Dagen D+1

Ned på jorden igen

Så fort det går att komma ned på jorden igen Det enda som krävs är ett mail.

Nu kommer nästan en hel vecka innan vi kan reda upp detta å inte mår man bra av det. Magen knyter sig. Det var inget som kom från sjukhuset eller någon vän. Känns som om man är lite borträknad av vissa.

Å upp igen- Hoppa över kyrktorn

Idag gjorde jag åter en omöjlig sak. Jag är ju jätterädd för sprutor men har idag tagit en alldeles själv och utan problem eller tvekan. Man kan göra mycket när man är tvungen. Med rätt stöd kan man förflytta berg!

Mediciner

Imorse tog jag de sista kortisontabletterna. Det kommer något annat sedan men jag hoppas
de inte skall göra en så pigg på kvällarna.

Den sista penicillin tabletten för den här kuren tas ikväll.

Kortisonsalvan skall jag ha att nästan en vecka till.

Snart börjar jag nog äta alvedon eller liknande när  värken sätter in. Den bör komma imorgon eller på fredag så sedan har jag en tid framöver när man har rätt ont. Kan vara upp till en vecka med varierande värk.

Kontenta

Jo, jag mår bra. Kroppen har lite ont emellan, kan vara rätt så orkeslös stundvis men humöret

är rätt bra. Psykiskt mår jag bra, inget orolig eller liknande utan känner mej stark,
faktiskt riktigt stark.

Mitt blodtryck har gått ner rejält, naturligtvis beroende på att jag nu vilar mycket.

Man behöver känna att man har stöd från arbetskamrater , vänner och familj, det värmer och gör en starkare.

Så till alla som läser detta

Vissa dagar är jobbiga kroppsligt/fysiskt för att man har ont, feber eller bara inte  har någon ork.

Men över alla dessa dagar ligger ett starkt täcke av säkerhet, framtidstro- snart är jag åter på benen!

Jag är en envis människa!

Medicinsk behandlingsenhet onkologi

Jag har lämnat min bloggadress till personalen på Medicinsk behandlingsenhet onkologi vid USÖ.

Om ni som är anställda  ser något sakfel rätta gärna till det.
Det kan vara så att jag fått något om bakfoten och felaktigheter  i fakta vill jag helst inte ha.
Tack på förhand.

Dagen D3

Sååå trötttt

Somnade efter 3 inatt och upp 7. Å vad jag var trött. Kortisonet boostar upp en så det är svårt att somna.
Man går på högvarv helt enkelt. Men till slut tar det kroppsliga över - vill sova.
Så jag somnade lite på soffan vid 16 tiden
Men jag slipper snart kortisonet. Imorgon bitti är sista omgången. I och med att jag slutar med medicinen för HER2 proteinet slipper jag även kortisonet. Dock kommer jag att få något annat att äta men vet inte riktigt än vad det är.


Frukost som igår dvs 12 kortisontabletter, 1 penicillin, 1 magtablett och smörja mot blemmor.
Åkte till sjukhuset och var där 08.15 . Gick direkt till Kem-labbet. Man fick prova 2 ggr innan man fick ut något blod.
Sedan en väntan på  1h och 20 min.
Tog en liten fika, kollade jobb post och sedan ddagens höjdpunkt- leta lägenhet till grabben i Luleå.
Som vanligt nästan inget att söka.
Det blev likadant på onkologen med att fåå in nålen i armen så efter 2 försök hämtade systern en ny syster
å vips så fungerade det. Smart drag att byta ut sig själv för jag vet att ibland går det ilås å då är det bara
att lämna över till någon annan.  Så jag var nog  lite besvärlig idag.
Nästa gång skall man sätta in PICC-line.

