19 ggr kvar!

There is no one giant step that does it. It's a lot of little steps.

Peter A. Cohen

Idag var det äntligen dags att påbörja den sista fasen i min behandlingsplan.

Japp, det gjordes en sådan när jag fick veta att jag hade bröstcancer. Rättare sagt

Hade läkarna redan gjort planen och den presenterades för mej.

Den enda avvikelsen är att man har kortat strålningstiden med en vecka.

Det är jag inte ledsen för.

Jag möttes av en sköterska som beskrev vad som skulle hända idag och framledes.

Vilka biverkningar som kan uppstå (brännskador, trötthet, klåda och värmeböljningar).

En del av dessa hade jag glömt eller förträngt. Skall hämta ut salvor bla kortison imorgon,

Åter fyllde man kroppen med tusch streck men jag slapp fler tatueringar. De kanske

Måste göra dem senare. Gäller att tvätta sig försiktigt så inte tuschen försvinner.

Idag tog det 40-45 minuter. I fortsättningen går det mycket fortare ned till 15 minuter!!

Vissa gånger skall jag ta lite blodprover och tala med läkaren innan strålningen.

Inte förglömma att jag är med i testgrupp och därför tar en del extra prover och samtal med den sköterska som har uppföljningansvaret för mig.

Så nu är det bara 19 gånger kvar!!

Jag skall träffa L på Försäkringskassan på fredag. Detta för att få reda på vad och hur min

återgång till arbetet skall gå till. Ännu vet vi inte när det kan ske. Min plan är att under strålningstiden titta in på jobbet innan strålningen. Det kan hända att ”tröttheten”

slår till om 14 dagar. Iså fall måste min plan revideras. Först när jag börjar arbetsträna kommer jag att veta vad jag orkar. Fast just nu verkar det som om alla läkare nog tror att jag kommer vara sjukskriven ett tag till.

Hmmm, vi får se. En dag i taget. För visst blir jag otroligt trött vissa dagar. Då är det bara att gå och lägga sig. 

Har mailat jobbet och förvarnat om att jag vill börja lite smått. Så jag försöker få strålningstiderna på eftermiddagen så man hinner titta in till jobbet strax efter lunch.

Gäsp, gäsp. Dags att passa tfn. Broderskapet skall ta med grabbens dator upp till Luleå.

Ha det!

Nu vill jag ha medicin, medicin med det samma..

Everywhere is within walking distance if you have the time.

Steven Wright

Var in till läkargruppen i morse och fick träffa en ny läkare. Snabbt konstaterade han

vad jag redan visste - inflammation i axeln. Han frågade om jag ville ha en kortison 

spruta men icke. Sist jag tog den fick jag en sort av allergisk reaktion och blev av med

 underhudsfettet precis där man gett mej sprutan. 

Därefter tittade han på de små "bölderna" och vips så fick jag en ny sorts penicillin

som jag inte haft förut. 

Så nu gäller det att komma ihåg att ta penicillin 3  ggr /dag 1 h före mat eller 

några timmar efter medan medicinen mot inflammationen ska tas 3 ggr/dag i 

samband med mat! 

Har fått ställa in mobilen med en massa möten för att komma ihåg dessa olika tider!

Annars är det bra. Något trött mellan varven och varm. Det killar i hårbotten
när håret börjar växa ut. Känns lite skönt faktiskt! Det som kommer upp är
väldigt fjunigt! till skillnad mot det hår jag klippte riktigt kort när det började falla av
så är fjunet som kommer upp både mjukare och tätare! Även ögonbrynen har börjat
växa men än är de bara 1mm långa.

Se så ljusa fjun!

Jag har börjat gå ut på stan utan perukerna. De är så förbaskat varma och kliar!!
 En del människor vet inte vart de skall titta. De tycker antingen att det är otäckt
eller så tycker man synd om mej (jag ser ju sjuk ut!)
Får se hur det blir när jag börjar titta in på jobbet för att arbetsträna men jag tror
jag struntar i peruken!!

Dags att ta lite medicin!

Ha det

God fortsättning!!

A day without sunshine is like, you know, night.
Steve Martin

Det har varit en skön julhelg. Hela familjen samlad. Precis som det ska vara!

Var lite extra trött ett par dagar. Sedan kom förkylningen, bara lite snuva.

