Kände mej klen.

Vid 14 tiden ringde min läkare. Jag hade väldigt dåliga värden så det var bara att packa och åka in till USÖ. 

Nya prover togs och man bestämde att jag skulle få ligga kvar och få antibiotika intravenöst. 

Torsdag, jag är kvar än. Dåligt med vita blodkroppar och fortfarande en infektion. 

En specialist var här i morse och sa att det förmodligen inte blir någon mer cytostatika då jag bliv så dålig.

Uj tänkte jag. Vill ju bli frisk. Men enligt honom är det strålningen som är det viktiga för mej och sedan immunterapin.

Är det fallet är jag nöjd. Önskar att magen fungerade och inte gör ont, ingen mer värk i kroppen mm som följer

med cytostatikan. Vill kunna röra på mej. All sängliggande har gjort att jag fått jätteont i ryggen.

 Fick lite morfin för att kunna sova inatt. Bara promenader och vara i rörelse kan hjälpa ryggen.

Träffade en kille som jag känt länge i hissen på USÖ när jag hade strålats imorse. Jag sa hej,  först  kände han inte igen mej utan där stod en blek tunnhårig tant med andningsskydd som han aldrig sett förut. Tror han blev lite chockad.

Nåväl, man får ta en dag i taget. Imogon är det nog fler vita blodkroppar!

Ha det

Eva

NY VECKA

 Nu har jag gjort 2 av 3 cellgiftsomgångar. Varje omgång är en dag på sjukhuset med cellgifter i dropp.

7 dagar senare tar jag en cellgiftstablett hemma. Magen kollapsar direkt. Otroligt att man kan få så ont..

Samtidigt får jag nu också strålning varje dag. Har hållit på 8 ggr. Bara 25ggr kvar. Så trött man blir. Orkar inget. 

Igår tog jag mej ned till handbollsplanen för att se barnbarnet spela handboll i Järnvägen Cup.

Det var bara det jag orkade den dagen, Hem igen och i säng. Såå jäkla trött. Håret faller sakta av. Väldigt tunnhårig nu!

Lägger mej vid 21 varje kväll. Somnar 1h senare. Vaknar ca kl 2 av att magen och ryggen gör ont. Somnar kanske om vid 5. Inte mycket ork en sådan dag.

Idag blir det strålning (varje dag denna veckan). På schemat också mer provtagning och läkarbesök. Har lite svårt med cellgifterna så jag kanske måste byta sort. De går hårt åt kroppen och njurarna är lite utsatta.

Nåväl, snart mår jag nog bättre innan det är dax för sista omgången cellgifter.

Ha det

Eva

Snart dax igen

"Skönhet kommer inifrån, men lite glans på hjässan skadar aldrig"

Håret har börjat falla av. Så idag blev det ett besök hos hårfrisörskan. Bättre att det faller av när det är riktigt kort än när det är lite längre.  Salong Companie, Marta bästa frissan i staden!

Imorgon är det dags för ny cellgiftsomgång. Tog nya prover i måndags. de är inte riktigt bra så

det får bli reducerad styrka på cellgifterna imorgon tydligen. Tydligen så producerar inte benmärgen den mängd med blodkroppar den borde. Jag blir mer infektionsbenägen och ökad risk för blödning. Man måste också hålla koll på njurarna som skall rensa även cytostatikan från kroppen. 

Jag har varit rätt sjuk, ont i magen, ryggen och värk i kroppen. Har tappat 2 kg. Så jag har mest legat i sängen och sovit.

Vi och barn med barnbarn hyrde en stuga utanför Ljungskile under långhelgen. Jag sov mest de först dagarna men det var bra för själen att få träffa alla samtidigt och hellt pretansionslöst. Jag blev piggare av bara det!

Äntligen vände det i lördags. orkar lite mer. Vi firade Jans födelsedag (han fyller den 19 maj) då vi alla var på plats. Vi firade med jordgubbar!

 Äter bättre, drack tom kaffe i söndags för första gången på nästan 2 veckor. Jag behöver inte längre  sova flera gånger på dagen. Ibland räcker det med bara lite vila.

Får vara noga med vad jag äter så jag kan stödja kroppen med vad den nu verkligen behöver. Har mest levt på youghurt och proviva! Nu blir det mer järnrik mat. Jag skall inte äta kosttillskott. Det kan hämma cellgifternas arbete!

Tur man har barnen, svärsonen och bra kompisar. Vi klarar ju just nu inte av trädgården och allt som skall göras.

