5 års kontroll

As time goes by....

Igår var jag hos min läkare på onkologen. Jag visste redan att mammografin
var utan anmärkning så jag var inte nervös. Han gjorde lite kontroller av
brösten, armhålorna och lyssnade på hjärta och lungor. Provsvaren från
blodproverna var alla bra. Så jag blev godkänd och skall se honom om ett år igen.

Jag har aldrig fått något "nu är du frisk", någon friskförklaring utom efter
operationen när det var dags att få svaret på vad det var som fanns i bröstet:
Du hade en tumör, bröstcancer, inte hormoniell, den är nu bortopererad
och vi fann inget i lymfan men .... där kom det jag inte visste fanns ens.
HER2, låter  inte allvarligt men det var inte att leka med. Innebär att min
cancer  växer fort pga ett  protein. Var 5:e bröstcancerfall har detta protein.

Jag ställde upp på ett försök som innebär att man får Herceptin bara 3 ggr
istället för en 18ggr behandling (1st var 3:e vecka). Därför kommer jag att
följas upp i 9 år istället för vanliga 5 år.

Min son var hos sin läkare på sitt 3 års kontroll. Han mår bra och
värdena är som de ska vara. Så vi har lämnat vår sjukdom ytterligare
1 år till bakom oss!

Det blir ytterligare en plastikoperation av bröstet. Var hos läkaren
innan sommaren och han tyckte vi skulle göra ett försök till.
Så nu väntar jag på kallelse till operation. Jag vill inte gärna
göra den stora operationen som innebär att man flyttar en muskel
från ryggen. Låter inte roligt och det finns alltid en risk att det finns
för lite blodådror i bröstet, då det varit strålat, och den flyttade muskeln
med hud riskerar att få för lite blodflödet.

Men just nu funderar jag inte på det utan njuter av att min son och
jag ser framåt med tillförsikt.

Min son och jag

Ha det

Eva

Årlig besiktning

In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on.

 Robert Frost

I maj var jag åter på ett besök hos plastikkirurgen. Min ordinarie läkare
var tillbaka efter lite föräldraledighet. Vi gör nog ett försök till med
att bygga upp bröstet.
Fettnekrosen tycks ha avstannat och inte gjort någon större skada.
Så nu får jag nog vänta tills hösten. Skulle inte bli glad över ev
operation innan, man får ju inte bada på flera veckor och vem
vill inte bada på sommaren!


Både Niklas och jag har varit på våra årliga kontroller. Niklas fick
åka till Karlskoga för sin röntgen. Jag var på USÖ som vanligt.
För Niklas är det nu drygt 3 år sedan han opererades och för mej
snart 5 år sedan. Tiden rinner på.
Något svar på våra prover har vi inte fått än och vi hoppas de är OK
denna gången med.


Konstigt att man inte går och oroar sej. Jag hade nog trott innan denna
karusellen började att  man skulle bli helt galet orolig. Men icke.
Man kan ändå inte göra så mycket åt det hela och det vore synd
om man slösade bort livet med att oroa sej.


Så njut av dagen alla ni därute!

Ha en riktigt skön sommar

Eva

2 steg framåt, ett bakåt

“In three words I can sum up everything I've learned about life: it goes on.”

Robert Frost


Livet går sin krokiga gång. Sommaren går mot sitt slut. För vår familj har det inneburit slutet på ett liv, starten på ett nytt och vidare hopp för två liv.


Min mor dog strax innan midsommar efter att ha kämpat mot sin lungcancer i 4 år. Hon fick äntligen vila. De sista månaderna var jobbiga för henne.


 Min dotter skall ha barn till jul och jag är glad vi fick berätta det för mamma.


Sonen har varit på sin kontroll efter sin cancer och allt är bra. Han behöver nu inte gå så ofta och lämna blod och röntgen kommer ske mer sällan. En lättnad för honom då 85% av återfallen sker inom de två första åren. Den tiden är nu passerad. Testikelcancer följs upp i 5-10 år.