Beskrivning PICC-Line


Fick en rumskamrat från Kumla som hade samma problem som jag. Hon opererades 2 dagar innan mej och
har redan fått sin PICC-line. Som jag uppfattade det så var det hennes tredje gång med och hon var liksom
 jag med i testgruppen för HER2 proteinet. Vi har samma snygga frisyr men dvs peruk och ont om eget hår! 
Vi sa på skoj att de kunde boka oss samtidigt i fortsättningen. Vi har ju samma resa!
Sedan skall hon göra 3 veckor strålning mot mina 5.

Så vi är alla lite olika fast vi har samma sjukdom. olika reagens på medicinerna,
vi hanterar vår situation olika men vi har samma mål- bli friska!!

Imorgon skall jag ta min spruta hemma själv. Om det går bra kommer jag att lägga upp en bild
på bloggen imorgon efter kl13.


Go´kväll!

Dan före omgång 3

Frukostmeny

Idag var det den stora frukosten

1 tablett mot  magkatarr
1 tablett penicillin
12 tabletter kortison i lite vatten
1 kopp kaffe
1 smörgås
Låter inget spännande.

Åkte in till Hud kliniken och träffade min läkare. Såret bättre men inte läkt. Kommer att behöva gå hos distriktsköterskan
i Hallsberg 2ggr i veckan för att lägga på  en form av antibakteriellt omslag och måste tala med onkologen imorgon. Risken är stor att jag får en värre infektion när cellgifterna går igång eftersom såret ej är läkt. Kan bli en lång historia med andra ord.
Glad i hågen ringde jag till Hallsbergs distriktsköterska och telefonsvararen sade: det finns  INGA LEDIGA TELEFONTIDER! Sedan kopplas samtalet ner efter att de lämnat ett nummer för akutärenden.

Inga lediga telefontider, det mest underliga svar jag fått så jag skickade ett mail istället då jag måste komma dit denna
veckan och byta omslag och "plåster". De ringde upp omedelbart! Var också förvånade över att det inte fanns några telefontider kvar.  Fick en tid på torsdag.

Fortsatt meny idag blir

13.30  Lunch-ingen ´medicin!

15.30  Mellanmål
1 tablett penicillin

18.00 Middag- ingen medicin!

21.00 12 tabletter Kortison
Insmörjning på blemmorna med Kortisonsalva

23.30 Youghurt
1 tablett penicillin

Fullt upp med att komma ihåg all medicinering. Tur det bara är 3 likadana dagar kvar!

"Plåstret= större än såret (ca 10*10cm). Såret ca 1,5cm i omkrets, man kan ana utbucktningen där själva omslaget med bakteriedödande ämnet finns.

Inför steg 3

Kampen mot klockan

 

Nu är det dan före dan. På tisdag är det dags för nästa cellgiftsbehandling.

Då måste såret på låret vara nästan läkt för sedan går det fort nedåt med immunförsvaret igen.

Jag vill helst slippa ha något sår alls men så blir det inte.

Jag skall till hud kliniken imorgon så då får jag höra vad läkaren säger.

Men det går fort att bli bättre. I fredags var det marknad i Hallsberg. Alltid lika roligt att gå på.

Såret i låret kändes  nästan direkt så jag kunde inte vara där så länge.  Varje steg gjorde ont.

Men idag kunde jag gå 1 km utan att det gjorde ont.  Så vad hinner det inte bli till på tisdag!

Jag har ännu en del penicillin att äta upp (tom onsdag) och kortison som skall smörjas in på blemmorna varje kväll.

Fram till i fredags var det morgon och kväll. Man får använda särskilda kläder för kortisonet färgar kläderna gula.

Jag behöver kunna komma ut och gå åtminstone 30 min varje dag för att orka behandlingarna bättre. Dagens promenad var den första på flera veckor. Redan efter första cellgiftsbehandlingen fick jag problem som gjorde att jag inte orkade gå. Så jag har tappat en hel del kondition och den lär jag inte få tillbaka förrän allt detta är över.

Mina blemmor börjar torka ut. De är fortfarande lite lila men de bleknar för varje dag som går.

Det hår jag har kvar blir allt tunnare. Fast jag hade nog trott att allt skulle vara borta nu.

Det ser ut som om hårfästet klättrat högre upp men det beror på vinkeln på kortet

 

Skönt att inte ögonbryn och ögonfransar försvinner som håret och om man tappar dem är det i samband med den sista behandlingen om jag förstått det rätt. Samtidigt så efter den sista behandlingen kommer kroppens celler att börja hämta sig (nja 3 veckor efter) så då börjar allt hår växa igen Med tanke på växthastigheten så någon gång fram i mars – april har jag kanske lite eget kort hår att visa upp! Kul att se om det har förändrat sig. Kanske äntligen att jag kan få lite självfall!

När A-C var här upptäckte jag att jag hade missat det här med strålningen. Det är inte 5ggr utan varje vardag i 5 veckor som det ska vara. Det kommer att bli jobbigt att åka in till sjukhuset varje dag för detta. Får se när vi ska börja med det. Måste väl vara i bättre form efter cellgiftsbehandlingen förmodar jag så jag har lite bättre immunförsvar.

Nåja, den dagen den sorgen.  Inget att bekymra sig för nu.

Solen skiner, luften är klar, dags för en promenad i trädgården. Vi har en del blommor som måste tas in för vintern så J och A har en del att göra. 

Jag är bra på att peka  och hämta kaffe J.

Ha det!

Uppåt, uppåt

Å en sån dag!

På förmiddagen kom A och A-C och hälsade på.  Värmde att de kom. Vilka vänner!

Hur många går upp tidigt, sätter sig i en bil och kör från Stockholm ner till Hallsberg, hälsar på mej under några timmar och sedan åker hem igen! Bara resan tar 5-6 timmar ungefär!

Deras besök kommer jag att glädjas åt länge, långt efter att den lyxiga chokladen tagit slut.

Under eftermiddagen var det dags att åka in till sjukhuset för att få såret omlagt.

Läkaren tittade in och berättade att det var stafylokocker i såret. Inget konstigt, de finns på huden jämnt men jag som har en sämre immunförsvar klarade inte av dem utan fick en rejäl infektion.  Såret hade blivit mycket bättre. Jag skall åter på måndag för ny omplåstring och uppföljning.  Även blemmorna håller på att torka ut även om det går sakta och inte ser så roligt ut

Så efter denna sköna dag blir det nu bara vila. Hoppas kunna vara så stark imorgon att jag orkar gå någon timma på Hallsbergs Marknaden. Men det får bli bilen ned till centrum för ovanligheten skull!

Mellandag

Nu vill jag ha medicin, medicin.....

Otroligt vad fort saker blir bättre. Mitt finger där jag skurit mej, har blivit hyfsat bra under natten. Inte lite svullet, ömt och lätt att gå upp. En del av blemmorna (de mindre) har bleknat rejält.

Men med lite av godo kommer även lite av ondo. Känns att jag har något på gång i kroppen då jag har lite ont i halsen eller rättare sagt i körtlarna i halsen. Sä bäst att det det lugnt. Vill gärna vara i toppform  tills på tisdag när allt vänder igen.

Så jag räknar med att penicillinet och kortisonet gör sitt, så skall jag göra mitt dvs vila och äta, dricka rätt.

Längtar ut.skulle så gärna vilja ta en promenad. Få röra på mej lite och andas frisk luft. Få lite sol i ansiktet.
Denna omgången har det inte blivit något nästan. 3 ggr på snart 3 veckor. Hoppas det blir bättre så jag kommer ut lite i helgen.

Hörde om någon journalist som nyss fick cancer och han skulle arbeta trots cellgiftsbehandlingen. Han kände inget. Fast det var dagen efter första behandlingen sedan har jag inte hört något om honom. Skulle förvåna mej högligen om han orkar arbeta heltid. Många är i bättre form än jag. Jag får nog lära mej att hålla fingrarna borta från sådant som kan ge infektioner såsom burkar, jord, häckar, mm.
Jag har en viss benägenhet att hitta nya aspekter i redan kända sjukdomar eller andra orsaker som kan behöva sjukvårdsstöd.
Men det tar vi en annan gång.

Lite fördel med att vara hemma. Om inte Internet funnits så hade jag väl blivit galen.  Nu kan man "skriva" något till någon och få svar nästan direkt. Förr tog det flera dagar -skriva, stoppa i kuvert, gå till posten, vänta flera dagar en vecka, innan man fick svar. Nu kan man också hitta information lättare om saker som intresserar.

Det enda man fortfarande inte kan hitta är en lägenhet åt grabben. Det var lättare att hitta åt dottern i Stockholm än vad det är att hitta åt grabben i Luleå. Stort misslyckande för LTU och Luleå. Varje dag söker vi minst 2 lägenheter. Kön för vissa studentlägenheter är flera år. Idag står han som nummer 18 för en etta med köks skåp på 25kvm. Kön är på 37 personer.

Jag blir så trött....
Får väl glädja mej åt att fakturan från försvarsmakten inte kommit än. Men det har ju heller inte ersättningen för mina läkarbesök heller gjort och de skickades in samtidigt som den berömda "Beslutet". Konstigt att det tar sådan tid när kravet gick så fort att meddela.

Gäller att hålla reda på kredit och debet. Som tur är tar jag kopior på allt. Det har hänt en gång förut att alla mina kvitton försvann.

Jag sparar även alla mail för minnet är så kort.

Å andra sidan sparar jag även en kopia av kopian någon annan stans.  Yrkesskadad?

Det var ialla fall tur att världen blev lite mer datoriserad.  Vad tråkigt jag skulle haft nu annars!

Nä, dags att ta en tur ut i den digitaliserade världen!

Ha det

Å all annan skit

Status uppdatering

Dags att uppdatera min status

Värdena borde nu börja bli bättre inför behandling nr 3 den 9 okt men det hjälper mej inte just nu.

Hudkliniken

- inget drekt svar vad som orsakat mitt fula sår och de blemmor jag har, De har rengjort såret och lagt om det.
Påbörjar idag ny penicillinkur (3 tabletter om dagen tar både stafylokocker som streptokocker) samt
fått en kortisonsalva att stryka på de blemmor som är kvar.

Återbesök på torsdag för att lägga om såret.

Så nu är det bara att vila och hoppas att medicinen sätter in och hjälper till att stärka min kropp så jag kan ta hand om infektionen. Fast jag tror att det kommer att ta tid.

Man klara inga bakterier eller annat. Skar mej på fingret i fredags på konservkanten. Har givet en liten infektion samt att det inte vill sluta blöda riktigt. När det väl verkar slutat så går det tex hela natten och på nmorgonen använde jag fingret och då brast ena sårkanten lite.  Fram kom ett antal blod droppar så var det dags att byta plåster.

Inatt lyckades jag blöda näsblod. Kliade i näsan och gjorde ont av torkat blod och snuva så jag "görade" till näsan som vi västgötar säger, då lossnade en torkad bit och vips - massnäsblod. In med en vriden pappersnäsduk en stund så gick det över men det ser värre ut än vad det är på näsduken då den fort sög åt sig blodet och blev röd på ett stort område.

Pga cellgiftbehandlingen så är man inte bara infektionskänslig utan även tex  HB värdet blir mycket lågt och  blodet har svårare att levra sig. Därav att jag blöder så lätt och skador har svårt att läka.
Så gifterna slår naturligtvis både mot vita som röda blodkroppar.

Så idag vilar jag resten av dagen medan min familj får slita för att få iordning i trädgården ( alla utemöbler, blommor  mm ska in), källaren måste städas så allt får plats och sedan är det det vanloga inom hemmet (tvätt, strykning, städing, handling, matlagning mm)


Lite orkar jag som tur är emellanåt!