Bloggportalen statistik

Bloggportalen statistik

måndag 10 december 2012

Snart sista Dagen D

“The odds of hitting your target go up dramatically when you aim at it.”


Nu är det snart dags för den sista cellgiftsbehandlingen. På onsdag är det dags. Skall bli så skönt att slippa bli dålig, vara försiktig så man inte skär sig, träffar någon med någon värre sjukdom än vanlig förkylning som smittar, slippa blöda näsblod stup i kvarten och få skrubba hela kroppen ordentligt, kunna krypa ned i  ett badkar, sova på höger arm mm.
Det är rätt  mycket när man tänker efter som man inte kunnat göra eller måste tänka sig för innan man gör. För att inte tala om alla konstiga sår, infektioner, utslag, värmeslag, feber och denna ständiga rinnil av vätska från ögonen.

Skall bli skönt att få tillbaka orken, kunna gå upför trappor utan att nästan säcka ihop av att musklerna inte får tillräckligt med syre. I januari bör håret börja växa ut så kanske i april - maj kan man ha någon form av frisyr. Jag hatar peruk!!
De kliar, sitter inte fast och blir oerhörd varma.

Nästa vecka skall jag först möta strålningsgänget och bli inmätt sedan dagen efter är det dags för den stora kontrollen av hjärtat då en del av medicinerna kan orsaka skador på hjärtat. Jag vet att innan allt detta påbörjades så var mitt hjärta i toppform.

Ja det är en bit till att gå men sakta och säkert tänker jag slutföra denna resa.


Återkommer på onsdag eller torsdag med information kring hela långa onsdagsbehandlingen, borttag av PICC-line mm




Ha det!

torsdag 6 december 2012

NOR- Minnen från min tid vid S2

Detta inlägg avser enbart minnen från min tid vid S2 och har inget med min cancer att göra!

Det omöjliga tar bara lite längre tid!

S2 devis

Den 5 december 2012 fick jag ta emot NOR (Nit och Redlighet i Rikets tjänst). Vi var 6 st från FMTM som samlats på Bielke mässen i Kumla.

För mej som normalt bara går hemma var det trevligt att få träffa kollegorna.
30 år är mycket och vad har jag egentligen tillfört?
Jag ska berätta några delar av mitt yrkesverksamma liv så kanske det klarnar J

Början på den långa resan

 

Jag började att utbilda mej som Lotta. Befälen i sambandstjänst/växeltjänst var från S2 i Karlsborg. De hade en lite annorlunda inställning till tjejer än många befäl från andra förband.
Jag hade bla kn CA Johansson och  öv Hasse Kvint  som befäl. De var av den åsikten att om jag skulle bli instruktör så skulle jag kunna tjänsten ordentligt. Det innebar tex att CA lärde mej bygga och ansluta inre nät, Kvint gav mej ett par systemtekniker att basa över, så de stackarna tvingade jag att lära mej nästan allt om trådstationsvagn 5 och dessutom ofta på kvällarna då jag hade andra lektioner på dagarna. Med egen nyckel till vagnen hade jag ju fri tillgång.
Den kunskap de gav mej kostade CA en middag då han slog vad om att jag inte kunde koppla upp en 1425 hertz telefon!!

Episod 1
Mitt sista år som elev var jag på slutövningen förare åt övningsansvarige . De visste nämligen inte riktigt var de skulle placera mej. Nåväl jag körde och körde och till slut var klocka 2 på natten. Jag var riktigt trött och sa att nu orkar jag inte mera. KÖR sa mannen. Men då höll jag på att köra rakt fram i en T-korsning så hemåt bar det. Väl hemma sa jag till tjejerna i växeln att jag inte fick väckas förrän kl 07. Inte av någon!!
06.30 stod det en löddrande kn Skargren i min dörröppning och vrålade :
-Hur kommer det sej att tjejerna i växeln inte lyder mej och inte vågar ringa och väcka dej? Vem är chef här egentligen?

Hmmmm, en del av oss är naturliga chefer tänkte jag med ett leende.
Sedan talade jag med tjejerna och sa att de naturligtvis var tvungna att lyda högre chef!

Episod 2
Jag började min tjänstgöring på S2 efter att blivit felkopplad i växeln.
Jag satt som utbildningsansvarig på Lotta kåren i Mariestad och skulle ordna en grundkurs i fjärrskrift och bad att bli kopplad till fk Johansson. Så blev det men istället för Ulf kom jag till Roland (jag hade haft båda som befäl på Lottaskolan). Han satt då och hade lite personal problem. Det saknades utbildare på växel så han frågade om jag kunde tänka mej att komma och utbilda länk-killarna på den vx de hade i hytten.
Javisst svarade jag och på den vägen är det. Jag blev kvar inom försvarsmakten. Där ser man vad ett samtal om än så felkopplat kan betyda!

Episod 3
Den 1:a april bröt jag benet när jag med några kamrater från S2 var i Frankrike och åkte skidor. När vi kom hem hade vi en övning att ta hand om. Sagt och gjort, det går att jobba med gipsat ben.
Mitt ansvar var som C SBC i den stab som var i Vättern skolan med elever från MHS. Jag hade väldigt ont i mitt ben (visade sig senare att det var mycket stora mjukdelsskador så jag kom att kunna jogga först i slutet av juli!) och gick för att sova till vårt kryptorum som är både tyst och mörkt. Sa till soldaterna att väcka mej klockan 07.00 då jag skulle ha en genomgång med MSH eleverna kl 08.00.
Jag vaknade 07.45! Panik. Stapplade ut ur rummet med det korta håret stående rakt upp.
: Varför i h:e har ni inte väckt mej? Skrek jag åt personalen.
-         Vi tyckte synd om Fanjunkaren som hela natten har haft mycket ont!

Tydligen hade jag ojat mej i sömnen och ont hade jag rejält.
-Tack för omtanken men ni skall följa order! Sa jag till dem innan jag hastade vidare

Jag hann precis in för att genomföra utbildningen av MHS eleverna. Jag hann bara blaska av ansiktet med vatten, inga tänder borstade och hungrig. Jag gick inte nära någon människa innan jag hann tvätta mej och borsta tänderna ordentligt. Så ni kan förstå att jag fort lämnade genomgången.  Vad genomgången handlade om?  Meddelandets gång i en stab, vem gör vad och hur!

Episod 4
CA (om jag minns rätt annars var det MB) skulle komma på besök på S2. Jag var då på 3.kompaniet där nuv öv Örtengren var chef och kn Ekvall var stf. Stf var mycket noggrann med att jag behandlades som vilket annat befäl som helst och inte hade några vare sej nack- eller fördelar av att var tjej.
Jag fick dock gå in till kompanichefen för att be om att få undantag avseende uniformen.
Vi hade 59 an ute men den var lite stor så jag hade fått sy in den. Nu beordrade man att vi Skulle ha 58:an (tror jag det var) på under besöket men jag hade inte den och om jag skulle ta ut den behövdes den sys in. Jag slapp detta tack och lov men var då den ende på förbandet som bar 59:an.
När CA med följe kom till mej övningshallen där jag hade utbildning i VTÖ –anläggningen (växeltjänstövning) så gjorde jag mej beredd att hälsa korrekt. Vi hade fått öva innan.
Men innan jag hann säga något så stack CA fram handen och hälsade . Jag som hade övat på att lämna av till generalen.
Han frågade hur det var att vara kvinna och om jag behandlades annorlunda.
-Ja,  general svarade jag och såg i ögonvrån hur kompanichefen hade svårt att hålla sig för skratt medan ställisen mer såg ut som om världen rasat. Sedan fortsatte jag:
-De andra befälen har fått lämna av men inte jag!’
 Generalen skrattade och sedan fortsatte inspektionen. Efter vad jag vet var han nöjd och
Kn Ekvalls hjärta återfick normal takt!


Episod 5
Som avslutning en liten kort historia från skolhuset.
Kompanihefen meddelade en dag att jag skulle skickas på utbildning till TSA för att bli signalskyddslärare. Sagt och gjort. I januari flyttades jag sedan till Skolhuset för att tjänstgöra hos kn Eriksson.
Nya soldater hade ryckt in (fredsfjärrskrifts soldater som skulle tjänstgöra på milostaberna)
Nu skulle deras första lektion genomföras. Jag var inte hundra kunnig på fjärrskriftsutrustningarna utan kn Eriksson skulle genomföra utbidlningen på fjärrskirftsutrustning 508b.
Jag satte mej längst bak i salen och lyssnade på kn Eriksson lektion.
Han har en underbar humor men det är inte lätt för de nyinryckta som inte vågade skratta pt hans demonstration medan jag låg över bänken längst ned skakande av skratt.
Särskilt åt hans genomgång av remsläsaren:
-         Tag nu ert pekfinger och killa försiktigt de små piggarna!

Väldigt militäriskt J.
Soldaterna lärde sig snabbt uppskatta denne kunnige, humoristiske man. Jag tror de hade gått till världens ände för hans skull.

Detta var lite av mina minnen från S2. Stort tack till er alla, militärer som civila, som jag har haft nöjet att få arbeta med. Det har varit både lärorikt och nöjsamt.


Ha det!

tisdag 4 december 2012

Processer

Experience is one thing you can't get for nothing.


Idag var sista planerade besöket på vårdcentralen i Hallsberg. Gick smidigt som vanligt.
Plastplåstret hade lossnat rätt mycket. Ska bli skönt att bli av med detta den 12:e december.
Ett stort tack till distriktssköterskorna där som spolat och gjort ren min PICC-line.

Nu återstår en cellgiftsbehandling och sedan är det dags för strålningen.
Jag undrar om det finns någon läkare som har ansvar för mej, hela denna process men jag kan inte komma på någon.

Först träffade jag en läkare på mammografin som bedömde att jag skulle opereras. Han beskrev varför och vad som ev kunde hända. Verkade trevlig och försökte svara på mina frågor.
Sedan en ny på kirurgen. Han sa i princip bara att jag skulle opereras och att jag skulle vara nöjd med det. Hur bröstet sedan blev var inget som något att bry sej om. Jag fick känslan av att han tyckte att en gammal kärring som jag mest var till besvär.
Sedan opererade en annan läkare. Honom minns jag av naturliga skäl inte mycket av.

När man sedan hade kontrollerat det man tog bort fick man ett möte med kirurg, patolog och onkolog,
Givet ny kirurg, han som gjorde operationen var på semester.
Mötet med dessa 3 samt sköterskorna var dock bra. Man kände sig omhändertagen och så har det varit av all personal sedan på onkologen.
Jag har träffat två olika läkare på onkologen. De har verkat kunniga och svarat på alla mina frågor.
Hur många kommer det att bli på strålningsavdelningen?


Bästa Landsting och USÖ.
Jag skulle så gärna vilja ha en läkare som har någon form av huvudansvar. För till vem vänder jag mej om jag har några frågor kring tex det kirurgiska resultatet, om jag vill snygga till bröstet eller om jag tror att något är fel?  Ska jag ställa mig i någon kö via min vårdcentral?
För nu börjar jag förstå att varje avdelning gör bara sin ”grej”.
Det är klart  
1) Mammografin har ansvar för processen ”mammografi”
2) Kirurgen för processen ”operera”
3) Onkologen har ansvar för processen ”cellgiftsbehandling”
4) Strålningsavdelningen för processen ”strålning”
5) Plastikkirurgen för processen ”snygga till”

Vem har ansvar för processen ” Eva har bröstcancer och nu ska vi fixa till det”?

Å till mina arbetskamrater- lite som vi också hanterar ärenden ibland!

Ha det så bra!

onsdag 28 november 2012

Mot strålande tider!

Peruk, plastiga plåster och PICC-line



Mår bättre och bättre, nästan inget illamående och plötsliga värmeattacker blir färre och färre.
Orken givet inte på topp men inget annat att vänta. Man blir fort väldigt trött men det går fort att återhämta sig. Tur man slutat röka! Har blivit lite snuvig men än så länge inget att bekymra sig över.

Skulle sätta i motorvärmaren då var det dags att åka på det näst sista besöket hos Hallsbergs vårdcentral. Det var lite trångt och man får böja sig långt. Då ramlade såväl glasögon som peruk av. Gissa om jag blev förbannad. Ska bli skönt med eget hår och att kunna använda linserna!!

Åkte till vårdcentralen för rengöring av PICC-linen. Gick smort som vanligt. Lite extra tvätt vid ingången i armen då det var lite rött omkring samt flytta ”plåstrena” så de inte kom på samma plats. Hade lite ont i skinnet på överarmen.



Borttag av "plåster"


Innanför all plast





Spolning av "slangen"



åså tvätt. Sedan skall bara plastas in igen så är det klart.

 

I am not pretty. I am not beautiful. I am as radiant as the sun.

-Katniss Everdeen


Fick kallelse till Strålbehandlingsenheten idag. Skall dit den 19 dec för en datortomografi. Detta för att kunna bestämma hur mycket och exakt var på bröstet man skall stråla. Själva strålningen sedan börjar den 9 januari. Börjar se slutet av denna resan!

(http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Undersokningar/Datortomografi/)

Nej, nu är det dags för skidskytte så -Ha det!


söndag 25 november 2012

Å en dag till

Apparently there is nothing that cannot happen today.
Mark Twain


 

Vaknade och var så trött. Ögonen var alldeles vattniga, näsan full av snuva och jag känner mej inte pigg. Har väl gått och fått någon förkylning.
Hostade upp mej och tog lite frukost framför TV:n. Det är ju Vinterstudion och dagen börjar med damernas stafett 10 km. Sedan får dagen fortsätta gå i sportens tecken.
Kommer att hålla mej still och bara vila.

Men man svänger fort. Jag har frusit lite under en timma nu och plötsligt som om någon vred om en knapp så är jag röd som en tomat i ansiktet och jättevarm. Efter en stund har man svalnat av och fryser lite. Bara att ta på sej sin sköna ullfilt igen.
Feber? Nej enbart låg temperatur. Tycks hålla mej kring 36,5 och går ner till 36,2 och upp till 37,3.

Tänk om man hade vilat på detta sättet för lite förkylning när man inte fick cellgifter.
Då hade nog folk tyckt man var lite sjåpig!

Så var dam stafetten över, Sverige kom 2:a. Riktigt bra jobbat.  Hoppas resten av dagen blir lika bra och varför inte bättre!!

Nu kryper jag ner i filten igen!

Ha det!

fredag 23 november 2012

D5+2

En ny dag

 

Så har ännu en dag gått. Jag var ruskigt trött igår kväll. Lade mej vid 12 och somnade nästan omedelbart.
Det gör jag alltid efter att jag fått behandling. Jag sov ända fram till närmare 09.30. Har sovit i 9 timmar! Kände mej klart piggare idag och särskilt efter en sådan skön sömn. Illamåendet ligger dock lite på lur.
Blir fortfarande som ett rödljus och väldigt varm. Idag efter lunch kom jag äntligen över 37 grader. Har legat på
36,5 nästan varje dag utom imrose då det var 36,0. Inte så bra. Men nu vänder det.
Kommer att ta någon /några dagar till innan det blir lite bättre.

Snickaren var här igår. Vi bestämde att det göra iordning fönstrena innan julen (jag slipper alltså tvätta dem) men stora rummet blir förmodligen först i vår och kanske blir det rummet bredvid. Det beror på lite andra saker. För det rummet är belagt med A:s möbler.

 Idag kommer jag inte att göra så mycket. Bara vila. Väntar på dottern som just nu är på
anställningsintervju. Håller tummarna. Hennes pojkvän SK har just fått en provanställning! Jättekul!!

Har sökt ytterligare lägenheter åt grabben. Torde vara hans tur snart. Kön på STudentbostadsservice har äntligen rört sig ned till hans ansökningsmånad och jag sökte en via blocket nyss.

Imorgon skall vi åka å gratulera en vän, CE. Skall bli trevligt. Bäst jag är piggare till dess.
Skulle inte gilla alls att vara tvungen att vara hemma och inte kunna gratulera.

Jobbar kompisen MB fyller år idag och är ute på Östersjön å fiskar på sin dag för att sedan vara kvar i skärgården.
Låter som en skön dag! Ha det grabben!

 “A little Consideration, a little Thought for Others, makes all the difference.”
A. A. Milne

 

Ser lovande ut att få en riktigt bra helg nu när det börjat så bra!

Ha det!

torsdag 22 november 2012

D5+1

Stilla mak


Idag rör jag mej försiktigt. Kommer mest att sitta still. Är illamående men kräks inte som tur är.
Än är det lite värre än förra gången.  Igår kväll satt jag uppe länge innan illamåendet gav med
sig att jag ville ligga horisontellt!
Blir väldigt varm stundvis, svettas på huvudet och ansiktet blir illrött. Kommer att ta ett par dagar
till innan det går över. Men humöret är bra! Som vanligt bara en fråga om att hålla ut och det är
jag mästare på (när det gäller saker man inte kan rå på eller bara inte just nu).

 

Besök

DO var här i måndags. Vi fikade och pratade.
Han hade med sig fin-fin choklad och hälsningar från sej och gänget.
Som vanligt drog tiden iväg. Alltid lika roligt, man lever liksom upp.
Man vill veta hur han har det, närmsta vännerna och
närmsta bekantingarna. Så det är en del att bli uppdaterad kring.



Att det finns så god choklad!
Den gick åt fort!


Idag kommer snickarn för att titta på ev byte av vissa fönster och ombyggnad av stora rummet.
Flera veckor sent men det vore roligt om de hann innan jul! Kanske något för optimistiskt.
Men tänke er bara - jag behöver inte tvätta fönster eller julstäda i stora rummet. Vi glömmer det
där med att flytta möblerna (vet inte riktigt var vi skall göra av dem).




Framåt

Å vad tiden går fort. Snart är det jul och hela familjen samlas. Skall bli så roligt.
Samtidigt har jag tagit sista cellgiftbehandlingen (och blivit av med PICC-linen)
och strax efter julen kommer jag i uppåtfas dvs kroppen börjar återhämta sig.
Det enda som återstår är att få sänka kroppen i vatten! Vad jag har längtat efter
ett långt bad. Det har ju varit omöjligt sedan jag fick de berömda blemmorna och PICC-linen 
gör att man inte får vare sig bada i vatten eller bastu, bara duscha.
Vi har bara dusch här hemma så jag tänkte att bjuda in mig till ett par vänner bara för att få
låna deras bad facilitet. Så skönt det skall bli!!

Nej dags att ta lite filmjölk å hoppas magen mår lite bättre en stund.

Ha det