Idag rensade jag några lådor där jag brukar odla sallad, persilja pch dill. Sedan var jag slut. Så all kondition jag hade är borta.

Men förhoppningsvis blir jag lite bättre till de närmsta dagarna och kanske inte går ner mej lika mycket efter nästa cellgiftsomgång.

Ha det där ute i försommarvärmen!

Eva

 

Maslow

Så har det gått en tid sedan jag fick min första omgång cellgifter. Direkt lade magen av. Maslows

 grund  ( äta, sova, skita) nåddes inte. 

Bulkmat (fy så äckligt ) lyckades idag först få till en bra smak med hjälp av proteinpulver jag fått av dotter och svärson) , droppar för avföringen, medicin mot magsår, allt blev bara värre. Kunde knappt gå för det gjorde ont, har bara legat i sängen mest.

 När det var dags att ta cellgift nr 2 i hemmet bestämde jag mej så här kan det inte fortgå. Ett par dagar senare tog jag fram en gammal hederlig microlax.

Nu är systemet tömt, magkatarr kvar men det är ljus i tunneln. Jag är så sugen på riktig mat som smakar något. Längtar efter den dagen kaffet är gott igen. Just nu dricks inget kaffe.

Idag dag för planering av 34 strålningar. Ska också in i apparaten och röntgas så de får ställa in maskinen rätt tills när det börjar om dryga veckan. De fick jobba lite då jag har svårt med att ha armarna över huvudet i 20-30 min. Sist jag gjorde det i denna maskinen tog det mej 14 dagar av smärta och inflammationshämmande innan jag kunde lyfta vä arm igen. Nu får jag inte äta sådan medicin under tiden jag har cellgifter. De hittade en lösning där man pallade fast mej med hjälp av någon sorts kudde som stelande efter ett tag.

Nu tuffa veckor framöver med både cellgift och strålning.

Sedan blir det enligt plan immunterapi i ett år. Så det kommer ta tid att må bra igen.

Efter att ha tillbringat närmare 3,5 h på sjukhuset var jag för första gången på länge hungrig.

Köpte mej lunch på sjukhuset. Såå gott det var!

Allt för denna gången. 

Ha det!!

Eva

Nu åker vi

 Då kom äntligen den dagen när den praktiska fighten  mot cancern börjar.

Visst var biopsin igår viktig. Man kom inte ner till tumören första gången utan fick bara lite prov från lymfkörtlarna. Igår gick man in via ryggen med en "nål" till tumören och fick denna gången förhoppningsvis tillräckligt prov (3st) till patologen. Resultatet av den kommer att tala om vad exakt vi ar att slåss mot och ge en bra karta för resten av behandlingen, cellgifter och immunterapi.

Men idag är det cellgifter som gäller. 2 olika sorter. Ett via drop och ett i tablettform.

Först måste jag få i mej mycket vätska, 1l koksalt via dropp därefter en påse cellgift och sist idag ytterligare 1l koksalt i dropp. Totalt ca 5h. Sedan får jag åka hem och om en vecka ta ytterligare cellgift i form av tablett, samma som idag, själv i hemnet.

Känns bra att allt är igång. Igår var mitt blodtryck skyhögt, 187/98. Det har varit väldigt högt sedan jag fick cancerbeskedet. Tidigare var det nästan lite för lågt. Igår kväll tog jag nytt blodtryck när jag skulle lägga mej, 136/66, och äntligen börjar det närma sej normalläge för mej.

Personalen jag mött på lungmottagningen, strålningen, onkologmottagning och onkologbehandlingen, hoppas jag inte glömde någon, är så lugna, trevliga och får en känna sej väl omhändertagen. 

Så just nu känns allt bra. 

Ha det

En dag till

Åter på USÖ. Igår gjorde jag hörselprov inför cellgifterna. Den ena sorten kan ge försämrad hörsel så nu har vi ett grundvärde att testa mot. Imorse blev jag hämtad av sjuktransport kl 06.45. Installerades på ett rum och fick nya kläder. Sedan dags för en infart och koll av blodtrycket, vilket var rätt högt. Strax därefter dags att rullas in på röntgen. ligga på mage helt stilla. Tvätt av rygg och bedövning. Att bedövning ska behöva göra ont! Till slut var det dags för biopsin. Den kändes knappt. Tur man inte ser när nålen trycks in mellan revbenen.

