Sjumila kliv

Always remember that you are absolutely unique. Just like everyone else.
Margaret Mead

Tiden går, sakta men säkert närmar sig slutet på behandlingen.

Idag har jag bara 7 gånger kvar.  De biverkningar de talat om tycks ha kommit nu.
Jag låg hela dagen igår och bara gäspade så tårarna rann.
Att man kan vara så trött. Somnade i soffan. Fast det är inte så att man vill sova¨
man är bara så fruktansvärt orkeslös.
Samtidigt så känns bröstet liute ömt hela tiden. Måste smörjas med mjukgörande
kräm flera gånger om dagen och med kortison på kvällen.
Börjar få lite rodnad i huden.

Men håret det växer. Nu när man lappar sig på huvudet är det inte längre
stickigt utan mera luddigt och mjukt. Håret verkar vara såväl ljust som mörkt.
Vem vet jag kommer kanske att se ut som en tvättbjörn!

 Ögonbryn och ögonfransar är fortfarande
mycket korta. De tar längre tid på sig att växa ut.


Naglarna är inte vackra. Det som är ytterst går gärna sönder och det är ömt.
De är alldeles för mjuka men till sommaren kanske de är bättre"

Inte så vackert kanske!

Så det går sakta framåt. Väntar på ny läkartid. Då ska vi diskutera hur å när jag kan börja arbeta.

Ska bli skönt.

Fast just nu finns det viktigare saker. Min mor opererar idag, äntligen, sin höft.

Hoppas det blir bra så hon slipper värken och blir lite rörligare!

Framåt mamma!!

Ha det

Eva



Märkt och inmätt

Worrying is like a rocking chair: it gives you something to do, but doesn't get you anywhere.

- Van Wilder

Sakta men säkert räknar jag ner strålningsdagarna. Idag är det 6:e gången av 20!

Än märker jag inte av den. Har fått ut både kortison och mjukgörande kräm att

 smörja med flera gånger om dagen. Kortisonet har jag inte börjat använda ännu.

Färgen man änvänder för att märka upp var maskinen skall stråla är vanlig tusch penna.

Den sitter inte så bra när man smörjat bröstet. Har varit och handlat så jag har flera

mörka sportbehåar då tuschet färgar av sig och bröstet kommer att bli allt känsligare.

 Så här kan det se ut. Det finns många fler streck på kroppen!!

Har nu slutat med perukerna. De var ändå bara ivägen och de kliar. Läkaren skrattade lite

då han inte kände igen mej utan peruken men sa att kliandet kommer nog att bli värre

så det var nog ingen dum ide att slopa dem! Samtidigt så växer ju håret lite varje dag och

nu börjar jag åter få ögonbryn och ögonfransar. Men långa är de inte!! Håret är väl ca 6mm
långt och mjukt som bebishår. Ögonbrynen 1 mm och ögonfransarna (de som kommit)
 kanske 2-3mm.
Har ni försökt att sätta färg på 2-3mm långa ögonfransar?  Inte det lättaste! Resultatet
blir inte det bästa heller. Man får ha lite tålamod.

Hår eller inte är ju i sammanhanget små problem. Fast jag undrar om inte folk på jobbet blev

lite förvånade när jag dök upp utan hår. Man ser ju sjuk ut mot hur jag såg ut innan och de flesta

har ju inte sett mej under resans gång.

Lägg märke till de röda kinderna och det lite runda ansiktet.

Så lär jag få se ut ett tag till!

Jag har på sista tiden gått upp en hel del i vikt (fast jag var ju inte smal direkt innan heller)

samtidigt som kortisonet gjort mej lite rund i ansiktet.

Man får också så vackert röda kinder av alla behandlingar. Ni skulle

bara se när jag blir lika röd i hela ansiktet. Det kommer att ta ett tag innan det försvinner.