Jag har också gjort min årliga kontroll och allt var bra. Nu har jag passerat 4 år sedan starten och har 5 år kvar av kontroller. Till jul är jag halvvägs! Sedan skall jag in till plastikkirurgen och titta om det går att reparera bröstet mer. Fettvävnadsdöden  bröstet gör det inte bättre och allt bukfett är slut. Man kan ju tyvärr inte ta det som är på insidan- så jag är lika tjock som vanligt :-)




Cancer blir allt vanligare. Man finner det hos såväl unga som gamla. Vänner , arbetskamrater drabbas av allt från  strupcancer, matstrupscancer, tjocktarmscancer, prostatacancer till gallvägscancer.
Två av mina vänners fäder har diagnostiserats med cancer. De lär inte botas men förhoppningen är att de skall ha ett bra liv och som inte förkortas allt för mycket.
Arbetskamrater drabbas.  En befinner sej på trygga sidan, en är på väg dit och en kämpar akut.
.
En del botas, andra kan leva med sin cancer och några förlorar mot sjukdomen.


Spelar ingen roll hur gammal man är eller vilken sorts cancer man fått- cancer är skit ialla fall!

Ha det

Eva

En dag i taget

Don't let fear rule your life. Live one day at a time, and never be afraid.

Tammy Faye Bakker

Mamma dog härom veckan till följd av sin spridda lungcancer. Att få diagnosen

cancer skrämmer både den som fått cancer och de närmaste, såväl släkt,

vänner som arbetskamrater. Sedan är det ingen tröst att man kanske var

gammal. Det är mer en fråga om att ha något att leva för. Det hade mamma

ända fram till den sista månaden och hon levde i 4 år med cancer.

Mamma blev en i statistiken över dem som dött av sin cancer. Man glömmer i

en sådan stund att många överlever och blir friska trots sin cancerdiagnos.

Sonen har fått nyss svar på sina undersökningar- vare sej blodprov och

röntgen visade på någon testikelcancer. Det gångna året har han kontrollerat blodet

varannan månad och röntgats 2ggr per år. Nu i fortsättningen kommer han

inte behöva gå på kontroller så ofta. Om jag minns rätt så är det blodprov

en gång i kvartalet och röntgen en gång om året.

2 år drygt har gått sedan han fick sitt cancerbesked och opererades och

han går nu in i sitt 3:e år.

De två första åren är risken som störst för återfall.

Jag hittade en knöl för dryga månaden sedan i det opererade bröstet

och fick tid på mammografin.

Man fick komplettera undersökningen med ultraljud och svaret var i och för

sej positivt. Det var ingen cancerknöl utan knölen var fettvävsnekros.

Fick slå upp detta svar och det innebär att fettet i bröstet ”dör”.

Inget att göra något åt bara hoppas det bara inte ökar.

Vid ett tidigare tillfälle kände jag en knöl stor som ett ägg och ansvarig

läkare vid mammografin och ultraljud sa att jag hade cystor i höger bröst.

De är ofarliga och kan bildas när man kommer i klimakteriet när bröstens körtlar och bindväv omvandlas till fett. Oftast är de små men de försvinner av sej självt.

Var på plastikkirurgen häromdagen för kontroll efter operationen.

Det märks inte så stor skillnad denna gången men lite dock. Jag skall tillbaka

till hösten och ev opereras om. Får se hut det går med fettvävsnekrosen också.

 Det börjar bli ont om bukfett så vi får se var man kan ta ifrån nästa gång.

Jag föreslog att de skulle ta dubbelhakan eftersom man inte kan komma åt

bukfettet som sitter innanför bukhinnan J

4 år har gått sedan jag fick mitt cancerbesked och jag går nu in i mitt 5:e år.

Jag tänker på vänner som jag vet haft cancer eller som nu slåss mot sin cancer.

Sonen är med i ung cancer och finns som kontaktperson om någon ung behöver prata.

Jag finns här om någon behöver prata- bara hör av er.

Ha det!

Eva

Farväl mamma

Every mother is like Moses. She does not enter the promised land. She prepares a world she will not see. Pope Paul VI

Jag har tidigare berättat om oss, mamma, min son och mej själv och 

våra cancer resor.

Mammas resa är över nu.

Det är 4 år sedan man upptäckte mammas lungcancer, ungefär 

samtidigt som min bröstcancer. Eftersom hon hade KOL hade man

 lite extra kontroll på henne.