Måste vara kvar i 3h efter provet sedan ny röntgenför att kolla så lungan är ok. Sedan får jag åka hem. Fast nu längtar jag efter kaffe och smörgås. Varit fastande sedankl 20 igår och nu är klockan 11.40! Ha det Eva

Läkarbesök, onkologen USÖ

Åter ett läkarbesök. Denna gången på onkologen för att få information om

den förestående behandlingen.

Jag har mått bra ,både fysiskt och psykiskt. Bara väntat på att få alla svar från olika 

undersökningar.

Glädjande nyheter. Inga metastaser hittade!

 Känns skönt med tanke på tumörens storlek, ca 8cm, så tänkte jag att 

cancern nog var spridd. Kommer få mycket strålning för att säkerställa att lymfkörtlarna vid lungorna inte gömmer något.

Däremot är planen att få 3st cellgiftsbehandlingar och förhoppningsvis därefter immunterapi så skiten inte kommer tillbaka.

Så idag går jag till labbet med lättare steg. Förberedelser i för lungbiopsin på onsdag.

Men i morgon dax för audiologenoch testa hörseln. Detta för att cellgifterna kan skada hörseln 

och man kommer kontrollera hörseln underbehandlingen.

Ha det

Eva

Dag efter dag....

Nu har det blivit fart på alla saker som skall hända. Vi var ute i trädgården och arbetade lite. 

Gick in för jag började bli trött Sedan började mobilen ringa. 

Mobilen har ringt många gånger inom loppet av 20 minuter.

Man ringde från Lungmottagningen och bokade in en skallröntgen imorgon (fredag) 

På måndag gäller besök på Onkologmottagningen och fler blodprover. 

På tisdag blir det Audiologiska mottagningen (cellgifterna kan påverka hörseln). 

På onsdag dags för lungbiopsin så man flyttade omkologbehandlingen 

Valborgsmässoafton dvs torsdag blev ny dag för onkologbehandling dvs cellgifter

Sedan kommer jag att gå in i vilomode ett tag! Så egentligen är det bara att åka med och 

inte glömma andas.

Ha det!

Eva

 

Domen

Så kom då äntligen besöket på lungmotttagningen som skulle berätta hur det står till.

 Var lite svårt att somna natten innan. Tur det finns insomningstabletter.

Upp 06.15. Först skjutsade jag dottern till hennes jobb. Sedan till USÖ. Lite fika och sedan en långpromenad. 

Hjälpte en man som var lite vilse att hitta rätt.

Tur jag hade plattan med. Lååång väntetid.

Läkaren sa att man inte hittat några metastaser i kroppen (phu) men man måste ta en annan sorts röntgen på hjärnan då petskanningen inte är så bra på att visa ev metastaser i hjärnan.

Man tänker sej en botande behandling med cellgifter, strålning och immunterapi. Man ska göra en ny biopsi, denna gången från utsidan och in i lungan.

Tumören är väldigt stor och sitter längst ner i lungan vilket tydligen är bra ur biopsi synpunkt.

Man kommer också att kontinuerligt göra  röntgenundersökningar med längre tid emellan om allt ser bra ut.

Så jag lämnade USÖ med lättare steg.

På måndag skall jag till onkologläkare och onsdag onkologsköterska. Så på måndag får jag planen vad det gäller cellgifter och strålning. I närtid kallelse till lungbiopsin. Så det är fullt upp. Nu gäller det att ge kroppen så bra förutsättningar som möjligt. Rejäla promenader, sova ordentligt å bra mat

Men inte minst- stöttande familj och vänner!!

Underskatta inte värdet av att göra  ingenting

  - Nalle Phu

Ha det

Eva

Nästa steg

Steg 4 – Petskanning 

 Så var det dags för 4:e steget i fasen lungcancer. Den första röntgen gav vid handen att det var något i lungan. Steg 2 var att kolla med skiktröntgen- det fastslog en tumör i höger lunga och förstorad lymfa. Steg 3 blev att ta en biopsi på tumören och lymfan för att nu slutligen genomgå en PET-skanning.

 

Tog bilen till USÖ i morse. Jag fick gå ner en trappa från vanliga röntgen. Väl där satte man en infart och efter dryga 30 min gav man mej min radioaktiva lösning. Efter ett tag var det dags att gå till ”pet-skannings” utrustningen. 

Bara att ligga helt stilla. Fast man försökte tänka på något roligt kom man hela tiden tillbaka till – undrar hur lång tid det är kvar! Man har inget tidsbegrepp när man ligger i maskinen. Efter att den snurrat över mej några gånger tog den en långsam runda och sedan var det klart. Bara att åka hem. 