Frös rejält, bara 36 i temp. Sedan kom något som skulle kunna bli finnar men dag tre

hade de växt mot att kallas bölder. Två mindre i nacken och en större i armhålan.

Den ena "sprack" i förrgår. Tvättat ordentligt så nu har den blivit mycket mindre.

Som om inte det räckte så har inflammationen i axeln på nytt blommat upp.

Tänkte att jag väntar till efter nyår innan jag ringer och hör hur jag ska göra

eftersom jag inte är återställd ännu och inte vet vad kan kroppen klara av själv.

 Det var inte 3 veckor ens  sedan förra cellgiftsbehandlingen.

 

Pratade med onkologen och det ska inte vara några problem för magen

( magen inte fullt återställd ännu)  med medicin

mot inflammationen i axeln samt att någon behöver titta på bölden.

Behöver förmodligen penicillin för jag klarar nog inte denna infektionen själv.

Det märks extra idag att jag har något i kroppen  då jag även fått lite

 svullna körtlar på halsen.

Imorgon har jag fått tid på läkargruppen (det är de som behandlat mina

axel inflammationer) så sedan hoppas jag kunna börja medicinera och

bli "frisk". 

Eftersom ingen mer cellgiftsbehandling ska genomföras så kan jag 

äntligen börja återhämta mej!

Vill ju vara frisk nog så jag kan börja träna upp mej. Var länge sedan  jag

gick på löpbandet eller tog en promenad flera dagar i rad. Nu har det bara blivit 

 3-4 gånger sedan sista cellgiftet.

Min plan är dessutom att kunna börja "jobba" lite grann snart och då vill jag hålla
mej så stark som möjligt.  Inga onödiga infektioner eller andra inflammationer.

Min skyddängel har fullt upp!!

Så trots att jag fått lite infektioner och inflammationer 

 så blir varje dag blir ljusare och längre, även för mej bildligt talat!

Ha det!

 

Filten över huvudet

Två steg framåt, ett steg bakåt

Plötsligt blev jag så där  trött. Så där trött som jag skrev om häromdagen.
Man kan knappt hålla sig vaken. Det är inte som
när man behöver sova utan såväl kropp som själ har bara ingen ork kvar.
Jag skulle kalla det utmattadstrött. Som om det inte finns tillräckligt med
syre i kroppen. Det varade i kanske 3 timmar. Fick lägga mej på soffan.
Orkade inte sitta upp i fåtöljen. Att man bara kan bli så oerhört trött.
Man somnar hela tiden till och från. Det går bara inte att hålla sig vaken.

När jag vaknade imorse var jag trött, inte som kvällen innan men trött
och frusen. Kollade febern = 36,2. Klart man fryser då.
Fick en så fin sweatshirt-tröja med huva av grabben. Tog på mej den
 och sedan en filt över kroppen men fryser ialla fall.

Liggande i soffan!

Det kommer inte bli mycket gjort idag. Planen var att stryka men det tror jag får
vara trots att det egentligen behövs. Ikväll ska vi hämta lite kött
så jag hoppas jag är piggare då. Måste till affären med för att handla lite daglig varor.

Nu blir det varm soppa och smörgås, sedan soffann och titta JVM.

Inga stora jobb idag alltså, inte ens en promenad i solen.

Ha det!

Mot nya mål!

Dreams are necessary to life. 

Anais Nin

Så har den ”sista” uppförsbacken startat. Det är nu 2 veckor sedan sista cellgiftsbehandlingen. Tidigare skulle det varit 1 vecka till nästa behandling men inte denna gång.

Känns skönt att jag inte ska ha någon mer behandling. Det finns några ”förbättringsområden” som det skall bli skönt att få igång! Så jag hoppas att börja märka lite förbättringar i slutet av januari! Men det kommer att ta tid innan man är "återställd".

Håret

Håret kommer att börja växa, ögonbrynen komma tillbaka och ögonfransarna bli bättre (de är inte helt borta ännu). Har inte hittat hur lång tid det tar för ögonbryn och ögonfransar att växa. Men jag har förhoppningsvis någon form av frisyr ,om än mycket kort, till midsommar.

Nackdelen blir att man får börja raka sig under armarna igen. Det har inte behövts på länge!!

Naglar

Tidigast om ett halvår kommer mina naglar att vara återställda. Just nu är de vågiga och ännu vet jag inte om jag tappar dem eller inte. Ibland gör man det. Särskilt vackra är de i alla fall inte!

