En dag i taget

Don't let fear rule your life. Live one day at a time, and never be afraid.

Tammy Faye Bakker

Mamma dog härom veckan till följd av sin spridda lungcancer. Att få diagnosen

cancer skrämmer både den som fått cancer och de närmaste, såväl släkt,

vänner som arbetskamrater. Sedan är det ingen tröst att man kanske var

gammal. Det är mer en fråga om att ha något att leva för. Det hade mamma

ända fram till den sista månaden och hon levde i 4 år med cancer.

Mamma blev en i statistiken över dem som dött av sin cancer. Man glömmer i

en sådan stund att många överlever och blir friska trots sin cancerdiagnos.

Sonen har fått nyss svar på sina undersökningar- vare sej blodprov och

röntgen visade på någon testikelcancer. Det gångna året har han kontrollerat blodet

varannan månad och röntgats 2ggr per år. Nu i fortsättningen kommer han

inte behöva gå på kontroller så ofta. Om jag minns rätt så är det blodprov

en gång i kvartalet och röntgen en gång om året.

2 år drygt har gått sedan han fick sitt cancerbesked och opererades och

han går nu in i sitt 3:e år.

De två första åren är risken som störst för återfall.

Jag hittade en knöl för dryga månaden sedan i det opererade bröstet

och fick tid på mammografin.

Man fick komplettera undersökningen med ultraljud och svaret var i och för

sej positivt. Det var ingen cancerknöl utan knölen var fettvävsnekros.

Fick slå upp detta svar och det innebär att fettet i bröstet ”dör”.

Inget att göra något åt bara hoppas det bara inte ökar.

Vid ett tidigare tillfälle kände jag en knöl stor som ett ägg och ansvarig

läkare vid mammografin och ultraljud sa att jag hade cystor i höger bröst.

De är ofarliga och kan bildas när man kommer i klimakteriet när bröstens körtlar och bindväv omvandlas till fett. Oftast är de små men de försvinner av sej självt.

Var på plastikkirurgen häromdagen för kontroll efter operationen.

Det märks inte så stor skillnad denna gången men lite dock. Jag skall tillbaka

till hösten och ev opereras om. Får se hut det går med fettvävsnekrosen också.

 Det börjar bli ont om bukfett så vi får se var man kan ta ifrån nästa gång.

Jag föreslog att de skulle ta dubbelhakan eftersom man inte kan komma åt

bukfettet som sitter innanför bukhinnan J

4 år har gått sedan jag fick mitt cancerbesked och jag går nu in i mitt 5:e år.

Jag tänker på vänner som jag vet haft cancer eller som nu slåss mot sin cancer.

Sonen är med i ung cancer och finns som kontaktperson om någon ung behöver prata.

Jag finns här om någon behöver prata- bara hör av er.

Ha det!

Eva