Fast jag skall undvika barn under 3 år i nära resten av dagen och alla andra under ett par timmar. 

 Så nu sitter jag här och glor på TV i gästrummet. Hoppas nu läkarna kommer fram till en bra behandling efter alla prover. Kanske får jag svar denna eller nästa vecka. 

 Ha det bra å sköt om er!

Lung biopsi

"Livet är till 10 % vad som händer oss och 90 % hur vi reagerar på det.

 

I onsdags gjorde jag en biopsi på en tumör i min lunga. Dagen kunde börjat bättre.

 

Först kom jag för tidigt så det var inte öppet på USÖ lungklinik.

Sedan hade sköterskan svårt att sätta in en infart så efter 2 försök kom en annan sköterska och fick dit den i höger arm.

Sedan meddelade de att läkaren som skulle genomföra biopsin var sjuk.

Som tur var kunde en annan komma men det skulle ta lite tid innan han kom.

1 ½ timma efter att jag kom in var det dags att gå till ”operationsrummet”.

Först fick jag skölja munnen med smärtstillande- blev som hos Tandläkaren. ’Nu var det dags att få smärtstillande i svalget, 3ggr och den sista gjorde mej kräkfärdig men de var ju tvungna gå ner långt i svalget med medlet.

Sedan kom det avslappnande medlet intravenöst. När jag fått det brydde jag mej inte så mycket om vad som hände.

De talade hela tiden om vad som skulle ske.

Tyvärr så började bedövningen släppa det sista så jag hostade rejält, fast jag försökte låta bli, när det skulle ta sista provet.

Väl klart med proven kom jag tillbaka till min säng och slumrade till i ca en timma. Sedan fick jag äntlige kaffe och en smörgås. Jag hade ju varit fastande sedan dagen innan kl 20.

Väl hemma så var jag väldigt slö hela kvällen men vaknade pigg dagen efter.

Sköterskorna – stort tack till dem. Hela tiden vänliga och hjälpsamma. Heder till dem!!

 

På igen

 2026-04-08

Ny cancer

Så kom dagen då man fick straffet för nära 40 års rökning. En fläck på lungan. Misstänkt primär lungcancer med en misstänkt påverkad lymfa.

Än vet jag inte riktigt vad som skall hända och hur spridd lungcancern är. 

Idag blir det en biopsi på tumören i lungan och nästa vecka en petskanning. Sitter i väntrummet.

Sedan kommer sanningen. 

Det har varit svårt att berätta för min familj, mina syskon, Jans mamma, syster och svåger och mina vänner. Jag har ju redan en gång tidigare behövt säga att jag har cancer. 

Min mamma och en av våra vänner har dött i lungcancer så det är ett skrämmande ord.

Nu blev det ingen resa till Barcelona i maj så vi åker till helgen till Stockholm och roar oss. Man får göra det bästa av det som sker.

Så var biopsin tagen. Gick hyfsat. Höll på att kräkas när man skulle bedöva svalget. Fick lugnande så resten gick bra fram till slutet. Då började jag hosta.

Har vilat en timma. Äntligen något att äta. Om en stund får jag ta tåget hem.

Ha det!

Aldrig ge upp

Find a place inside where there's joy, and the joy will burn out the pain. 

Joseph Campbell


Det var ett tag sedan jag skrev sist. Jag har varit på kontroll, allt var bra.
Kändes skönt.Jag var tillbaka till plastikkirurgen i oktober och vi beslöt
att göra ett försök till.

Den 27 mars opererades jag igen. Denna gången tog man fett från midja
och höger bröst. Det innebär att man måste fixa höger bröst lite med dvs
minska skinnet som blir för stort när man tagit bort fett från det.
103 ml fick man ihop. Det är rätt mycket. Vänster bröst har fyllts ut bra
och man kan se bröstvårtan för första gången på 6 år!

Jag har inte lika ont i midjan om jag bara ínte försöker resa mej på "fel"
sätt. Däremot slog jag i det opererade bröstet så det är rätt ömt även när
jag vilar. Jag drog undan armen snabbt då jag blev skrämd och lyckades
 slå mej själv på bröstet. Klumpigt.
Väntar på tid för att få ta bort stygnen. Börjar undra om de glömt mej.
Det är 10 dagar jag opererades sedan imorgon!

Det har alltså tagit 5 operationer att komma så här långt. Nej det är inte av
någon form skönhetsoperation. I början så satt ingen BH bra utan den
flyttade sej över det vänstra bröstet så BH:n satt helt på sned och det gjorde
ont, riktigt ont. Nu det sista så opererades jag för att när det högra är så
mycket större har det en tendens att glida ur BH:n då det inte finns tillräckligt
som håller emot. Penibelt när man upptäcker att det högra är på väg ur !

Som vanligt fick jag gott om smärtstillande, mer än vad som behövs.
Apoteket kommer att få tillbaka Oxycodonet oanvänt. Det har räckt med
enstaka 500mg paracetamol.

Ändå har jag det bra. Jag har vänner och släktingar som har det värre.
Min resa nu är utan cancer, deras är 2:a resan med cancer.

En av dem har just påbörjat  en tung resa. Hon gjorde en svår resa för
30 år sedan ungefär och denna resan är inte lättare. Hennes humör är
makalöst. Att hon orkar vara glad och förtröstansfull mitt i all smärta.

Min släkting fick för några veckor sedan veta att hans lymfon kanske
är på väg tillbaka. Vi väntar på att få veta vilken resa han behöver göra.

Jag håller tummarna för er!

Grabben skall snart göra sin kroppsröntgen. Det har nu gått 5 år sedan
han fick sin cancer och opererades. Sedan dess har alla prover varit bra.
Så nu kanske hans resa är klar. Vi får höra när han träffar onkologen
nästa gång.

Vi går mot ljusare tider så låt hoppet spira!

Ha det

Eva

Den årliga besiktningen- år 6

Life is 10% what happens to you and 90% how you react to it.

Charles R. Swindoll

 

Så var det dags igen. På senvåren gjorde jag mammografin- allt OK, och i förra veckan tog jag lite blodprover.

Denna veckan var det dags för läkarbesöket.

Proverna visade att allt var bra. Hade förhöjt värde som visar en mindre inflammation. Jotack, det kan jag säga själv utan prover. Har värk i fingerlederna och det gör ont att lyfta och greppa samtidigt. Det kan vara utlöst av cellgifterna men också något jag har anlag för. Läkaren sa att än var det ingen ide att söka reumatologen när inflammationsvärdena inte är högre.

Nu är det bara 3 år kvar av de särskilda kontrollerna. Sedan utvärderar man kanske mitt underlag i någon rapport. Vi var ju inte tillräckligt många som vågade avstå från herceptinet. Jag fick det 3ggr medan man normalt tar det 18ggr. Ingen rolig medicin. Gjorde förbannat ont i kroppen efter att man fått det. Hoppas att vi som vågade delta i försöket ändå bidrar med något fast vi var så få att försöket stoppades.

 

När det gäller rekonstruktionen av bröstet så tror jag det räcker nu. Det finns en sak kvar att göra- flytta en av musklerna i ryggen och huden fram för att bygga upp ett nytt bröst men det innebär att jag inte kan ”typ staka” något vidare mer så jag tror jag struntar i det. Efter sista operationen fungerar det bättre med att bära BH även om det finns lite kvar at önska.

Sonen har nu bara ett år kvar av sina kontroller. Nu flyttar han långt bort igen vilket kanske kommer att orsaka en del handläggningsproblem mellan USÖ och Luleå men denna gången är han fortfarande skriven i Hallsberg så det blir USÖ som får betala.

Ju äldre vi blir desto fler drabbas av cancer och desto fler känner vi som drabbas. Jag skulle önska att det inte var så. Både min vän och en av mina kusiner tillhör de drabbade och båda börjar nu sin resa. Det bästa rådet jag kan ge är att våga prata om sin sjukdom. Då blir man inte sjukdomen utan den blir en form av ryggsäck man bär med sej ett tag och sedan kan lyfta av. Mentalt behöver man få vara sitt vanliga jag fast man är sjuk. Inte är man vattenkoppor när man fått det utan det är något som man inte fyller sina tankar med. Det är klart att det är skillnad mellan vanliga sjukdomar och cancer men det är  viktigt att inte tappa bort sej själv och våga leva varje dag.

Jag tänker på er och finns här om ni behöver hjälp eller bara prata!

 

Ha det

Eva

As times goes by

Time is free, but it's priceless.You can't own it, but you can use it. You can't keep it, but you can spend it. Once you've lost it you can never get it back.

Harvey Mackay

Summering

Det har gått en tid sedan den sista operationen. Återbesöket hos
plastkirurgen gick bra.  Allt har läkt som det ska
men någon mer operation där man tar fett från magen går inte.
Jag har inget fett kvar. Det innebär inte att jag är smal om midjan,
 ånej, för fettet sitter under magmusklerna dvs vid tarmarna.
Det är ett annat slags fett och går inte att flytta. 

Om jag vill rätta till bröstet mer måste det till en större operation
som innebär att  muskeln i ryggen, som gör att man kan
tex staka sej fram när man åker skidor, den flyttar man och
bygger upp ett nytt bröst av. Det är en väldigt stor operation
och jag är inte säker på att jag vill bli av med den muskeln.
Eventuellt är det lättare att minska det andra för att en BH
ska sitta  rätt och inte glida iväg. 

Bröstvårtan sitter fortfarande
"intryckt" mycket till vänster. Det är inget bröst som vinner någon
skönhetstävling men det är inte det viktiga heller.
Jag kan kontakta plastkirurgen när jag bestämt mej.
Just nu har jag inte bråttom.

Härom veckan var jag på mammografi så nu är det bara att
vänta på svaret. Den här gången blev det inte en massa omtag
med ny röntgen eller biopsier tagna vilket vare skönt och känns lite betryggande.

Tiden går. Det är 6 år sedan till sommaren. Då vid mammografin.
Operation i juli, cellgifter för första gången i slutet av augusti, sista
omgången i december och till sist strålningen i januari-februari 2013.
Man upptäckte min mammas lungcancer samtidigt, som visade sej spridit sej.
2014 var ett år av nytt cancerkaos och sonens resa började. Nu är det 4 år
sedan och allt är som det ska vara. 

Tiden går och livet fortsätter.
Även om livet ibland känns som det gör ett uppehåll, så fortsätter det
alltid. Min familj hade tur till del och alla utom min mor fortsatte sitt liv.
Man kanske blir lite sargad, fysiskt eller psykiskt men livet går vidare.
För en del innebär svårare sjukdomar att man förändrar sitt liv helt.
Men för de flesta fortsätter det som tidigare eller gör små förändringar.
Oavsett vad man gör går tiden.

Som man säger:
Livet är som en tom påse om man inte fyller det med något. 
Fyll det bara inte med nötter ;-)
 

Sköt om er därute. Njut av livet. 

Bodybuilder ;-)

”Framtiden intresserar mig – jag ska leva resten av mitt liv i den” 

– Mark Twain


Igår var jag åter på plastkirurgin för att bygga upp bröstet. Det saknas fortfarande
en del på på vänster sida av det.
Natten innan sover man dåligt. Hela kroppen är frissig av tvättmedlet och det är
lite svårt att koppla av fast jag gjort operationen flera gånger förut. 
Upp tidigt (05.46) för att tvätta sej 2ggr igen, i rena kläder och åka iväg.
Blir trevligt mottagen, får en säng 

och efter 45 min är det dags för att åka iväg till operationslokalen. 
Efter att man kontrollerat att jag är jag börjar man sätta  elektroder på axlar och revben,
infarter för dropp, får lite antibiotika direkt, en mössa för håret och sedan dags att andas 
i masken. 
Att doften av sömnmedel kan vara så otäckt. Som gammal gummi. Sitter i smakminnet länge.

Strax efter 10 väcks jag på uppvaket. Som vanligt vill maskinerna att jag andas djupare. 
Denna gången lyckas jag hålla mej hyfsat vaken. Närmare 11.30 får jag åka upp till 
avdelningen igen. Somnar om gång på gång men mår hyfsat.

Får lite smörgås och yoghurt vid 14.30. Hoppas få behålla maten (inte så vanligt)
så jag kan få åka hem. När läkaren väl kommer vid 16.20 säger han att fint att jag kommit till ro, 
fått äta och kan vila inför natten. Ska jag bli kvar frågar jag, jag vill hem! Som tur är
måste jag inte vara kvar utan får äntligen åka hem men får komma tillbaka om jag 
inte mår bra eller inte orkar. Klart jag orkar. Läkaren frågar om jag vill ha lite oxycodon
men icke. De är för starka, jag reder mej med alvedon för det mesta och jag har kvar 
smärtstillande från förra året- Tramadol stada. De är lite svagare än de andra men räcker
mer än väl.

Skönt att komma hem. Får ta en tablett så det inte gör ont. Konstigt att det ska göra 
så ont att ta ut lite fett från magen. I bröstet där man fyllt på gör det inte lika ont. 
Fettsugning är inget jag skulle göra för att bli smalare om midjan. Det kommer att ta 
minst 1 månad innan det går att jogga! Bäst vara lite försiktigare denna gången. Kanske
var jag för snabb förra gången och därför drabbades av fettnekrosen i bröstet
Nu är jag sjukskriven i 3 veckor men om jag känner mej bra kan jag gå tillbaka tidigare
men inget springande, lyftande eller något som innebär att jag anstränger buk och bröst.

Nåväl, väl inpacketerad är jag men det värsta är väl att badsäsongen tog slut. 
Får inte bada än på ett tag!!

Vaknar flera gånger under natten. Ryggen tycker inte om att jag legat på operationsbordet.
Så vid kl 5 går jag upp och tar en tablett. Tar ett tag innan det blir bättre. Vaknar vid 8.
Ryggen känns fortfarande mer än operationssåren. Bäst att passa sej så det inte blir värre.
Om en vecka skall stygnen bort. Ska bli spännande.

Lite värre att röra sej idag. Blir lite snigelgång och undviker böjningar i magtrakten. 
Tur det finns böcker att läsa och filmer man inte sett än :-).

Dottern med sonson kom på besök på förmiddagen så dagen har gått fort.
nu ska jag lägga mej en stund. Ikväll blir det en skön dusch innan sänggående.

Ha det!

Eva

5 års kontroll

As time goes by....

Igår var jag hos min läkare på onkologen. Jag visste redan att mammografin
var utan anmärkning så jag var inte nervös. Han gjorde lite kontroller av
brösten, armhålorna och lyssnade på hjärta och lungor. Provsvaren från
blodproverna var alla bra. Så jag blev godkänd och skall se honom om ett år igen.

Jag har aldrig fått något "nu är du frisk", någon friskförklaring utom efter
operationen när det var dags att få svaret på vad det var som fanns i bröstet:
Du hade en tumör, bröstcancer, inte hormoniell, den är nu bortopererad
och vi fann inget i lymfan men .... där kom det jag inte visste fanns ens.
HER2, låter  inte allvarligt men det var inte att leka med. Innebär att min
cancer  växer fort pga ett  protein. Var 5:e bröstcancerfall har detta protein.

Jag ställde upp på ett försök som innebär att man får Herceptin bara 3 ggr
istället för en 18ggr behandling (1st var 3:e vecka). Därför kommer jag att
följas upp i 9 år istället för vanliga 5 år.

Min son var hos sin läkare på sitt 3 års kontroll. Han mår bra och
värdena är som de ska vara. Så vi har lämnat vår sjukdom ytterligare
1 år till bakom oss!

Det blir ytterligare en plastikoperation av bröstet. Var hos läkaren
innan sommaren och han tyckte vi skulle göra ett försök till.
Så nu väntar jag på kallelse till operation. Jag vill inte gärna
göra den stora operationen som innebär att man flyttar en muskel
från ryggen. Låter inte roligt och det finns alltid en risk att det finns
för lite blodådror i bröstet, då det varit strålat, och den flyttade muskeln
med hud riskerar att få för lite blodflödet.

Men just nu funderar jag inte på det utan njuter av att min son och
jag ser framåt med tillförsikt.

Min son och jag

Ha det

Eva

Årlig besiktning

In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on.

 Robert Frost

I maj var jag åter på ett besök hos plastikkirurgen. Min ordinarie läkare
var tillbaka efter lite föräldraledighet. Vi gör nog ett försök till med
att bygga upp bröstet.
Fettnekrosen tycks ha avstannat och inte gjort någon större skada.
Så nu får jag nog vänta tills hösten. Skulle inte bli glad över ev
operation innan, man får ju inte bada på flera veckor och vem
vill inte bada på sommaren!


Både Niklas och jag har varit på våra årliga kontroller. Niklas fick
åka till Karlskoga för sin röntgen. Jag var på USÖ som vanligt.
För Niklas är det nu drygt 3 år sedan han opererades och för mej
snart 5 år sedan. Tiden rinner på.
Något svar på våra prover har vi inte fått än och vi hoppas de är OK
denna gången med.


Konstigt att man inte går och oroar sej. Jag hade nog trott innan denna
karusellen började att  man skulle bli helt galet orolig. Men icke.
Man kan ändå inte göra så mycket åt det hela och det vore synd
om man slösade bort livet med att oroa sej.


Så njut av dagen alla ni därute!

Ha en riktigt skön sommar

Eva

2 steg framåt, ett bakåt

“In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on.”

Robert Frost


Livet går sin krokiga gång. Sommaren går mot sitt slut. För vår familj har det inneburit slutet på ett liv, starten på ett nytt och vidare hopp för två liv.