Hud

Huden är just numera pergamentsaktig. En rejäl ansiktsbehandling skulle sitta bra! Eller egentligen en behandling av hela kroppen. Huden är torr och oelastisk på grund av cellgiftsbehandlingen. 

Kanske en dag på spa kan hjälpa. 

Kondition

Ska bli skönt att börja orka. Har gått upp en del i vikt de sista cellgiftomgångarna (varju inte smal direkt innan heller) så jag har en del att träna bort och försöka ”äta” bort. Ännu är jag inte tillräckligt stark. Kanske i mitten/slutet av januari är jag så pass fysiskt återställd så man vågar sig på lite hårdare träning och minskning av kalorierna.

Mage

Ser framemot att slippa äta medicinen mot magkatarren. Snart kan man börja äta normalt utan att vara rädd för att magen inte skall kunna hantera det, Slippa få ont eller knappt kunna sova för at maten är på väg upp i halsen.

Nästa behandlingsplan

Från den 9 januari kommer jag att åka in till USÖ varje dag för strålningen. Förhoppningsvis ska jag veckan därpå börja arbetsträna. Se om jag orkar jobba lite varje dag. Min plan är att när sjukskrivningen går ut i februari kunna vara igång igen.

Allt hänger på tre saker

1 Jag måste få tillbaka orken.  Av cellgifterna kan man bli väldigt trött. Ibland känner jag av det. Trötthetssymptomet kan tydligen vara kvar i flera år. Fast jag tror inte det drabbar mej. Känner mej piggare för varje dag

2 Man kan få ”brännskador” och bli ”trött” av strålningen.

3 Måste bara hitta något att ha på huvudet. Är inte säker på om jag orkar ha peruk. Den är för varm och sitter inte fast ordentligt. Kanske någon form av sjal blir lösningen. J

Idag ska jag gå lite på löpbandet. Tar mej en tur medan jag tittar på TV:n. Det blir ingen snabb tur utan i lagom promenadtakt. Ännu är inte blodvärdena återställda så syresättningen är inte den bästa.

Men min största längtan just nu är att snart kan jag äntligen bada! Utan att få någon otäck infektion. 

Tänk att få sänka sin kropp i varmt vatten och bara ligga och njuta!  

Var beredda med badtunnan i januari  J och J för då kommer jag!

Så, ha en bra dag för nu är det dags för en promenad!! 

Det hänger inte på håret!

Any idiot can face a crisis - it's day to day living that wears you out.
Anton Chekhov

Idag var det dags för ett besök eller två på strålbehandlingsenheten vid USÖ.

Först fick jag träffa en läkare som talade om vad som skulle ske, hur länge och eventuella komplikationer.

Sedan var det dags för att skannas av dvs genomföra en datortomografi.

Läkare berättade för mig att strålningen kommer att ske i 4 veckor. Först 3 veckor strålning där tumören satt sedan ytterligare en vecka på hela bröstet pga storleken på tumören. Den var på gränsen att gå upp en grupp i deras mätsystem.

Eventuella problem?

1 Man kan börja känna trötthet efter 2 veckor och det kvarstår i 2 veckor efter avslutad behandling

2 Man kan få något som liknar brännskador (från rodnad till blåsor)

3 Strålningen kan skada hjärtat och dess kärl (all strålning ger skador som inte kan ”läkas”).

Jaha- jag konstaterade att nästan all medicin (gifter- tablett eller spruta, strålning) riskerar ge skador på hjärtat. Fast om man inte tar dem är man garanterat död rätt snart. Så det är inget som bekymrar mej. Risken är rätt så låg dock. Dessutom skall jag imorgon på hjärtkontroll

där man kommer att skanna av hjärtat igen. Så jag följs upp ordentligt!!

Datortomografin var intressant . Den trevliga sköterskan talade om att jag skulle försöka hitta en bra ställning i maskinen för så skulle jag få ligga exakt likadant varje strålning  i 30minuter!

Så det var bara att försöka hitta en ställning som jag trodde jag kan ligga stilla i. Sedan lade man ”snören/tejp” på bröstet och tatuerade mej på 4 ställen, dock bara  en liten prick. 2 gånger lyckade hon träffa en nerv så det gjorde ont men det gick snabbt över. Så blev jag fotograferad och inmätt av både vanlig kamera och skanningsmaskinen.

Utifrån dessa bilder skall man sedan planera strålningen (djup, bredd mängd).

Markering (1 av 4)  med tusch och sedan i mitten en "gaddning"!
En på vardera sida-strax under armarna, och 2  i rad på höjden,  mitt på bröstkorgen

Jag kommer att vara sjukskriven under hela perioden. Om jag orkar börja jobba är det bara bra.

Annars är livet rätt bra. Grabben, som just kommit hem från Luleå och inte sett mej sedan mitten av augusti, skrattade åt mitt fjuniga huvud och sa

:- Du å jag, mamma, varpå vi slog våra knogar ihop som dagens kompisar gör. Grabben har nämligen inte mycket längre hår än mej men det är ju inte så tunt å fjunigt som mitt.

Med Julrosett på skallen!

Dessutom har ögonbrynen sakta börjat försvinna. Får se om jag också tappar ögonfransarna. Läkaren på onkologen sa att ögonbryn och fransar tappar man de sista veckorna om man tappar dem. Huvudhår växer med ca 1 cm/månad men det första som kommer är bebishår!

Största problemet är nog egentligen att jag jämt är mer eller mindre hungrig. Det började någon gång efter 4:e cellgiftsbehandlingen. Ni anar inte hur mycket man kan äta!
Inte bra för figuren men det är klart att den tjockare kroppen passar bra till det rundare huvudet (kortisonets inverkan sk månansikte).

Igår storstädade jag sovrum och vardagsrum. Det gick inte fort, många fikapausar och sk städfilmer gick det åt. Men jag hade vaknat ovanligt tidigt och kan man inte sova är det lika bra att göra något. Så jag städade i princip mellan 8 – 16. Då förstår ni att det inte gick fort!!

 Fick lite huvudvärk av det så det var lite svårt att sova. Tog i lite för mycket. Men jag har märkt att om jag håller mej igång så orkar jag bättre. Annars blir jag så trött om jag inte gör något mer än att vila. Likadant så tycks det som om jag dricker min tomatjuice varje dag blir jag piggare. Kanske ligger det något i att lykopen, som finns bla i tomater, är bra för återbyggnad/reparation  av kroppens celler.

Klart vore det ju bäst om jag kunde hitta någon medelväg mellan att vila och att ”slita”.

Nej, dags att ta en kopp kaffe

Ha det!!

Milstolpe!

This is one small step for a mankind, one giant leap for me.
Travesti på Neil Armstrong berömda sitat

Idag kunde jag äntligen duscha hela kroppen. Detta utan att behöva hålla undan någon kroppsdel.
Vilken skön känsla! Äntligen kunna köra på med den stora fina duschen och slippa handduschen
och pallen! Kan ni tänka er hur det känns att få vatten bara rinna över hela kroppen.
Jag har inte känt det sedan slutet av september ( slaget om "såret på låret" började då!)
Så idag struntar jag i att jag är så förkyld å hängig. En ny milstolpe är nådd!!

Ser framemot att kunna skura av hela huden och få fram en ny fräsch. Dagens hud är
torr och skrynklig. Man ser nästan smutsig ut på vissa ställen.
Huden har ju inte förnyat sig direkt. Syns tydligt där jag haft dessa "plastplåster"
Huden är lite illa åtgången av de veckovisa bytena av plåsterna.

"Hålet" efter PICC-linen och såren från plåstren.

Nu måste jag först tvätta med tvål och avsluta med en tvätt med barnolja för att behålla
någon form på huden!
Behövs i alla fall inget hårschampo eller balsam :-)

Det är det små stegen som visar att det går framåt även om vägen vissa dagar kan synas lång.
Som just nu när jag är så förkyld. Har ont i huvudet, snuvan sitter fast, måste andas
genom munnen och då vaknar man med en mun som inte känns skön direkt!
Förkylningen och cellgifter med kortison gör ju inte att man mår bättre direkt.
Men jag sover, äter och dricker, lite pö om pö.  Fast ätandet har börjat ta över.
Sakta men säkert ökar vikten. Kortison har en förmåga att öka aptiten. Inget
jag behövde egentligen. Kommer nog att bli lika tjock som julgrisen innan
detta är över :-)


Dags att vila vidare - sport på TV!!

Ha det