Tumören i vänster lunga fick man bukt med men det dök upp en 

även i höger efter nästan 3 år. Ny omgång cellgifter och i början av 

detta året började håret äntligen växa ut. 

Tyvärr var cancern starkare och spred sej till hjärnan. 

Man upptäckte det när mamma började tappa orden.

Hon blev hemskt irriterad över att inte finna orden.

Man bestämde att hon skulle strålas i Borås och så skedde med gott resultat.

Tyvärr hade mamma drabbats av kotkompression pga att skelettet var urkalkat 

och hon lades in på sjukhus med kraftiga smärtor.

Hon kom hem utan ork. För hem skulle hon och klara sej själv. 

Sådan var vår mamma. Stark med en otrolig vilja och nära till skratt. 

För 3 veckor sedan pratade mamma och min syster. 

En stark och envis människa vill klara sej själv, ha ett värdigt liv 

och när hon inte kan göra det falnar viljan att leva.  Min syster ringde 
ambulansen och mamma lades in på sjukhus för sista gången.

Mamma var bestämd, hon ville inte ha det så här. Konstanta smärtor

och bara ligga i en säng.

Strax efter 11 på kvällen den 16 juni somnade vår mamma in. 
Äntligen fick hon vila och ro.

Älskade mamma, du fattas oss

Eva, Johnny och Ann

Den osynliga fienden

Mitt ibland oss, smygande, osynlig angripare. Den hinner ibland infiltrera

oss så långt att det är försent att förgöra han.

Våra närmaste vänners fäder hamnade på sjukhus samma dag. Nu går de den

svåra stigen där man plötsligt förstår hur nära döden kan vara.

Man är aldrig förberedd. Inte vare sej som drabbad eller närstående.

Det är inget man rycker på axlarna åt och alla möter vi svårigheter olika.

En del planerar sin död, andra sin framtid en del ser bara här och nu.

En del håller sin förtvivlan, sin gråt inombords, andra släpper ut den.

Jag önskar jag hade en lösning på ett tröstande ord som kunde

ta bort förtvivlan, ilska och gråt men det har jag inte.

Jag kan bara vara här och lyssna om någon behöver prata,

vara här och krama om någon behöver en kram

bara vara här om någon behöver det.

Man kan leva länge med spridd cancer. Hur länge är väldigt olika.

Min mamma fick diagnosen lungcancer för 4 år sedan. Den är nu spridd

bla annat till hjärnan så hon har strålats.

Jag tror inte hon tänker att hon är ändå gammal nog att dö.

Det finns en levnadsglad kvinna därinne.

Vill hon leva i 10 år till? Så hon blir 95?

Det finns ingen ålder där det är dags att dö!

För mej är varje dag hon kan må bra en bra dag att lägga till hennes ålder.

Mamma har ialla fall tänkt att nu i sommar fira sin 85 års dag med en middag  

tillsammans med sin syster som fyller 90 år.

Jag tror de får en rent underbar middag med god mat och dryck,

pratande många minnen som lockar till skratt.



Ha en bra dag!

Eva

Ibland skiner solen lite

All of us have ways in which we mask and cover our pain.

 Iyanla Vanzant

Min syster besökte mamma och förstod att nu går det inte längre.
Mamma hade så ont att inte ens syrran kunde få henne ner för trapporna
 och in i någon bil. Så i morse åkte mamma ambulans till Skövde.

Röntgen av mammas rygg gjordes för ett tag sedan och nu har vi fått besked.
Den otäcka cancern finns inte i ryggen. Man känner sej lättad för att i nästa
ögonblick börja fundera på –hur i all världen skall hon få hjälp mot denna smärta.
Nu blir hon omhändertagen på sjukhuset och får kanske vila från smärtan lite
och få lite ork tillbaka.

Om jag förstod rätt är problemet i ryggraden och på något sätt skaver kota mot kota.
Den smärtan måste vara kolossal.

Så mitt i all bedrövelsen finns det en lättnad över att det inte var cancern som
orsakade smärtan.

Vi får se det positiva, tumören i hjärnan är strålad, ena ögat är "lasrat" och  nu vet vi vad det var för fel på ryggen. Ett steg i taget.

Mamma vid förra sjukhus besöket!

Ha det

Eva