19 ggr kvar!

There is no one giant step that does it. It's a lot of little steps.

Peter A. Cohen

Idag var det äntligen dags att påbörja den sista fasen i min behandlingsplan.

Japp, det gjordes en sådan när jag fick veta att jag hade bröstcancer. Rättare sagt

Hade läkarna redan gjort planen och den presenterades för mej.

Den enda avvikelsen är att man har kortat strålningstiden med en vecka.

Det är jag inte ledsen för.

Jag möttes av en sköterska som beskrev vad som skulle hända idag och framledes.

Vilka biverkningar som kan uppstå (brännskador, trötthet, klåda och värmeböljningar).

En del av dessa hade jag glömt eller förträngt. Skall hämta ut salvor bla kortison imorgon,

Åter fyllde man kroppen med tusch streck men jag slapp fler tatueringar. De kanske

Måste göra dem senare. Gäller att tvätta sig försiktigt så inte tuschen försvinner.

Idag tog det 40-45 minuter. I fortsättningen går det mycket fortare ned till 15 minuter!!

Vissa gånger skall jag ta lite blodprover och tala med läkaren innan strålningen.

Inte förglömma att jag är med i testgrupp och därför tar en del extra prover och samtal med den sköterska som har uppföljningansvaret för mig.

Så nu är det bara 19 gånger kvar!!

Jag skall träffa L på Försäkringskassan på fredag. Detta för att få reda på vad och hur min

återgång till arbetet skall gå till. Ännu vet vi inte när det kan ske. Min plan är att under strålningstiden titta in på jobbet innan strålningen. Det kan hända att ”tröttheten”

slår till om 14 dagar. Iså fall måste min plan revideras. Först när jag börjar arbetsträna kommer jag att veta vad jag orkar. Fast just nu verkar det som om alla läkare nog tror att jag kommer vara sjukskriven ett tag till.

Hmmm, vi får se. En dag i taget. För visst blir jag otroligt trött vissa dagar. Då är det bara att gå och lägga sig. 

Har mailat jobbet och förvarnat om att jag vill börja lite smått. Så jag försöker få strålningstiderna på eftermiddagen så man hinner titta in till jobbet strax efter lunch.

Gäsp, gäsp. Dags att passa tfn. Broderskapet skall ta med grabbens dator upp till Luleå.

Ha det!

Inför steg 3

Kampen mot klockan

 

Nu är det dan före dan. På tisdag är det dags för nästa cellgiftsbehandling.

Då måste såret på låret vara nästan läkt för sedan går det fort nedåt med immunförsvaret igen.

Jag vill helst slippa ha något sår alls men så blir det inte.

Jag skall till hud kliniken imorgon så då får jag höra vad läkaren säger.

Men det går fort att bli bättre. I fredags var det marknad i Hallsberg. Alltid lika roligt att gå på.

Såret i låret kändes  nästan direkt så jag kunde inte vara där så länge.  Varje steg gjorde ont.

Men idag kunde jag gå 1 km utan att det gjorde ont.  Så vad hinner det inte bli till på tisdag!

Jag har ännu en del penicillin att äta upp (tom onsdag) och kortison som skall smörjas in på blemmorna varje kväll.

Fram till i fredags var det morgon och kväll. Man får använda särskilda kläder för kortisonet färgar kläderna gula.

Jag behöver kunna komma ut och gå åtminstone 30 min varje dag för att orka behandlingarna bättre. Dagens promenad var den första på flera veckor. Redan efter första cellgiftsbehandlingen fick jag problem som gjorde att jag inte orkade gå. Så jag har tappat en hel del kondition och den lär jag inte få tillbaka förrän allt detta är över.

Mina blemmor börjar torka ut. De är fortfarande lite lila men de bleknar för varje dag som går.

Det hår jag har kvar blir allt tunnare. Fast jag hade nog trott att allt skulle vara borta nu.

Det ser ut som om hårfästet klättrat högre upp men det beror på vinkeln på kortet

 

Skönt att inte ögonbryn och ögonfransar försvinner som håret och om man tappar dem är det i samband med den sista behandlingen om jag förstått det rätt. Samtidigt så efter den sista behandlingen kommer kroppens celler att börja hämta sig (nja 3 veckor efter) så då börjar allt hår växa igen Med tanke på växthastigheten så någon gång fram i mars – april har jag kanske lite eget kort hår att visa upp! Kul att se om det har förändrat sig. Kanske äntligen att jag kan få lite självfall!

När A-C var här upptäckte jag att jag hade missat det här med strålningen. Det är inte 5ggr utan varje vardag i 5 veckor som det ska vara. Det kommer att bli jobbigt att åka in till sjukhuset varje dag för detta. Får se när vi ska börja med det. Måste väl vara i bättre form efter cellgiftsbehandlingen förmodar jag så jag har lite bättre immunförsvar.

Nåja, den dagen den sorgen.  Inget att bekymra sig för nu.

Solen skiner, luften är klar, dags för en promenad i trädgården. Vi har en del blommor som måste tas in för vintern så J och A har en del att göra. 

Jag är bra på att peka  och hämta kaffe J.

Ha det!