Min mor dog strax innan midsommar efter att ha kämpat mot sin lungcancer i 4 år. Hon fick äntligen vila. De sista månaderna var jobbiga för henne.


 Min dotter skall ha barn till jul och jag är glad vi fick berätta det för mamma.


Sonen har varit på sin kontroll efter sin cancer och allt är bra. Han behöver nu inte gå så ofta och lämna blod och röntgen kommer ske mer sällan. En lättnad för honom då 85% av återfallen sker inom de två första åren. Den tiden är nu passerad. Testikelcancer följs upp i 5-10 år.


Jag har också gjort min årliga kontroll och allt var bra. Nu har jag passerat 4 år sedan starten och har 5 år kvar av kontroller. Till jul är jag halvvägs! Sedan skall jag in till plastikkirurgen och titta om det går att reparera bröstet mer. Fettvävnadsdöden  bröstet gör det inte bättre och allt bukfett är slut. Man kan ju tyvärr inte ta det som är på insidan- så jag är lika tjock som vanligt :-)




Cancer blir allt vanligare. Man finner det hos såväl unga som gamla. Vänner , arbetskamrater drabbas av allt från  strupcancer, matstrupscancer, tjocktarmscancer, prostatacancer till gallvägscancer.
Två av mina vänners fäder har diagnostiserats med cancer. De lär inte botas men förhoppningen är att de skall ha ett bra liv och som inte förkortas allt för mycket.
Arbetskamrater drabbas.  En befinner sej på trygga sidan, en är på väg dit och en kämpar akut.
.
En del botas, andra kan leva med sin cancer och några förlorar mot sjukdomen.


Spelar ingen roll hur gammal man är eller vilken sorts cancer man fått- cancer är skit ialla fall!

Ha det

Eva

En dag i taget

Don't let fear rule your life. Live one day at a time, and never be afraid.

Tammy Faye Bakker

Mamma dog härom veckan till följd av sin spridda lungcancer. Att få diagnosen

cancer skrämmer både den som fått cancer och de närmaste, såväl släkt,

vänner som arbetskamrater. Sedan är det ingen tröst att man kanske var

gammal. Det är mer en fråga om att ha något att leva för. Det hade mamma

ända fram till den sista månaden och hon levde i 4 år med cancer.

Mamma blev en i statistiken över dem som dött av sin cancer. Man glömmer i

en sådan stund att många överlever och blir friska trots sin cancerdiagnos.

Sonen har fått nyss svar på sina undersökningar- vare sej blodprov och

röntgen visade på någon testikelcancer. Det gångna året har han kontrollerat blodet

varannan månad och röntgats 2ggr per år. Nu i fortsättningen kommer han

inte behöva gå på kontroller så ofta. Om jag minns rätt så är det blodprov

en gång i kvartalet och röntgen en gång om året.

2 år drygt har gått sedan han fick sitt cancerbesked och opererades och

han går nu in i sitt 3:e år.

De två första åren är risken som störst för återfall.

Jag hittade en knöl för dryga månaden sedan i det opererade bröstet

och fick tid på mammografin.

Man fick komplettera undersökningen med ultraljud och svaret var i och för

sej positivt. Det var ingen cancerknöl utan knölen var fettvävsnekros.

Fick slå upp detta svar och det innebär att fettet i bröstet ”dör”.

Inget att göra något åt bara hoppas det bara inte ökar.

Vid ett tidigare tillfälle kände jag en knöl stor som ett ägg och ansvarig

läkare vid mammografin och ultraljud sa att jag hade cystor i höger bröst.

De är ofarliga och kan bildas när man kommer i klimakteriet när bröstens körtlar och bindväv omvandlas till fett. Oftast är de små men de försvinner av sej självt.

Var på plastikkirurgen häromdagen för kontroll efter operationen.

Det märks inte så stor skillnad denna gången men lite dock. Jag skall tillbaka

till hösten och ev opereras om. Får se hut det går med fettvävsnekrosen också.

 Det börjar bli ont om bukfett så vi får se var man kan ta ifrån nästa gång.

Jag föreslog att de skulle ta dubbelhakan eftersom man inte kan komma åt

bukfettet som sitter innanför bukhinnan J

4 år har gått sedan jag fick mitt cancerbesked och jag går nu in i mitt 5:e år.

Jag tänker på vänner som jag vet haft cancer eller som nu slåss mot sin cancer.

Sonen är med i ung cancer och finns som kontaktperson om någon ung behöver prata.

Jag finns här om någon behöver prata- bara hör av er.

Ha det!

Eva