Jag
är Eva.
Bara Eva. Inte Bröstcancer-Eva eller Cancer-Eva eller
något annat epitet
som av någon orsak försöker definiera mej.
Lika lite som
cancern definierar min son eller mor.
Numera tycks det som om Facebook, TV och tidningar
drunknar
i olika cancerpersoner.
Överallt skall man visa sin solidaritet, lägga upp på
sin sida,
Gilla/Gilla inte, delta mm.
FUCK CANCER- står det på min tröja. Den har jag på mej
hemma.
Det räcker.
Jag skriver i bloggen utan att bli allt för djup. Behöver
inte vältra mej i cancern.
Det räcker.
Jag behöver inte bli påmind varje dag.
För vi vill ju egentligen inget hellre än att det är
över, förbi, passerat, slut!
Att få cancer och kunna gå vidare är viktigt för
själen.
Inte stanna kvar i ett evigt cancertillstånd.
Till sommaren är det 4 år sedan jag opererades för min
cancer.
Till sommaren är det 2 år sedan min son opererades
Just nu är vi friska! Inte temporärt friska utan lika
friska som någon
annan människa utan cancer!
Men om någon därute behöver stöd för att de eller
någon närstående
drabbats av cancer då finns vi här och ställer upp om det behövs, om
så
bara för att lyssna eller köpa kaffe.
Ha det
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar