Every mother is like Moses. She does not enter the promised land. She prepares a world she will not see. Pope Paul VI
Jag har tidigare berättat om oss, mamma, min son och
mej själv och
våra cancer resor.
Mammas resa är över nu.
Det är 4 år sedan man upptäckte mammas lungcancer,
ungefär
samtidigt som min bröstcancer. Eftersom hon hade KOL hade man
lite
extra kontroll på henne.
Tumören i vänster lunga fick man bukt med men det dök
upp en
även i höger efter nästan 3 år. Ny omgång cellgifter och i början av
detta året började håret äntligen växa ut.
Tyvärr var cancern starkare och
spred sej till hjärnan.
Man upptäckte det när mamma började tappa orden.
Hon blev hemskt irriterad över att inte finna orden.
Man bestämde att hon skulle strålas i Borås och så
skedde med gott resultat.
Tyvärr hade mamma drabbats av kotkompression pga att
skelettet var urkalkat
och hon lades in på sjukhus med kraftiga smärtor.
Hon kom hem utan ork. För hem skulle hon och klara sej
själv.
Sådan var vår mamma. Stark med en otrolig vilja och nära till skratt.
För 3 veckor sedan pratade mamma och min syster.
En stark och envis människa vill klara sej själv, ha
ett värdigt liv
och när hon inte kan göra det falnar viljan att leva. Min syster ringde
ambulansen och mamma lades in på sjukhus för sista gången.
ambulansen och mamma lades in på sjukhus för sista gången.
Mamma var bestämd, hon ville inte ha det så här. Konstanta
smärtor
och bara ligga i en säng.
Strax efter 11 på kvällen den 16 juni somnade vår
mamma in.
Äntligen fick hon vila och ro.
Äntligen fick hon vila och ro.
Älskade
mamma, du fattas oss
Eva,
Johnny och Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar