...och fortsätter framåt

I'm a dreamer. I have to dream and reach for the stars, and if I miss a star then I grab a handful of clouds.

Mike Tyson

Nu har det gått tre år sedan jag var igång med cellgifter och jag har påbörjat
mitt 4:e år som cancerfri. Tiden går fort när man tittar i backspegeln.
Nu mår jag bra.

Var hos läkaren i början av september och alla prover var bra  och sedan
till mammografin. Höll på att få hicka då man blev tvungen att ta om bilderna
på högra bröstet (det o-opererade) och sedan ultraljud. Allt var tillslut bra
men specialisten sa att jag hade cystor i bröstet (ofarliga) och att de ibland svullnar.
Allt var som det skulle.

Jag kommer att fortsätta gå hos läkaren i 6 år till. Detta då jag ingår i en studie.
Annars hade det inte varit så länge och varje år.

Det blir en ny rekonstruktionsoperation på det vänstra bröstet någon gång
kring jul förmodligen. Ska bli skönt när det är klart för det är så jobbigt
med andningsuppehållen under uppvaket. Själva operationen och tiden
efter är lättare än det. Värken i bröst och mage, som sitter i länge, är lättare.
Tänker försöka gå ner 4 kilo så minskar jag risken för andningsuppehållen.
De beror på att när jag slappnar av sjunker hela svalget ihop och
då man är lika fet inuti som det som syns utanpå så blir det stopp.
Är nu ialla fall 1kg ner. 3 kvar att gå!

 

Grabben var hos läkaren i somras (juli) och alla prover var bra. Han har
nu påbörjat sitt 2:a år som cancerfri. Han kommer att fortsätta följas upp
men inte lika ofta om jag minns rätt. Så allt går åt rätt håll.

 

Modern har fått ytterligare en cellgiftsomgång för sin lungcancer.
Så hon stoltserar med peruk nu. Läkaren tyckte dock att hon var
oförskämt pigg och i mycket god kondition för att vara sjuk!

 

Där hemma har man beställt tre hoodies med texten ”Fuck cancer”.
En till oss var, Jan, Niklas  och mej. Så vi kan sitta i trädgården en lite
kylen kväll och dricka en öl, ta en grillad korv och känna att vi lever vidare,
i full fart, precis som det ska vara.

 

 

Ha det

Eva

As times goes by....

Stop worrying about the world ending today. It's already tomorrow in Australia.

 Charles M. Schulz -

  

Då har det gått ett tag igen. Sonen har flyttat hem och hoppas kunna läsa

vidare på Örebro Universitet.

Han kontrollerade sej i juni med bra resultat, dvs inga cancervärden i blodet, 

och skall snart träffa en läkare och göra en ny röntgen.

 

Min mor har nu fått ett antal cellgiftsomgångar och skall ha en till denna

veckan. Sedan hoppas vi att tumören i lungan slutar växa.

Det är tufft att återhämta sej när man är äldre och röker. Till mors

förtvivlan började hon tappa håret så jag åkte till henne med mina peruker.

En av dem passade jättebra! Men ännu har hon inte tappat så

mycket att hon behöver använda den.

 

Jag väntar på en mammografitid, den  torde komma snart och har varit hos

plastikkirurgen. Resultatet blev att göra  ytterligare  en fettförflyttning i höst.

Resultatet var hyfsat från det förra och man vill ju helst slippa skära i bröstet

då det vanligtvis är skört efter strålning och har försämrad blodförsörjning.

 

Så vi ser framåt med tillförsikt.

 

Två arbetskollegor ytterligare har drabbats av tumörer. En av dem har

redan opererats, för cancer i gallblåsa och gångar om jag förstod det rätt,

och en skall göra en förnyad biopsi på en tumör i tjocktarmen.

Jag vet inte hur de har det, men jag hoppas att de mår så bra det går

och att även de ser framåt med tillförsikt.

 

Jag tycker det räcker nu med cancer. Som det står på grabben tröja

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Ha det

Eva

En ny dag

I intend to live forever, or die trying.

Groucho Marx

Sov skönt och länge i natt. 
Tog lite tid innan jag somnade igår kväll  men sedan!
Vaknade och hade ont i ryggen igen men är klart piggare idag. 
Dags för morgonens omgång av smärtstillande. 
En  Tramadol stada (opiat) 3ggr/dag och 2 st Alvedon 500mg 4ggr/dag
enligt doktorn fast det blir för mycket tycker jag. Tänkte hoppa över Tramadolen
idag men tänkte om efter att jag vaknat. Det känns när den sätter in. Man blir lite 
segare och lite illamående. Men man har absolut inte ont längre. Men Alvedonen
blir det bara 2 st av idag. En nu på morgonen och en i kväll. Sedan får jag väl öka
 på den när jag tar bort tramadolen.

Tar varje kväll en liten spruta Fragmin mot blodpropp. Det är inte kul!
Jag är ju lite spruträdd men hittade ett bra ställe igår kväll att ta den på.
Nu är det bara 9ggr kvar!

Det blir en lugn dag även idag :-) 
Fortsätter äta försiktigt och lite  i taget. Det mår magen bäst av.

Man är ju omlindad så det räcker. Skall bli skönt att få duscha nästa vecka
när man tar bort alla plåster/bandage och stygnen. Tills dess gäller att inte blöta
såren utan tvättlappen blir ens bästa kompis. 

 Redigt omlagd :-)

Tabletterna har börjat verka så nu går jag och lägger mej på sängen igen. Ha en bra dag!

Eva

Dagen efter

Hunger, love, pain, fear are some of those inner forces which rule the individual's instinct for self preservation.”

Albert Einstein

Igår morse åkte jag till sjukhuset. var där klockan 7. In på en sal och fick byta kläder. Jag var nr 1 i kö till operation.
En sjuksköterska kom vid 7,30 med smärtstillande och antibiotika. Strax före 8 kom läkaren och ritade på min mage. Varifrån och till vart, med tuchpenna.
Ett stort antal foto från alla håll och kanter togs för att ha som "arbetsunderlag" och dokumentation.
Sedan var det dags att åka upp en våning till operationssalen.

Tog lite tid för dem att få in porten. Första försöket misslyckades. Lite blodkontroller gjordes eftersom jag bytt blodtrycksmedicinen sedan jag var på operationsplaneringen.

Så var det dags. Lite syra att andas och sedan kom lite sömnmedel....

10.30- började maskinen pipa högljutt. Då förstod jag. Jag var åter på uppvaket och andningen krånglade igen. En sköterska kom: Andas, lugnt och djupt. så tystnade maskinen för att en liten
stund senare åter klaga på min syremättnad. 

Så höll vi på till ca klockan 13 när jag kom tillbaka till avdelningen där jag började på morgonen. Fick lite blåbärsdricka.

Senare lite kaffe och en smörgås, kissa lite och åter i sängen. Fast jag vågade inte riktigt somna.

Slumrade till och vaknade igen. Gjorde sådana snarkningar som när det blir totalstopp.

Ny smörgås vid 16 strax innan läkaren kom.
Skall tillbaka den 13 mars och skall vara sjukskriven i 3veckor!  Hade räknat med 10 dagar bara.
Läkaren var mycket nöjd med operationen. Man hade kunnat flytta mer fett är beräknat och mycket lite vätska hade kommit med.

Jag var mycket seg av alla smärtstillande och efter sövningen. Jan kom och hämtade mej och vi hämtade ut mer smärtstillande.
Vi skulle åka till ICA och handla lite med precis när vi kom in i Hallsberg fick vi stanna. Nu kom all mat upp! Fast jag blev lite piggare

Åt inte mycket men det jag åt (mest sådant som ger energi dvs yoghurt, glass och choklad) gav mej sura uppstötningar som höll i sej fram till 3 inatt. Då hade ryggen kollapsat. Vid 5 gav jag upp och tog en smärtstillande.

Så nu sitter jag här och har för jä... ont. Det blev inte någon vidare sömn inatt dessvärre.
Var vaken för det mesta. Tog en starkare smärtstillande till frukost men den har bara hjälpt lite.
Fungerar bra på såren men mindre bra på ryggen. För att hjälpa ryggen behöver jag gå och röra på mej men det vill inte magen!
Gillar inte de smärtstillande, de får mej att må illa! Fast jag lämnade tillbaka det värsta medlet.
Vill absolut inte ha morfin. Det är skitäckligt! Jag mår så dåligt av det. Då tar jag hellre en sämre tablett och mår lite bättre men också lite mer ont. Godis särskilt choklad hjälper till att ta
bort de värsta topparna har jag lärt mej under denna resa!

Nej dags för att röra på mej lite och sedan gå upp i B:s säng, starta TV:n, palla upp mej å bara vänta på att det ska bli imorgon. För det blir ju lite bättre varje dag!

God förmiddag !

Eva

Kroppsremodulering!

“I can hardly wait for tomorrow, it means a new life for me each and every day.” 

― Stanley Kunitz

Igår kom det med posten. Kallelsen till operation eller rättare sagt fettförflyttning.
Den 3 mars är det dags igen att flytta fett från buken till bröstet.
Förra operationen gick riktigt bra. Mycket av det flyttade fettet  brukar normalt
försvinna ut i kroppen så man kan tvingas göra ingreppet flera gånger.
Jag hade tur och fick behålla en hel del av fettet. Hoppas det går lika bra denna gång med.
Den här gången får jag åka hem samma dag. Man behöver sängarna. Gör inte
mej något. Skönt att vara hemma.
Denna gången har de lovat att jag ska få en bättre gördel. Den förra gjorde ingen
 nytta direkt och jag hade ont länge i buken. Kändes som om yttre "skinn- och fett-lager"
och bukhinna skavde så fort man rörde sej.

Har en arbetskamrat vars hustru gått igenom samma resa som jag fast hon
är inte riktigt klar ännu med "medicinen" mot HER2 om jag förstått det rätt.
Den gör ont , så ont. Håll ut snart är det slut och du kan börja bygga upp dej.
Det tar tid. Sköt om er och se framåt!

Jag har fortfarande svårt att bygga upp muskler och få upp flåset riktigt.
Fast jag försöker springa på löpbandet vill det sej inte riktigt. Resultatet kommer
inte i takt med slitet. Efter 1 års hård träning orkar jag fortfarande inte springa 3km
i hyfsad fart dvs 8km/h! Men häromveckan klarade jag för första gången
att springa 2km under 15 min!!

Visst har jag blivit starkare och fått bättre kondition men det går långsamt
och jag har fortfarande ont i mina lårmuskler. Mest om natten när jag ligger.
Det är som om musklerna inte tycker om trycket från madrassen.
Ibland hjälper en smärtstillande i några timmar men det händer att jag
vaknar man av att jag har ont. Men det blir allt mer sällan och det gör allt
mindre ont i musklerna!
Enligt en annan cancerdrabbad kollega så tog det 5 år för honom innan
det vände och träning började ge resultat ordentligt!
Så jag har bara 3 år kvar nu innan det vänder.

Min mor har nu snart fått alla sina cellgifter för sin lungcancer
och jag hoppas nu att det räcker. Det är tungt för henne och resan har varit lång.
När jag blev sjuk upptäckte de problem med ena lungan. Den är behandlad men
nu är det den andra.  Glad att jag slutat röka. Min mor är nu 84 år i år och
har rökat länge. Misstänker att rökningen är en bidragande orsak till cancern.

3 olika cancer former som drabbat mormor, mor och son. Cancern är
i vårat fall inte något ärftligt. Vi har bara haft otur.

Fast nu tänker vi ha tur och vi säger Nej till cancer!

Ha det!

Eva

Förberedelser

Never put off till tomorrow what you can do the day after tomorrow.

Mark Twain

Så var då dagens besök på USÖ klart.

Det tog tid men så är det mesta klart inför operationen.

Det började med

07.30             Blodprov

08.30             EKG

09.30             Träffade plastikkirurgen och sköterska. Gick i genom hälsodeklarationen

11.30             Narkosläkaren

11.40             Operationssamordnaren

Så operationen beräknas bli i vecka 10 eller 12. Kirurgen opererar

bara varannan vecka!

Operationssamordnaren trodde att jag skulle ha en tid i brevlådan

när jag kom hem från Idre.

Denna gång blir jag inte kvar över natt. De behöver sängarna för sjukare patienter.

Jag är ju inte sjuk direkt utan ska ju bara flytta lite fett J.

Efter denna operation får vi se hur det blir och ev fortsättning.

Helst vill jag slippa den stora ”flytta skinn”-operationen!

Grabben gjorde sin kontroll i början av januari. Både blodprover och röntgen.

Blev en liten överraskning då det inte var vanlig röntgen utan en magnetröntgen.

Grabben tyckte det var något obehagligt och trångt. Resultatet var i alla fall bra.

Inga cancerceller på blodprovet eller några tumörer på skanningen!

Allt var som det ska vara!

Så ha det

Eva