Dags att  träna för att förlora de kilon som jag gått upp. Läkaren sa att det var OK att börja

ta i lite mera. Blodvärdena är nästan normala. Men det kommer inte att gå fort utan blir

små steg i taget.

Var på försäkringskassan häromdagen och träffade handläggaren Lena för att få

information om hur man kan gå tillbaka till det vanliga livet med arbete. Bättre och

tydligare information har jag inte fått på länge. Man kände sig lättad efter besöket.

Att det fanns någon som faktiskt försökte hitta en bra väg tillbaka med först

arbetsträning, sedan försöka gå i tjänst lite i taget.

Tack Försäkringskassan!!

Dags att göra mej iordning för dagens strålningsomgång.

Ha det!!

19 ggr kvar!

There is no one giant step that does it. It's a lot of little steps.

Peter A. Cohen

Idag var det äntligen dags att påbörja den sista fasen i min behandlingsplan.

Japp, det gjordes en sådan när jag fick veta att jag hade bröstcancer. Rättare sagt

Hade läkarna redan gjort planen och den presenterades för mej.

Den enda avvikelsen är att man har kortat strålningstiden med en vecka.

Det är jag inte ledsen för.

Jag möttes av en sköterska som beskrev vad som skulle hända idag och framledes.

Vilka biverkningar som kan uppstå (brännskador, trötthet, klåda och värmeböljningar).

En del av dessa hade jag glömt eller förträngt. Skall hämta ut salvor bla kortison imorgon,

Åter fyllde man kroppen med tusch streck men jag slapp fler tatueringar. De kanske

Måste göra dem senare. Gäller att tvätta sig försiktigt så inte tuschen försvinner.

Idag tog det 40-45 minuter. I fortsättningen går det mycket fortare ned till 15 minuter!!

Vissa gånger skall jag ta lite blodprover och tala med läkaren innan strålningen.

Inte förglömma att jag är med i testgrupp och därför tar en del extra prover och samtal med den sköterska som har uppföljningansvaret för mig.

Så nu är det bara 19 gånger kvar!!

Jag skall träffa L på Försäkringskassan på fredag. Detta för att få reda på vad och hur min

återgång till arbetet skall gå till. Ännu vet vi inte när det kan ske. Min plan är att under strålningstiden titta in på jobbet innan strålningen. Det kan hända att ”tröttheten”

slår till om 14 dagar. Iså fall måste min plan revideras. Först när jag börjar arbetsträna kommer jag att veta vad jag orkar. Fast just nu verkar det som om alla läkare nog tror att jag kommer vara sjukskriven ett tag till.

Hmmm, vi får se. En dag i taget. För visst blir jag otroligt trött vissa dagar. Då är det bara att gå och lägga sig. 

Har mailat jobbet och förvarnat om att jag vill börja lite smått. Så jag försöker få strålningstiderna på eftermiddagen så man hinner titta in till jobbet strax efter lunch.

Gäsp, gäsp. Dags att passa tfn. Broderskapet skall ta med grabbens dator upp till Luleå.

Ha det!

Nu vill jag ha medicin, medicin med det samma..

Everywhere is within walking distance if you have the time.

Steven Wright

Var in till läkargruppen i morse och fick träffa en ny läkare. Snabbt konstaterade han

vad jag redan visste - inflammation i axeln. Han frågade om jag ville ha en kortison 

spruta men icke. Sist jag tog den fick jag en sort av allergisk reaktion och blev av med

 underhudsfettet precis där man gett mej sprutan. 

Därefter tittade han på de små "bölderna" och vips så fick jag en ny sorts penicillin

som jag inte haft förut. 

Så nu gäller det att komma ihåg att ta penicillin 3  ggr /dag 1 h före mat eller 

några timmar efter medan medicinen mot inflammationen ska tas 3 ggr/dag i 

samband med mat! 

Har fått ställa in mobilen med en massa möten för att komma ihåg dessa olika tider!

Annars är det bra. Något trött mellan varven och varm. Det killar i hårbotten
när håret börjar växa ut. Känns lite skönt faktiskt! Det som kommer upp är
väldigt fjunigt! till skillnad mot det hår jag klippte riktigt kort när det började falla av
så är fjunet som kommer upp både mjukare och tätare! Även ögonbrynen har börjat
växa men än är de bara 1mm långa.

Se så ljusa fjun!

Jag har börjat gå ut på stan utan perukerna. De är så förbaskat varma och kliar!!
 En del människor vet inte vart de skall titta. De tycker antingen att det är otäckt
eller så tycker man synd om mej (jag ser ju sjuk ut!)
Får se hur det blir när jag börjar titta in på jobbet för att arbetsträna men jag tror
jag struntar i peruken!!

Dags att ta lite medicin!

Ha det

God fortsättning!!

A day without sunshine is like, you know, night.
Steve Martin

Det har varit en skön julhelg. Hela familjen samlad. Precis som det ska vara!

Var lite extra trött ett par dagar. Sedan kom förkylningen, bara lite snuva.

Frös rejält, bara 36 i temp. Sedan kom något som skulle kunna bli finnar men dag tre

hade de växt mot att kallas bölder. Två mindre i nacken och en större i armhålan.

Den ena "sprack" i förrgår. Tvättat ordentligt så nu har den blivit mycket mindre.

Som om inte det räckte så har inflammationen i axeln på nytt blommat upp.

Tänkte att jag väntar till efter nyår innan jag ringer och hör hur jag ska göra

eftersom jag inte är återställd ännu och inte vet vad kan kroppen klara av själv.

 Det var inte 3 veckor ens  sedan förra cellgiftsbehandlingen.

 

Pratade med onkologen och det ska inte vara några problem för magen

( magen inte fullt återställd ännu)  med medicin

mot inflammationen i axeln samt att någon behöver titta på bölden.

Behöver förmodligen penicillin för jag klarar nog inte denna infektionen själv.

Det märks extra idag att jag har något i kroppen  då jag även fått lite

 svullna körtlar på halsen.

Imorgon har jag fått tid på läkargruppen (det är de som behandlat mina

axel inflammationer) så sedan hoppas jag kunna börja medicinera och

bli "frisk". 

Eftersom ingen mer cellgiftsbehandling ska genomföras så kan jag 

äntligen börja återhämta mej!

Vill ju vara frisk nog så jag kan börja träna upp mej. Var länge sedan  jag

gick på löpbandet eller tog en promenad flera dagar i rad. Nu har det bara blivit 

 3-4 gånger sedan sista cellgiftet.

Min plan är dessutom att kunna börja "jobba" lite grann snart och då vill jag hålla
mej så stark som möjligt.  Inga onödiga infektioner eller andra inflammationer.

Min skyddängel har fullt upp!!

Så trots att jag fått lite infektioner och inflammationer 

 så blir varje dag blir ljusare och längre, även för mej bildligt talat!

Ha det!

 

Filten över huvudet

Två steg framåt, ett steg bakåt

Plötsligt blev jag så där  trött. Så där trött som jag skrev om häromdagen.
Man kan knappt hålla sig vaken. Det är inte som
när man behöver sova utan såväl kropp som själ har bara ingen ork kvar.
Jag skulle kalla det utmattadstrött. Som om det inte finns tillräckligt med
syre i kroppen. Det varade i kanske 3 timmar. Fick lägga mej på soffan.
Orkade inte sitta upp i fåtöljen. Att man bara kan bli så oerhört trött.
Man somnar hela tiden till och från. Det går bara inte att hålla sig vaken.

När jag vaknade imorse var jag trött, inte som kvällen innan men trött
och frusen. Kollade febern = 36,2. Klart man fryser då.
Fick en så fin sweatshirt-tröja med huva av grabben. Tog på mej den
 och sedan en filt över kroppen men fryser ialla fall.

Liggande i soffan!

Det kommer inte bli mycket gjort idag. Planen var att stryka men det tror jag får
vara trots att det egentligen behövs. Ikväll ska vi hämta lite kött
så jag hoppas jag är piggare då. Måste till affären med för att handla lite daglig varor.

Nu blir det varm soppa och smörgås, sedan soffann och titta JVM.

Inga stora jobb idag alltså, inte ens en promenad i solen.

Ha det!

Mot nya mål!

Dreams are necessary to life. 

Anais Nin

Så har den ”sista” uppförsbacken startat. Det är nu 2 veckor sedan sista cellgiftsbehandlingen. Tidigare skulle det varit 1 vecka till nästa behandling men inte denna gång.

Känns skönt att jag inte ska ha någon mer behandling. Det finns några ”förbättringsområden” som det skall bli skönt att få igång! Så jag hoppas att börja märka lite förbättringar i slutet av januari! Men det kommer att ta tid innan man är "återställd".

Håret

Håret kommer att börja växa, ögonbrynen komma tillbaka och ögonfransarna bli bättre (de är inte helt borta ännu). Har inte hittat hur lång tid det tar för ögonbryn och ögonfransar att växa. Men jag har förhoppningsvis någon form av frisyr ,om än mycket kort, till midsommar.

Nackdelen blir att man får börja raka sig under armarna igen. Det har inte behövts på länge!!

Naglar

Tidigast om ett halvår kommer mina naglar att vara återställda. Just nu är de vågiga och ännu vet jag inte om jag tappar dem eller inte. Ibland gör man det. Särskilt vackra är de i alla fall inte!

Hud

Huden är just numera pergamentsaktig. En rejäl ansiktsbehandling skulle sitta bra! Eller egentligen en behandling av hela kroppen. Huden är torr och oelastisk på grund av cellgiftsbehandlingen. 

Kanske en dag på spa kan hjälpa. 

Kondition

Ska bli skönt att börja orka. Har gått upp en del i vikt de sista cellgiftomgångarna (varju inte smal direkt innan heller) så jag har en del att träna bort och försöka ”äta” bort. Ännu är jag inte tillräckligt stark. Kanske i mitten/slutet av januari är jag så pass fysiskt återställd så man vågar sig på lite hårdare träning och minskning av kalorierna.

Mage

Ser framemot att slippa äta medicinen mot magkatarren. Snart kan man börja äta normalt utan att vara rädd för att magen inte skall kunna hantera det, Slippa få ont eller knappt kunna sova för at maten är på väg upp i halsen.

Nästa behandlingsplan

Från den 9 januari kommer jag att åka in till USÖ varje dag för strålningen. Förhoppningsvis ska jag veckan därpå börja arbetsträna. Se om jag orkar jobba lite varje dag. Min plan är att när sjukskrivningen går ut i februari kunna vara igång igen.

Allt hänger på tre saker

1 Jag måste få tillbaka orken.  Av cellgifterna kan man bli väldigt trött. Ibland känner jag av det. Trötthetssymptomet kan tydligen vara kvar i flera år. Fast jag tror inte det drabbar mej. Känner mej piggare för varje dag

2 Man kan få ”brännskador” och bli ”trött” av strålningen.

3 Måste bara hitta något att ha på huvudet. Är inte säker på om jag orkar ha peruk. Den är för varm och sitter inte fast ordentligt. Kanske någon form av sjal blir lösningen. J

Idag ska jag gå lite på löpbandet. Tar mej en tur medan jag tittar på TV:n. Det blir ingen snabb tur utan i lagom promenadtakt. Ännu är inte blodvärdena återställda så syresättningen är inte den bästa.

Men min största längtan just nu är att snart kan jag äntligen bada! Utan att få någon otäck infektion. 

Tänk att få sänka sin kropp i varmt vatten och bara ligga och njuta!  

Var beredda med badtunnan i januari  J och J för då kommer jag!

Så, ha en bra dag för nu är det dags för en promenad!!