Den osynliga fienden

Mitt ibland oss, smygande, osynlig angripare. Den hinner ibland infiltrera

oss så långt att det är försent att förgöra han.

Våra närmaste vänners fäder hamnade på sjukhus samma dag. Nu går de den

svåra stigen där man plötsligt förstår hur nära döden kan vara.

Man är aldrig förberedd. Inte vare sej som drabbad eller närstående.

Det är inget man rycker på axlarna åt och alla möter vi svårigheter olika.

En del planerar sin död, andra sin framtid en del ser bara här och nu.

En del håller sin förtvivlan, sin gråt inombords, andra släpper ut den.

Jag önskar jag hade en lösning på ett tröstande ord som kunde

ta bort förtvivlan, ilska och gråt men det har jag inte.

Jag kan bara vara här och lyssna om någon behöver prata,

vara här och krama om någon behöver en kram

bara vara här om någon behöver det.

Man kan leva länge med spridd cancer. Hur länge är väldigt olika.

Min mamma fick diagnosen lungcancer för 4 år sedan. Den är nu spridd

bla annat till hjärnan så hon har strålats.

Jag tror inte hon tänker att hon är ändå gammal nog att dö.

Det finns en levnadsglad kvinna därinne.

Vill hon leva i 10 år till? Så hon blir 95?

Det finns ingen ålder där det är dags att dö!

För mej är varje dag hon kan må bra en bra dag att lägga till hennes ålder.

Mamma har ialla fall tänkt att nu i sommar fira sin 85 års dag med en middag  

tillsammans med sin syster som fyller 90 år.

Jag tror de får en rent underbar middag med god mat och dryck,

pratande många minnen som lockar till skratt.



Ha en bra dag!

Eva