Bloggportalen statistik

Bloggportalen statistik

tisdag 26 februari 2013

Till Minne

Eftertanke


Jag skrev i början av denna resa att jag inte var ensam om att få cancer.
 Min arbetskamrat som fick leukemi samtidigt som jag  fick bröstcancer har
avlidit. Tyvärr kunde han inte botas. Tänker på hans familj och
hans arbetskamrater, särskilt de närmaste kollegorna uppe i norr, som nu saknar honom.

Det är ju inte så det skall vara. Man ska ju hinna gå i pension å njuta av den innan
man ska dö. Tyvärr är inte livet så.

Vi har på jobbet de senaste åren mist flera kollegor i cancer.  Ännu
fler har fått diagnosen men blivit bra eller har en bra prognos.
Jag har mist min bästa vän i cancer.
Skitsjukdom!!

Andra sjukdomar knackar på. Hjärtinfarkter, förträngda kärl och högt blodtryck.
Så är det att bli äldre. Dessa sjukdomar blir vanligare ju äldre vi blir.
Men vi behöver inte dö i dem längre. Överlevnadsprognosen är god.

Det finns inte något som jag kan säga som tröstar dem som mist en älskad anhörig,
omtyckt kollega eller vän. Jag kan bara önska att de känner att det finns andra som bryr sig
och finns där om de behöver.

Det går inte att vara orolig för att drabbas. Ingen går ju och är orolig för att
skadas i en bilolycka utan tar i bilen till jobbet varje dag.

Njut istället av något varje dag och se  med förväntan på vad som ska hända
kommande dagar.

Så idag njuter jag av solen men tänker med värme på dem som saknas, på dem som sörjer
på de som är sjuka och önskar dem tröst.
Jag saknar mina kollegor.
Jag saknar min bästa vän.


Eva

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar